Sverige förlorade måste-matchen mot Slovakien med 1-0 och får nu spela mot Schweiz om sjunde platsen istället för att spela kvartsfinal. Det var verkligen synd, trodde faktiskt att detta laget skulle lyckas bättre än vad man gjort på flera år, speciellt efter bra insatser mot Kanada i träningskampen och mot USA häromdagen. Trodde absolut att man skulle kunna besegra Slovakien (som fick stryk med 5-0 mot USA), men tydligen höll det inte även om skottstatistiken visar på en jämn match (18-18 efter två perioder, har inte hittat något som statistik efter full tid, men tydligen gjorde Slovakien sitt mål i sista perioden).
Ukraina och Österrike åker förmodligen ur A-gruppen, så dom lär man inte få stryk av nästa år.
Annars är det ju knappast en nyhet i sig att Sverige ligger efter Tjeckien, USA, Ryssland och Kanada på juniornivå och i nivå med Finland och Slovakien. Så har det varit i snart tio år.
Signifikativt för hela skiten är dessutom att Sverige till synes kan hålla jämna steg med alla lag, men i princip alltid är det laget som förlorar på slutet. Det slår nästan aldrig fel och är knappast heller en slump.
Generellt saknar svensk hockey vinnarinstinkt. Det är för mkt "kollektivet fixar det här" och för lite "den enskilda individen fixar det här".
Kollektivet fixar defensiven, men det är den enskilda individen som skapar vinnare. Många gånger krävs det att folk hoppar ur den kollektiva mallen och gör nåt oväntat för att avgöra. Sånt sysslar uppenbarligen inte svensk hockey med.
Robert P: Trist för målvakten att kunna hålla nollan men ändå förlora. Slovakien gjorde sitt vinnarmål i tom bur, det kan man kalla små marginaler, otur eller oskicklighet, vet ej för jag såg ej matchen.
Det är ingen nyhet att i Sverige spelar man oftast för att som det heter "säkra hemåt". Defensivt styrspel där man ställer upp fem gubbar på egen blå och väntar på motståndarens misstag för en eventuell kontring. Knappast konstruktivt, effektivt eller ens sevärt för publiken. Var det inte en svensk som uppfann det berömda 1-3-1? Tror det var Sandlin? Och nu har en del andra filat på det systemet, och det är tydligen den nya svenska stilen. Tyvärr måste man säga...
Man får antagligen beskylla tränarna för detta, eftersom det är de som driver detta system, och nåde den enskilde spelare som vågar ta egna initiativ och frångå kollektivet, han blir utfryst och placerad på bänken. Men man kan ju undra om tränarna som verkligen vill ha det på detta viset verkligen VILL vinna? Eller om de bara på något sätt vill utöva nåt slags makt? För de måste ju se att det inte lönar sig i längden. Det finns massor med talanger som hämmas av dessa hockeymördares destruktiva spelsystem, och det är verkligen synd, både för spelarna själva och för svensk hockey i stort.
Petey21: 1-3-1 är väl knappast något nytt. Det startades i Djurgården av Ingvar "Putte" Carlsson i slutet av 80-talet och gav DIF 3 raka SM-Guld 89-91. Sedan så gav detta system även det Svenska landslaget stora framgångar med.
Vi fick fram några fantastiska årgångar där med spelare födda 70-76 men ingen där heller blev någon vinnare i JVM. 4 silver, 1 Brons, 1 5:e och en 6:e plats blev facit för kanske de bästa årgångar vi haft någonsin.
Men vad är viktigast? Att vinna JVM-Guld eller få fram de bästa spelarna? Det är ju knappast en underdrift att Sverige fått fram mer av sitt silverlag 93 än Kanada fått av sitt Guld tex. Sedan så känns det vanligare att spelare blommar ut senare i Sverige än i andra länder. Tänker på spelare som Daniel Alfredsson, Tomas Holmström, Stefan Liv, Magnus Kahnberg med flera fick ju aldrig spela i JVM ens engång.
Årets "fiasko" var väl ganska väntat, men tycker inte man fått ut tillräckligt av de stjärnor vi ändå har i Alexander Steen, Robert Nilsson och Loui Eriksson. Speciellt den förstnämda borde ha klivit fram mer för Sverige när det stått och vägt i matcherna, där är jag mest besviken. Enda positiva så här långt är väl egentligen Johannes Salmonsson som ser ut att kunna gå tidigt i kommande draft.
JimmyH: Jag sa ju att 1-3-1 inte är något nytt, har för mig att Tommy Sandlin tog fram "grundversionen" långt innan Djurgården anammade idéen. Att det var effektivt till en början kan kanske bero på att det var ett relativt nytt och okänt system som inte fanns några motmedel mot just då. Men nu har tydligen övriga hockeyvärlden kommit ifatt och sprungit ifrån Sverige, och det är oroväckande att just juniorhockeyn som är vår framtid har halkat efter så mycket på senare år, för tio år sedan var ju Sverige alltid i slutspel och till och med i flera raka finaler mot Kanada, och nuförtiden får man nöja sig med att spela i nerflyttningsgruppen mot stora hockeynationer som Ukraina, Schweiz och Österrike.. inte lika häftigt som att spela slutspel mot Kanada och Ryssland om man säger så...
Tvärtom däremot för USA, de har ju fått en riktigt bra ungdomshockey på senare år, de var ju sällan med i toppstriden för ett tiotal år sedan och nu räknas de bland favoriterna. Vad har de gjort som vi inte har gjort? Eller vad har vi gjort fel som de har gjort rätt? Kan tacklingsförbudet vara en orsak? Defensivt kollektivtänkande långt ner i åldrarna? Mindre spelglädje och därigenom mindre spontana egna initiativ? För dåligt tränade? Nånting måste ju detta bero på att de (liksom många andra som Finland och tydligen också Slovakien) har gått ifatt och gått om oss i utvecklingen. För jag vägrar tro att det inte kommer fram nya talanger längre, jag är säker på att de finns men tar vi vara på dem på rätt sätt?
