Fysisk hockey: Jag kan gladeligen räkna in mig till de där "det var bättre förr"-folket. Däremot är jag inte emot, eller rädd för förändringar, bara de går åt rätt håll. Det är som du säger mycket i samhället som förändras hela tiden, och det är inte alltid till det bättre.
Förvisso kanske FBK går i bräschen vad gäller förändringsprocesser inom ishockeyn (bl.a juniorverksamheten), men jag tycker inte det går åt rätt håll. Jag tycker FBK på många sätt spelar på att de är en rik storklubb. Det finns vidare ett elitistiskt tänkande inom toppishockeyn idag (inte bara FBK) som främjar polarisering mellan elitserien och lägre divisioner, och faktiskt även mellan topp och botten inom elitserien. Det är ingen bra utveckling tycker jag.
Jag har själv min idealbild av hur svensk ishockey borde se ut. Min idealbild innebär också stora förändringar. Problemet är att det går stick i stäv mot vad toppklubbarna i ES vill se. Jag vill se fler lag i elitserien för att bredda hockeyn ännu mer, jag vill se mer öppenhet för större omsättning och konkurrens, och jag vill se jämnare ekonomisk fördelning mellan ES och AS. Jag inbillar mig nämligen att folkhemstanken, där såväl Burträsks IF och Färjestads BK är del av samma helhet, är positiv, och främjar intresset i hela Sverige. Många lag i svensk hockeys toppskikt vill istället gå andra vägen: Stänga, växa sig ännu större och sedan se om sitt eget hus till varje pris. Att på så sätt isolera ishockeyn till att bara omfatta en exklusiv skara i toppen tror jag inte främjar intresset, och jag tror inte det är ett bra sätt att möta konkurrensen från nya sporter. Jag vill att hela hockeysverige ska leva, och inte bara det exklusiva fåtalet. För att göra en liknelse med gamla kända politiska begrepp så kan man säga att jag står på barrikaderna och skriker på glasnost och perestrojka, medan de mest ekonomiskt välbeställda lagen, ackompanjerade av hockeyligan håller på att bygga upp en ny Berlinmur.
Nu är väl mitt ideal inte något som ska upphöjas till universell giltighet, men jag tror att det blir svårt för svensk ishockey att kunna fortsätta hävda sig så bra som vi gjort om man stryper "näringsflödet" från landsbygden, vilket jag tror kommer att hända om klyftan mellan rika och fattiga ökar och möjligheten till att avancera i seriesystemet blir svårare eller i värsta fall stängs helt. Inget ska nämligen få mig att tro att intresset ökar på landsbygden om bara storstäderna har representanter i högsta serien, vilket med största säkerhet skulle bli resultatet av ett sådant förfarande. Tvärsom. Vi ska nog vara lite mer rädda om folkhemstanken inom idrotten. Dels för att de flesta es-spelare kommer från landsbygden, dels för att jag tror att det är just den tanken som gjort att vi så pass väl kan hävda oss internationellt i många sporter, trots våran relativa litenhet befolknings- och utövarmässigt.
· 
Jag kan gladeligen räkna in mig till de där "det var bättre förr"-folket. Däremot är jag inte emot, eller rädd för förändringar, bara de går åt rätt håll. Det är som du säger mycket i samhället som förändras hela tiden, och det är inte alltid till det bättre.
Förvisso kanske FBK går i bräschen vad gäller förändringsprocesser inom ishockeyn (bl.a juniorverksamheten), men jag tycker inte det går åt rätt håll. Jag tycker FBK på många sätt spelar på att de är en rik storklubb. Det finns vidare ett elitistiskt tänkande inom toppishockeyn idag (inte bara FBK) som främjar polarisering mellan elitserien och lägre divisioner, och faktiskt även mellan topp och botten inom elitserien. Det är ingen bra utveckling tycker jag.
Jag har själv min idealbild av hur svensk ishockey borde se ut. Min idealbild innebär också stora förändringar. Problemet är att det går stick i stäv mot vad toppklubbarna i ES vill se. Jag vill se fler lag i elitserien för att bredda hockeyn ännu mer, jag vill se mer öppenhet för större omsättning och konkurrens, och jag vill se jämnare ekonomisk fördelning mellan ES och AS. Jag inbillar mig nämligen att folkhemstanken, där såväl Burträsks IF och Färjestads BK är del av samma helhet, är positiv, och främjar intresset i hela Sverige. Många lag i svensk hockeys toppskikt vill istället gå andra vägen: Stänga, växa sig ännu större och sedan se om sitt eget hus till varje pris. Att på så sätt isolera ishockeyn till att bara omfatta en exklusiv skara i toppen tror jag inte främjar intresset, och jag tror inte det är ett bra sätt att möta konkurrensen från nya sporter. Jag vill att hela hockeysverige ska leva, och inte bara det exklusiva fåtalet. För att göra en liknelse med gamla kända politiska begrepp så kan man säga att jag står på barrikaderna och skriker på glasnost och perestrojka, medan de mest ekonomiskt välbeställda lagen, ackompanjerade av hockeyligan håller på att bygga upp en ny Berlinmur.
Nu är väl mitt ideal inte något som ska upphöjas till universell giltighet, men jag tror att det blir svårt för svensk ishockey att kunna fortsätta hävda sig så bra som vi gjort om man stryper "näringsflödet" från landsbygden, vilket jag tror kommer att hända om klyftan mellan rika och fattiga ökar och möjligheten till att avancera i seriesystemet blir svårare eller i värsta fall stängs helt. Inget ska nämligen få mig att tro att intresset ökar på landsbygden om bara storstäderna har representanter i högsta serien, vilket med största säkerhet skulle bli resultatet av ett sådant förfarande. Tvärsom. Vi ska nog vara lite mer rädda om folkhemstanken inom idrotten. Dels för att de flesta es-spelare kommer från landsbygden, dels för att jag tror att det är just den tanken som gjort att vi så pass väl kan hävda oss internationellt i många sporter, trots våran relativa litenhet befolknings- och utövarmässigt.