Luleå HF

Jag var där såklart, fast jag har inte hunnit skriva om det förrän nu eftersom det var rätt körigt på jobbet idag. Sedan hör det ju till att man ska vara lite social på fredagar men eftersom jag inte orkar gå ut ikväll är det också avklarat nu. Någon traditionell matchrapport blir det inte, rapport har ju Robban fixat i natt på Svenska Fans och den officiella sidan. Jag kan berätta lite om nyförvärven istället, plus lite om hur ”gamlingarna” i laget skötte sig och lite annat som kan vara värt att nämna. Det märktes att majoriteten av truppen börjar vara rejält nedtränad, och det är väl så det skall vara så här års. Första perioden var ett rejält sömnpiller. LHF agerade sömnigt och stundtals förvirrat. Ja, faktiskt så sömnigt att de bara var 4 utespelare på isen när LHF skulle spela PP och vi 5 originalmatchtröjeklädda dårar började skrika att det ju bara var 4. Då vaknade Fagemo till liv och insåg att även han förväntades befinna sig på isen.

Jag börjar med Magnus Nilsson, och det helt enkelt för att han var den som överraskade mest. Nilsson har ju pga sin ljumskskada inte kunnat träna för fullt och hade bara gjort något enstaka ”riktigt” ispass innan matchen. Dessutom var han tydligen så sugen på att träna att han i helgen, när de egentligen var lediga, var och frågade om det var ok att han tränade lite i B-hallen. Magnus var en av de få som faktiskt var bra matchen igenom, alltså även under den sömniga första perioden. Att han var tuff och fysisk i närkamperna visste vi ju sedan tidigare, men han visade sig också ha en klart bättre teknik än jag kunde minnas att han hade innan han lämnade Sverige. Kanske går det att utvecklas som spelare även i de onämnbara ligor som jag inte brukar tycka står för så himskans rolig hockey? Han gjorde ett otroligt jobb vid sargen – nästan i klass med Toporowskis jag-släpper-aldrig-i-helvete-ifrån-mig-pucken-attityd. Hur som helst var han LHF:s kanske nyttigaste spelare i Lövenmatchen. I vart fall var han den som imponerade mest på mig, kanske för att jag inte hade förväntat mig att han skulle vara så bra. Tydligen var han lika bra idag (fredag) och blev dessutom utsedd till matchens lirare i LHF. Inte illa! Fortsätter han så här när säsongen kör igång på riktigt kan han nog bli säsongens stora överraskning.

Fagemo så. Honom har jag hela tiden haft höga förväntningar på och han visade sig också infria dem. Han är så äckligt vass när han kommer i närheten av mål och ser alltid till att ta den rakaste vägen dit. Hans 3-1 mål när han fick ett friläge och stänkte in den rätt i krysset var ruskigt snyggt. Dessutom hade han ytterligare ett par chanser varav någon var ytterst nära att sitta där den skulle. Jag har sagt det förr men säger det igen – Fagemo och Rönnqvist i samma kedja kommer att vara så perfekt det kan bli. Det är inte helt osannolikt att de överträffar Skuggans kedja den här säsongen.

Åsså var det Rönnqvists tur. Killen har en otroligt fin skridskoåkning, spelsinne och puckbehandling. Dock märktes det igår att han börjar vara rejält nedtränad. Han spelar bra ihop med Fagemo, hittar passningsvägar och ser till att Fagemo kan ta avsluten, men ska normalt vara bättre än han var. Han var inte på långa vägar lika dominerande som han var på träningarna jag kollade förra veckan innan min semester dessvärre tog slut, och verkade lite trött och sliten. Ändå vet jag att han kommer att tillhöra de bästa i LHF kommande säsong, den kapaciteten har han.

Jag tar väl den sista i Fagemos och JR:s kedja när jag ändå håller på; Jonas Hägerbäck. Hägerbäck har redan på träningarna överraskat åtminstone mig positivt. Jag hade inga som helst förväntningar på honom från början och undrade ibland under försäsongen varför LHF slösat s.k. utbildningsbidrag på honom. Hägerbäcks roll i kedjan är att vara tuffingen som sköter grovjobbet, den som river och sliter och banar väg för finlirarna. Dock verkar han inte fullt så ”ilsken” som den bild Tavve målat upp av honom, men visst gör han ett ok jobb. Dessutom verkar han mer teknisk än jag tidigare trott och det fanns åtminstone antydningar till att han kan bli en bra tredje länk i kedjan. Ett par matcher till så ska ni se att det klaffar bättre och att hans intentioner verkligen når fram, det har ju funkat bra på träningarna.