JimmyH: Jag tycker inte man kan kalla det för fiasko. De spelade jämnt mot lag som är flera klasser bättre än dem själva (men förlorade) och så förlorade man mot ett lag som är ungefär lika starkt (slovakien).
Ordet "sensation" vid ett eventuellt avancement från gruppen ligger betydligt närmare än ordet "fiasko" vid ett nederlag i min mening.
Årets lag var bättre än det vi hade i fjol i kanada men ändå kan det inte mäta sig med de bästa lagen i turneringen. Om någon här hade Sverige som seriös medaljkandidat (och inte endast "hopp", "tro" om det som exempelvis jag :)) så är det en grov överskattning av den svenska truppen.
Jag tycker årets spel och resultat trots allt är ett steg i rätt riktning. Förra året förlorade Sverige matcher men var då mer eller mindre utspelade, nu förlorade vi igen men spelade jämnt och med lite tur på vår sida kunde vi även ha avancerat.
Jag är övertygad om att det kommer gå bättre de kommande åren. Även om nu våra 86:or och 87:or anses vara riktigt duktiga så ska vi dock komma ihåg att även de andra länderna (Tjeckien, Kanada, USA och Ryssland) ständigt har starka årgångar och det är ingen garanti för att det ska gå vägen för Sverige. Men visst har vi större chanser.
Många har svårt att acceptera hur dagens hockey ser ut. Att Sverige inte längre är en nation som kan stapla medaljer på hög.
Många lever kvar i tiden när Tjeckien/Ryssland var i kris och det i princip bara var Sverige och Kanada som hade nåt att komma med mellan 92 och 96. En tid då alla blev bortskämda och trodde att det var hur enkelt som helst att bli 2-3 i JVM. Innan dom åren hade Sverige ändå rätt begränsade framgångar och tog väl bara ett guld och två silver 77-91 (om jag inte räknat galet). Och guldet man tog ska vi ju ha jävligt klart för oss att det inte var för att svensk juniorhockey var bäst, utan för att den hade en hel drös flyt.
Det snackas ofta i opåläst media om hur uselt det är att Sverige inte vunnit JVM sedan 81. Men vi ska ju ha klart för oss att en stor juniornation som Tjeckien/Tjeckoslovakien inte vann sitt första JVM förrän 2000.
Av de turneringar som spelats har ju Kanada/Ryssland/Sovjet vunnit 22. andra nationer har vunnit 5. Det säger väl det mesta om chansen att vinna och att folk ska ge fan i att förklara hur uselt det är att Sverige inte vunnit mer än en gång.
Både Kanada och Ryssland har så ofantligt stort utbud av spelare och så stora traditioner och möjligheter att förädla de stora talangerna att det är en STOR bedrift varje gång nån annan nation än dom vinner.
Därför är det ganska trist att så många sitter och på allvar lever kvar på tiden Sverige hade sin topp medan många andra toppnationer var i en svacka och sitter och basunerar ut i riksmedia om hur stora fiaskon Sverige levererar år efter år.
Precis som Predatore säger: Vem hade kunnat tro att det här laget skulle ha en chans att nå exempelvis final?
Själv var jag inställd på dyngtorsk mot Ryssland och USA (fick bara halvt rätt) och att ödesmatchen skulle bli mot Slovakien där jag inte hade en susning om hur det skulle bli på förhand. Det som sänkte Sverige var ju i Slovakiens skrällpoäng mot Ryssland. Det hade jag inte med i mina beräkningar.
Däremot tror jag säkert att Sverige hade haft hyfsad chans att nå semifinal om man väl gått till kvarten. Finland hade inte alls varit en omöjlighet att slå.
Men som sagt, de där marginalerna är sällan på Sveriges sida. Och det får man försöka jobba på hos ungdomarna. Det gör man enklast genom att träna mer offensiv än defensiv.
Predatore: Tror inte att JimmyH menade att det var ngt fiasko heller. Att sätta ordet inom citationstecken brukar i regel betyda att det är ironiskt menat. Håller med dig i ditt inlägg. De transatlatiska lagen ligger före oss vad gäller det mentala, dvs inställningen. Man är beredda att offra ett par hörntänder för att vinna. På senare år har man dessutom börjat fatta att det finns ngt som heter taktik i hockeyn. Jag fasar för den dag då dom vågar släppa in fler coacher och tränare från Europa. Ta t.ex kombinationen Bendelin ihop med ett kanadensiskt juniorlag. Snacka om dödlig kombination. Samma sak tycker jag gäller på seniorsidan. Att dom ändå blivit bättre på denna bit, märktes framförallt i VM i våras när Kanada vann guldet.
Robert P: Många kloka ord där. Under de år som öst dominerade, satsade man ju på hockeyn från statens sida. Med tanke på de levnadsförhållanden man hade under denna tid (och fortfarande har), var det inte så konstigt att konkurrensen var stenhård. Bara de bästa hade ju sedan en bra chans att komma till paradiset i väst. Dessutom tränar man betydligt hårdare därborta, det har man alltid gjort. För övrigt är det intressant det du skriver om att man borde träna mer offensiv än defensiv. I Tre Kronor försöker man ju införa ett mer offensivt spel, och det tycker jag är bra. Ändå gnäller många på Hardy och menar att man borde återgå till ett mer defensivt spelsätt. Ja jag säger då det. Hur man än vänder sig så har man arslet därbak...
· 
· 
· 
· 
