| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
· 
· 
· 
· 
De senaste sex säsongerna så har de flesta av expertisen tippat Luleå i den absoluta botten av serien. Många har sett Luleå som ett kvalserielag till och med. Ändå har vi gått till slutspel varenda jävla år. Luleå har missat ett slutspel sedan 1990, spelat tre finaler, tagit ett guld och ett helt gäng semifinaler. Ändå så underskattas laget jämt och ständigt. Värst var SvD hockeyexpert (jag har förträngt namnet) som inför förra säsongen tippade LHF dyngsist med motiveringen ”Luleå hade det svårt ifjol och får det ännu svårare i år”. Felet var bara att LHF slutade på femte plats säsongen 02-03, vilket ju borde ha inneburit att sju lag hade haft det ännu svårare? Research var ordet, han hade inte ens orkat kolla tabellen från föregående säsong.
Hur ser det nu ut på papperet inför säsongen 04-05? Om man som utomstående tittar på förluster jämfört med nyförvärv så kan jag mycket väl förstå att det ser magert ut. Därför ska jag som något mindre utomstående försöka motivera varför Luleå har ett bättre lag på papperet än förra säsongen.
Vi börjar med förlusterna.
Hento – här är jag lite osäker. Hans första halva av säsongen var lysande för att sedan sakta dala för att avsluta säsongen med några riktigt usla insatser. Petades i slutspelet. Dock hade det varit tryggt att ha honom kvar. Man vet vad man har, men inte… osv.
Petter Nilsson – onekligen ett mycket tungt namn, men faktum är att han bara spelade ett fåtal matcher under hela säsongen. Ingen efter oktober. Samtliga matcher spelade han dessutom halvskadad. Hockeyinvalid.
Skrbek – en bra back. Dock alldeles för mycket skadad och avstängd.
Jonas Andersson-Junkka. – inte särskilt svår att ersätta och spelade endast sporadiskt efter jul. Inget från och med februari. Hockeyinvalid.
Skuggan Nilsson - egentligen kan man kopiera det jag skrev om Petter rakt av med den skillnaden att Skuggan plågade sig ända fram till jul. Hockeyinvalid.
Huczkowski. Hade problem med bronkit hela förra säsongen. Var visserligen ombytt nästan hela tiden men fick ofta, ofta hoppa över byten pga av sina besvär. Gjorde sig inte alls rättvisa. Hockeyinvalid.
Brabenec – en hygglig spelare med höga toppar och djupa dalar. Erbjöds inte nytt kontrakt då han inte ansågs prisvärd.
Pierre Berggren – erbjöds inte nytt kontrakt.
Hägerbäck – skeppades redan under förra säsongen.
Money Nilsson – en av mina absoluta favoriter. Honom hade jag velat ha kvar. Fart och fläkt och en härlig inställning. Påminner en hel del om Renberg i spelstil. Det enda som jag har emot honom är att han är en notorisk målsumpare. Fast det gör i och för sig inget numera.
Hento – här är jag lite osäker. Hans första halva av säsongen var lysande för att sedan sakta dala för att avsluta säsongen med några riktigt usla insatser. Petades i slutspelet. Dock hade det varit tryggt att ha honom kvar. Man vet vad man har, men inte… osv.
Sammanfattningsvis så var det alltså fem av de nio förlusterna som inte spelade i slutet av säsongen samt slutspelet!
Nyförvärven då:
Kristian Antila – killen som tillsammans med Gusten ska ersätta Hento. Värvades från AIK där han gjorde några riktigt bra matcher. Skadad under kvalserien. Just hans skador oroar lite.
Jaroslav Obsut – den mytomspunne backen som en del började tro att inte fanns i verkligheten. Nominerad till ”Man of the year” i AHL. Ska spela World Cup för Slovakien I höst. På ett sätt ett bevis på kvalitet, å andra sidan hade det nog varit bra att honom hemma och spela in sig i laget.
Bäärnhjelm – en spelare som funnits länge i Luleå trots sin ungdom. Back. Ifjol utlånad till Boden för att få rutin och speltid. Spelade i 5 matcher LHF runt juletid och gjorde det mycket bra. Målskytt en gång till och med.
Thomas Koch – ung lovande Österrikisk VM-spelare. Forward. Strömwall känner honom väl sedan sin tid i alplandet och tror mycket på honom. Bra målskytt, vlket var ett av LHF:s stora problem förra säsongen.
Savilahti-Nagander – egen produkt från J-20 och ett par elitseriematcher. En back som utan vidare ersätter en som Junkka.
Niklas Hynning – också en ung lovande poänggörare. En av AIKs bästa spelare förra säsongen. Gjorde bland annat 3 mål i det omtalade ”trosderbyt” mot Bajen.
Renberg – en fullt frisk Renberg behöver ju ingen närmare presentation. Osäkerheten ligger ju i det där ”fullt frisk”. Läkarexpertisen säger dock att det inte ska vara någon fara.
En forward till ska värvas enligt Strömwall. En som ska vara riktigt bra. Man jobbar med några namn just nu men det kan tänkas att det blir en bit in på säsongen innan det blir klart.
En ytterligare klar föryngring sker alltså vilket borde innebära att skadorna från de senaste säsongerna minskas. Äldre spelare har ju ofta en tendens att vara mer och längre skadade. Förra säsongens skadeelände borde ju dock bli svårt att upprepa i vilket fall som helst. I snitt spelades serien med drygt fem man på skadelistan! Det fanns matcher när LHF spelade med 3 ordinarie backar samt en omskolad forward.
Tränarna är kvar sen i fjol. Jens Hellgren – Mikael Andersson lyckades ju mycket bra med tanke på förutsättningarna. Hockeyexperten Mattias Ek på Expressen lovade ju till och med inför förra säsongen att titeln ”Årets tränare” skulle vikas till herrarna om Luleå gick till slutspel.
Det här var alltså läget just nu i Luleå Hockey. I mitt tycke ett bättre lag jämfört med i fjol. På papperet. Att spela hockey på papper är alltid mycket lättare och mer logiskt än att göra det i verkligheten. Lika viktigt som att ha ett bra papperslag är att få det laget att fungera tillsammans.