Den store tjeckiske backen Pavel Skrbek tror jag kan bli en av inte bara smågrabbarnas utan även vi som lämnat skolålderns stora hjältar i Delfinen (eller COOP Arena som vi visst skall kalla den nu). Trots sin storlek är han en rörlig back samt har bra skridskoåkning och fint spelsinne. Ruggigt bra defensivt.

Brabenec var jag inte särskilt nöjd med igår. Han har en tendens att falla tillbaka lite och underordna sig de andra, vilket naturligtvis inte är lyckat om man hamnat i samma kedja som Ledin, istället för att ta de offensiva initiativ han kan ta – med framgång har man sett emellanåt på träningarna – och leda sin kedja. Verkade inte riktigt ha koll på spelsystemet ännu så det finns hopp om bättring.

Miche J då, killen som mycket väl kan bli en av mina nya favoriter eftersom han tillhör min favoritspelartyp. Ruskigt snabb på skridskorna, lurig, trixig och teknisk men fick ingen utdelning igår. Ändå klart bäst i sin formation och jag skulle önska att de ville möblera om lite för att inte slösa bort den talang som finns genom någon slags sossehockey som går ut på att alla skall få spela och soporna fördelas rättvist på varje formation så långt de räcker till. Plocka bort Ledin och sätt in Magnus Nilsson med Miche J och Brabenec.

Ledin kan lämpligen spela med Tano och Bulan så har vi en ren hockeymördarkedja som matchas sparsamt. Bulan och Tano främst i BP, Ledin helst inte alls. Det går inte att göra guld av en gråsten hur mycket man än vill.

Något annat än nyförvärven kanske borde nämnas. Finnström visade upp samma rent äckligt bra spel som han har gjort ända sedan han kom tillbaka efter bänkning och influensa i höstas. Inledningsvis trodde man ju att det bara var tillfälligt, men killen måste ha genomgått någon slags förvandling under influensatiden. Han fortsatte att tokdominera, match efter match säsongen ut, och det ser ut att fortsätta så. Finnen var bäst bland backarna igår i konkurrens med Skrbek. Så jäkla kung! Näst efter dem var Sandström, - som blev en av mina favvisar i fjol eftersom jag såg att han helt klart hade potential – bäst av backarna.

Skuggan behöver jag väl inte ens nämna? Jag menar, det är väl givet att han skall fortsätta i samma gamla vanliga Skugganstil. Inte så väldans snabb på grillorna direkt men herrejäklar så överljuvligt underbara passningar han levererar. Så också igår, t ex när han passade fram till Burras 1-1 mål.

Fredde får jag förstås inte glömma. Hans backskott från blå som gav Luleå ledningen med 2-1 var riktigt snyggt och satt klockrent där det skulle. Även i övrigt stod han för en bra och stabil insats igår. Mer sånt och Fredde stiger rejält i anseende hos mig. Förra säsongen var ju lite upp och ner för hans del, och mest ner undantaget en tid när man trodde han skulle komma igång på riktigt och faktiskt till och med tillhörde LHF: s bästa backar. Dock föll han ju tillbaka igen om än kanske inte så djupt som i början av förra säsongen. Optimist som jag är hoppas jag naturligtvis att vi kommande säsong skall få se mer av den Fredde vi fick se igår än av den mindre skojsiga Fredde.

