Undertecknad på plats i Halmstad (Sannarpshallen) tillsammans med Linnea rackham och McClane här från HS. Spaningsupplägget var ju rigoröst tilltaget, det märker ni ju. Nåväl, Finland skulle visst vara rätt så bra. Åtminstone fick vi de vibbarna när vi hörde snacket på läktarplats. Vi hade inte läst på allt, även om det är lätt att tro just det. Sverige då? Ja, med tanek på matchens fösta byte så var det både bra och mindre bra. Inom loppet av 30 sekunder hade man skapat två halvchanser, men när klockan hade tickat fram ytterligare 45 sekunder så hade Finland gjort 1-0. Så var det roliga för den perioden slut. 0-3, efter ett lindrigt sagt bedrövligt svenskt lagspel.
Trenden fortsatte under i stort sett hela mittperioden. Sverige verkade helt sakna linjer och struktur i sitt spel. Man försökte mest skapa ett spel genom att hålla hög fart och åka sönder Finland. Med tanke på att Finland hela tiden stod upp väldigt väl med ett samlat försvar så gick ju detta inte så väldigt bra. Och nej, det funkade inte att höja tempot ens et litet uns till, det tog stopp ändå. Men ca. fem minuter kvar att spela av den andra perioden tog Sveige time-out, och det verkar ha gjort susen, för kort därefter så spräcker man den finska nollan. Sedan får man ju precis den energi man behöver, och är faktiskt inte långt från att få ett mål till. Man går till paus med 1-3 i baken. Men med tanke på de sista minuterna så fanns det ändå en positiv tendens som kanske kunde räcka en bit.
Tredje perioden var Sveriges från början till slut. Finland såg visserligen inte sådär jättesugna ut att anfalla. Man spelade tydligt på resultatet, och det höll sånär på att straffa sig. Sverige sätter 2-3 med mindre än fem minuter kvar, och trycker på ytterligare. Men då kommer avgörandet. Finland gör sitt fjärde mål i öppen kasse i den sista spelminuten, och gonatt. Eric Moe får dock göra 3-4 tack vare ett klassiskt höstlöv från blå, men närmare kommer inte svenskarna.
Den finska segern var dock helt rättvis. Sverige hade behövt vara mycket mer skärpta redan från star för att ha chans till poäng. Nu väntar match mot Kanada i morgon, dock utan mig och Linnea. Övriga två lär dock finnas med vid nedsläpp i morgon.
· 
Trenden fortsatte under i stort sett hela mittperioden. Sverige verkade helt sakna linjer och struktur i sitt spel. Man försökte mest skapa ett spel genom att hålla hög fart och åka sönder Finland. Med tanke på att Finland hela tiden stod upp väldigt väl med ett samlat försvar så gick ju detta inte så väldigt bra. Och nej, det funkade inte att höja tempot ens et litet uns till, det tog stopp ändå. Men ca. fem minuter kvar att spela av den andra perioden tog Sveige time-out, och det verkar ha gjort susen, för kort därefter så spräcker man den finska nollan. Sedan får man ju precis den energi man behöver, och är faktiskt inte långt från att få ett mål till. Man går till paus med 1-3 i baken. Men med tanke på de sista minuterna så fanns det ändå en positiv tendens som kanske kunde räcka en bit.
Tredje perioden var Sveriges från början till slut. Finland såg visserligen inte sådär jättesugna ut att anfalla. Man spelade tydligt på resultatet, och det höll sånär på att straffa sig. Sverige sätter 2-3 med mindre än fem minuter kvar, och trycker på ytterligare. Men då kommer avgörandet. Finland gör sitt fjärde mål i öppen kasse i den sista spelminuten, och gonatt. Eric Moe får dock göra 3-4 tack vare ett klassiskt höstlöv från blå, men närmare kommer inte svenskarna.
Den finska segern var dock helt rättvis. Sverige hade behövt vara mycket mer skärpta redan från star för att ha chans till poäng. Nu väntar match mot Kanada i morgon, dock utan mig och Linnea. Övriga två lär dock finnas med vid nedsläpp i morgon.