HV71

Et tu Brute: Otroligt roligt att mötas igen efter en stenhård fight i slutspelet sist det begav sig. Jag minns, som om det vore igår, Lehtonens skridskoskena och hur fortsatt spel förblev en våt dröm. Men ny matchserie, nya insatser, även om det känns som att Timrås chanser i år är betydligt mindre än förra säsongens.

Ser vi till de senaste åren så har resultaten varit oerhört jämn mellan lagen och känslan att allt kan hända är slående. Det är väl bara HVs vinst med 7-0 i den andra kvarten säsongen som var, som utmärker sig. I övrigt har det varit idel uddamålsvinster åt endera hållet. 7 av de tolv matcherna lagen möttes förra säsongen gick till sudden, 3 vann Timrå i overtime, 2 vann HV.

I år känns det ungefär likadant. Även om Timrå har plusstatistik kännetecknas mötena av jämn och hård kamp. Och Timrås styrka i år har faktiskt varit att prestera sin bästa ishockey mot topplagen, mot spelande lag. Någon journalist påstod att Timrå var slutkörd efter en våldsam forcering nu på slutet. Skitsnack. Orkar inte ett lag att tända om när det verkligen gäller, då vet inte jag.

Viktigt i denna matchserie är att Timrå IK får en bra start. Att laget gör en bra match i E.ON arena på torsdag. Dödar utvisningar och visar prov på ruskig effektivitet. Att vinna matchen på torsdag skapar den matchserie vi alla vill ha. Att inte döda denna kvartsfinal med en skitvinst för ditt lag utan att Timrå orkar hålla ihop och skaka fram en sista, avgörande match.

Det som talar för Timrå är Anders Lindbäck, Charles Berglund och våra artistpelare. Där ligger mycket i våra (framtida) framgångar. Lindbäck som kanske seriens bästa målvakt (med all respekt för vad Liv brukar prestera under slutspelet), Challe (som jag totaldissat under nästan hela säsongen och fortfarande anser vara fel tränare i Timrå IK) har ett jävulskt slutspelshjärta där han får ut allt av alla och canadickerna som liksom inte behöver så mycket mer presentation än att de är, eller har sitt ursprung, i Canada.

Timrå slår ur underläge, som vanligt. Men jag tror inte man ska underskatta det här laget som fått lite fart under rören. Det är hyffsat bra spelare som är i ett stim. Dessutom har vi skickliga spelare som jag inte ens nämnt (Caslava, Erixon, Skogs, Meunier) m.fl.
Det kan faktiskt bli en otrevlig överaskning att möta ett Timrå, i flyt. Så upp till kamp. Må bästa lag vinna.

250kg kärlek:

Ja du, de här mötena börjar bli till visshet gränsande...tjatigt :-) Själv är jag allt annat än imponerad av lagets insats efter jul. Och jag kan väl också sträcka mig till, att imponerad, det har jag inte varit på riktigt sedan 2008.

Laget 2008 var perfekt balanserat, med två scoringlines och två checkinglines, där man med sina två superba tvåvägscentrar, hade en defensiv som inte så många rådde på vid tillfället.

Denna harmoni försvann ju delvis när Hrdina lämnade in förra säsongen och alla försök att återskapa detta har väl mer eller mindre misslyckats. Som bäst gör man numera reklam med två scoringlines och två scoringlines light. Detta innebär att man med jämna mellanrum spelar helt med huvudena under armen i en obefintlig defensiv.

Senast mot LHC var det dock en markant uppryckning. Kanske delvis för att Beech fick lämna centerrollen i andra till förmån för Falk. Något som jag själv förespråkade innan säsongen. Låt Falk ta andrafiolen, dumpa Beech och förläng med Piros som tredjecenter, så får man nog tillbaka mer av tydliga roller i laget.

Mentala härdsmältor som uppträdandet vid sista bortamatchen i Ö-vik är det väldigt länge sedan man såg. Tålamodet har väl annars varit ett adelsmärke de senaste säsongerna och det kan man inte börja tumma på.

"Jakten på det försvunna powerplayet" är ju ett annat stort mysterium. Visserligen avgjorde Melin i pp uppe i Linköping, men då var vi inne i förlängningen. Under ordinarie matchtid har man inte lyckats göra mål i pp på 14 perioder. Oavsett hur bra eller dåligt pp:et är under säsong, så måste det ju funka i slutspelet annars är det lätt hänt att man kör fast ordentligt. Sedan undrar man också varför skillnaden kan vara så stor inom loppet av ett par veckor.

Sedan är det väl också så att det inte är helt lätt att köra igenom 55 omgångar med full skärpa. Det är ju till och med så att man varit i serieledning en majoritet av ES-omgångarna de senaste tre åren, så det kanske inte är så konstigt att det till slut kommer en längre svacka (10 matcher).

Skall bli intressant att se hur Challe och TIK tacklar det faktum att man ställs mot samma lag som man tappade 3-1 i matcher emot. Är väl bara LHC också som lyckats med denna bedrift? Det känns ju inte som att de eventuella ledningarna i både enskilda matcher som matchserien kan avnjutas komfortabelt :-)

Lindbäck har visat att han är en mycket kompetent ES-målvakt. Men hur levererar han över en längre tid? Och står han pall för ett riktigt stålbad som SM-slutspelet är, om man nu tänkt sig att avancera.

Som sagt årets HV är inget 2008, men iaf något mer komplett (skadefritt) än fjolårsupplagan. Bästa lag vinner alltid! Väl mött!