| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
Kl 15,00 var klacken på plats i COOP och sången ekade som aldrig förr, inte heller dog den ut en enda sekund under matchen, och ännu mindre efter matchen. Och aldrig tidigare har jag upplevt den passionen som sittplats visade. När det var ca 2 minuter kvar och hela hallen stod upp och skrek "KÄMPA LULEÅ" blev jag osäker vars jag befann mig, för inte var det väl COOP Arean? Hursomhelst så var dem två minuterna förmodligen det mäktigaste jag har någonsin upplevt i en hockeyhall. Ljudplattorna som hänger i taket måste ha kännt sig totalt maktlösa.
Men värre skulle det bli. Efter slutsignalen så hamnade jag i något vakum när jag fick höra hur mycket tid det var kvar nere i Linköping. Efter ca en minut kom sportradion på och jag hörde någonting om att Holm hoppade högt (förmodligen inte äns hälften så högt som vi gjorde på ståplats när Omark kvitterade) och sen fick vi live bilder från Linköping. Det är efter det allt känns som en dimma.
Enda egentliga minnet jag har från vad som visades på jumbotronen var när Mora fick powerplay, etablerade ett visst tryck men Linköping höll ut och vann tillsist.
Efteråt bröt det största jublet ut som någonsin har ägt rum på Norrbottnisk mark. Det var helt otroligt. Glädjen fann inga gränser och när Burström var först med att åka ut på den tomma isen gick inte tårarna att hålla borta. Mot alla odds hade vi grejat detta.
Gårdagens målskyttar, Chabada, Omark, Lidhammar och Lindqvist. Målskyttar mot Mora: Lindqvist och Sandström. Någon som tror det är en slump? Knappast. Spelarna med mest hjärta klev fram när det mest behövdes och Burströms dåliga säsong är totalt bortglömd då han verkligen visade att han var kaptenen som ledde skutan i hamn. Vem saknade Renberg igår?
Nu hoppas jag att gårdagen var början på någonting nytt, någonting stort! Igår var ett perfekt tillfälle att säga adjö till lindansar Luleå och istället börja bygga på någonting nytt, någonting som hör hemma i toppen .
Vi har numer fått en stomme i laget som alla har Norrbottnisk ursprung och bevisligen är beredda att kriga in till den sista blodsdroppen. Det måste vi utnyttja. Se till att vi får behålla dem. Spetsa det med två, tre stjärnor så tror jag nästa säsong kan bli riktigt rolig.
Självklart måste Piff o Puff bort. Men dem skall självklart ha ett stort tack för att laget visade upp sitt förmoligen bästa spel på hela säsongen när det gällde som mest.
Mästare kännetecknas oftast som just bäst när det gäller, och igår kändes Luleå som mästare. Det som utspelade sig i igår var större och viktigare än guldet 96, och dramatiken med resultattavlan, jumbotronen och radiokommentatorerna som låg före bilden lär knappast kunnas återges men aldrig heller glömmas bort.
Än en gång lyckades ett uträknat Luleå resa sig!
Väl mött nästa säsong!