På tal om Erkki Ekman så var det faktiskt han som fick Kari Elorantas namnteckning på ett papper i Kanada 1985.
Saxat från HV-Magasinet no 6, 2006:
"Att Kari Eloranta kanske är den avgörande pusselbiten till var HV befinner sig idag är utbredd bland de flesta som följt laget under en längre tid. Rent hypotetiskt är det möjligt att spekulera med en helt annan utveckling för vårat lag, om vi varit utan backjätten som belönades med Guldhjälmen för sina insatser i HV, 85/86. Rent hypotetiskt skulle vi också kunna starta historien om Eloranta i Helsingfors, 1941. Det är då som Erkki Ekman kommer till världen. Eftersom det råder världskrig och Finland ligger i konflikt med Sovjetunionen så vill det sig inte bättre än att Erkki vid nio månaders ålder kommer till Sverige som så kallat krigsbarn. Han växer sedan upp i Värnamo där han börjar lira hockey för stadens GIK.
Vid 19 års ålder värvas han till Norrahammars GIS där han debuterar säsongen, 60/61. Erkki hinner sedan med att representera både Vättersnäs och Husqvarna IF innan han varvar ner ute i Norrahammarsklubben. Till säsongen, 72/73, tar han plats som lagledare när NGIS vinner serien och tar steget upp i tvåan. Något mer spel för NGIS hockeysektion blir det dock inte och den som kan sin hockeyhistoria vet att man slår sina påsar ihop med HV71. Erkki inleder med detta ett tioårigt styrelsearbete i den då tämligen nybildade klubben.
Förutom att ragga sponsorer, som enligt Erkki själv, var styrelsemedlemmarnas primära syfte, är han också med när det plockas spelare till klubben. Stefan ”Tyringe” Nilsson är bland annat en herre som Erkki var inblandad i. Ett mindre lyckat axplock var Mikael Fredriksson som hämtades från Malmö inför Elitseriepremiären, 79/80. I början av 80-talet skiljs sedan Erkkis och HV:s vägar då ett lukrativt jobb för IKEA i Kanada lockar. För ett antal år framöver blir Vancouver Erkkis hemmaplan. Det är också här som telefonen ringer våren 1985. Det var Owe Jungåker som undrade om jag hade lust att jaga rätt på en spelare, berättar Erkki. Spelaren det handlade om var Kari Eloranta och myten säger att Eloranta skrev kontrakt på en servett. Så var det dock inte dementerar Erkki.
– Men det gick undan, det kan man lugnt påstå. Jag satt väl i stort sett i pyjamasen när telefonen ringde. Någon timme senare satt jag på planet, på väg till Halifax ca 400 mil bort. Kontraktet upprättade jag på planet, fast det var förstås på ett ganska ordinärt papper och ingen servett.
Erkki återvände senare till Jönköping där han fortfarande bor och han var under många år en ordinarie inventarier i HV:s veteranlag. Den karriären avslutades med två utslagna framtänder i Tampa 1994."
· · 
På tal om Erkki Ekman så var det faktiskt han som fick Kari Elorantas namnteckning på ett papper i Kanada 1985.
Saxat från HV-Magasinet no 6, 2006:
"Att Kari Eloranta kanske är den avgörande pusselbiten till var HV befinner sig idag är utbredd bland de flesta som följt laget under en längre tid. Rent hypotetiskt är det möjligt att spekulera med en helt annan utveckling för vårat lag, om vi varit utan backjätten som belönades med Guldhjälmen för sina insatser i HV, 85/86. Rent hypotetiskt skulle vi också kunna starta historien om Eloranta i Helsingfors, 1941. Det är då som Erkki Ekman kommer till världen. Eftersom det råder världskrig och Finland ligger i konflikt med Sovjetunionen så vill det sig inte bättre än att Erkki vid nio månaders ålder kommer till Sverige som så kallat krigsbarn. Han växer sedan upp i Värnamo där han börjar lira hockey för stadens GIK.
Vid 19 års ålder värvas han till Norrahammars GIS där han debuterar säsongen, 60/61. Erkki hinner sedan med att representera både Vättersnäs och Husqvarna IF innan han varvar ner ute i Norrahammarsklubben. Till säsongen, 72/73, tar han plats som lagledare när NGIS vinner serien och tar steget upp i tvåan. Något mer spel för NGIS hockeysektion blir det dock inte och den som kan sin hockeyhistoria vet att man slår sina påsar ihop med HV71. Erkki inleder med detta ett tioårigt styrelsearbete i den då tämligen nybildade klubben.
Förutom att ragga sponsorer, som enligt Erkki själv, var styrelsemedlemmarnas primära syfte, är han också med när det plockas spelare till klubben. Stefan ”Tyringe” Nilsson är bland annat en herre som Erkki var inblandad i. Ett mindre lyckat axplock var Mikael Fredriksson som hämtades från Malmö inför Elitseriepremiären, 79/80. I början av 80-talet skiljs sedan Erkkis och HV:s vägar då ett lukrativt jobb för IKEA i Kanada lockar. För ett antal år framöver blir Vancouver Erkkis hemmaplan. Det är också här som telefonen ringer våren 1985. Det var Owe Jungåker som undrade om jag hade lust att jaga rätt på en spelare, berättar Erkki. Spelaren det handlade om var Kari Eloranta och myten säger att Eloranta skrev kontrakt på en servett. Så var det dock inte dementerar Erkki.
– Men det gick undan, det kan man lugnt påstå. Jag satt väl i stort sett i pyjamasen när telefonen ringde. Någon timme senare satt jag på planet, på väg till Halifax ca 400 mil bort. Kontraktet upprättade jag på planet, fast det var förstås på ett ganska ordinärt papper och ingen servett.
Erkki återvände senare till Jönköping där han fortfarande bor och han var under många år en ordinarie inventarier i HV:s veteranlag. Den karriären avslutades med två utslagna framtänder i Tampa 1994."