Bulan och Tano åstadkom ungefär nada undantaget offensivt. Tar ett stort ansvar och gör ett enormt jobb defensivt i BP men utöver det fyller de ingen annan funktion än att matchningen av dem ger de andra spelarna en stund att hämta andan. Det är också därför jag skulle föredra att Ledin placerades med dem och Magnus Nilsson fick lite skojsigare lekkamrater. Skulle Tano visa prov på lite av offensiva kvalitéer han visade mot Modo i våras när han gjorde trick ska jag dock omvärdera honom. Bulan har spelat sugigt sedan i julas (även om han gjorde en kanonsäsong fram till jul) och den enda gången han är rolig är när han blir förbannad, alldeles svart i ögonen och käften går i ett. Så var det i Lövenmatchen också. Han (och Tano) var helt anonyma och man knappt ens märkte att Bulan var med förrän alldeles i slutet när han och Hedberg drog på sig varsitt matchstraff. Förvisso vet jag att Bulan haft endel personliga saker att fundera över på senare tid, vilket naturligtvis kan ha påverkat hans spel negativt, men han är ingen ungdom och blir inte yngre så det är ju inte uteslutet att hans topp har passerats.

Petter och Åkerström ids jag inte kommentera, vi känner ju dem sedan förr och de presterade inget uppseendeväckande på isen. Ja förutom när Petter sopade ner Hedberg i isen förstås i den situation som fortsatte med att Hedberg slet masken av Hento och slängde iväg den, och slutade med de nämnda matchstraffen.

Burra och Hasse känner vi ju också sedan tidigare. Burra tillhörde de bästa i LHF i Lövenmatchen och stod som ni säkert vet för 1 mål + 1 assist.

Hento mycket bra i målet och stod för ett par överjävliga räddningar. Har sett ruskigt bra ut på träningarna också och förmodligen gör han landslagsdebut i år.

Gusten dårå. Ja, honom såg man ju inte så mycket av förklarliga skäl. Noterade dock att hans långa, nästan flickaktiga hår försvunnit någon gång under de senaste dagarna. Kanske är det lagkamraterna som sett till att kalufsen rök med tanke på att frisyren inte såg direkt stylad ut.

Frallan är dessvärre ljumskskadad igen och kommer att vila åtminstone i någon vecka. Dessutom har Junkka drabbats av något liknande och inte heller han var med till Umeå. Eftersom den talangfulle juniorbacken Bäärnhjelm var med så trodde man ju naturligtvis att man skulle få se honom spela, men så blev inte fallet. Istället hade förstaårsseniorerna Fabbe och Jonas Johansson – som tillhör LHF:s organisation men lånats ut till Piteå för att få istid och matchvana och förhoppningsvis kunna plockas tillbaka till nästa säsong – fått följa med till Umeå. Fabbe, som ju är en talangfull och spelskicklig center i grunden, hade fått ta Frallans backplats(!), eller treaplats kanske man ska säga med det nya spelsystemet, i Finnström – Fagemo, Rönnqvist, Hägerbäckfemman, och han skötte uppgiften förvånansvärt bra. Även JJ stod för en stabil insats, spelade enkelt och utan konstigheter precis som han brukar.

Var det alla nu? Har jag missat någon så är det inte för att de inte förtjänar att nämnas utan bara för att jag börjar bli trött och det här inlägget förmodligen börjar närma sig rekordlängd bland inläggen på HS. Jag har ju fler frågor att besvara.

Det nya spelsystemet då. Det är tydligt att det inte riktigt har satt sig ännu, och det är ju inte så konstigt med tanke på att de gick på is för 11 dagar sedan. Man kan dock urskilja vissa tendenser. Allt verkar ”rakare”, och snabbare än i fjol. Dessutom var LHF:s PP redan nu bättre än det var förra säsongen, vilket i och för sig inte säger så mycket – för att vara det skulle det ju inte ens behöva vara bra. Det är lite för tidigt att säga exakt hur det kommer att bli, men kanske får man i alla fall något fler insikter under turneringen i Uleåborg nästa vecka. Vi har redan bokat hotell och kommer att finnas på plats – dock är vi bara 4 dårar som åker den här gången, den 5:e dåren från Lövenmatchen är tvungen att jobba.

Om Tavve och Micke och deras respektive tränarroller är det också svårt att uttala sig om ännu. Dessutom tittade jag ganska sällan mot båset så jag kan inte påstå att jag detaljstuderade deras förehavanden. Dock verkade Micke ha en mer aktiv roll än tidigare av vad jag såg.

Jösses vad det här blev långt. Rekord?