Luleå HF

Sådärja, då har man tid att sätta sig ner och rapportera från turneringen i Uleåborg. Bredbandsbolaget hade serverproblem igår kväll så jag kom inte ut på nätet då.

Torsdag, LHF-JYP

1:a perioden var, undantaget Freddes mål efter 1:37 som betydde 1-0 för LHF, ingen höjdare med lulingögon sett. Efter 2:54 åkte Petter ut för en hakning och 4:01 in i matchen kvitterade tjecken Chlubna för JYP. JYP hann göra hela två ytterligare mål innan perioden var slut och Hento verkade just då inte ha någon av sina bättre dagar – tvärtom var inget av målen otagbara och i mina anteckningar från matchen har jag antecknat ”sil” under JYP:s 2-1- mål. Efter den perioden trodde nog ingen av oss att matchen skulle vara en helt annan bara ett par minuter in i 2:a perioden, men dessbättre hade vi fel. Vi tillbringade periodpausen i arenans bar och pga dels att man inte fick lämna baren med halvurdruckna öl, dels att vi träffat ett gäng trevliga Kärpätsupportrar som försökte få köpa våra originalmatchtröjor blev vi ett par minuter sena till period 2, fast vi såg förstås matchen på storbilds-TV i baren så vi missade bara de sekunder det tog att ta sig från baren och upp på läktaren i alla fall. Under periodens första 3,5 minuter gjorde LHF hela 3 mål, och tvåmålsunderläget hade plötsligt vänts till en ledning med ett uddamål. Bulan, Rönnqvist och Fagemo stod för de tre målen i 2:a periodens början och Rönnqvist verkade lika dominerande nu som han gjorde på träningarna innan turneringen i Umeå. Underbart! I det här skedet av matchen var det LHF som hade i princip allt och LHF-dominansen fortsatte sedan i den 3:e perioden då Rönnqvist gjorde sitt andra mål för kvällen 0:34 in i perioden. Ca 4 minuter in i 3:e lyckades sedan Ledin på något sätt bränna öppet mål trots att läget såg ut som något som t o m min 80-åriga farmor med höftledsproblem och nyopererade kranskärl efter en infarkt skulle ha satt, och vilket han skulle komma att göra vid ytterligare ett antal tillfällen under turneringen (ja bränna frilägen alltså, inte operera kranskärlen eller något annat om det var krångligt att förstå syftningen). Kvällens sista mål gjordes sedan av Miche J när det återstod ett par minuter av den sista perioden. Nyförvärven stod alltså för 4 av LHF:s 6 mål i matchen mot JYP.

Bäst i LHF var Jonas Rönnqvist. Stundtals verkade han leka med JYP-spelarna som inte verkade kunna göra annat än bara titta på i de lägena. JR kommer att bli en enorm tillgång för oss kommande säsong. Även Bulan verkar ha kommit ur den långa formsvacka han haft ända sedan i julas. Nu kunde man skymta den arga och ettriga Bulan igen, och när han är arg är han som bäst – det vet vi ju sedan tidigare, något jag också såg till att påpeka för honom i torsdags och kanske lyssnade han : ) Vi skulle i vart fall komma att få se mer av den arga Bulan under turneringen.

Fredag, Kärpät-LHF

Jag börjar med att berätta om det som var mest uppseendeväckande under hela turneringen. Faktum är att det var så parodiskt att jag flera gånger var tvungen att nypa mig i armen för att vara säker på att jag inte drömde. Under Uleåborgturneringen fick vi skåda en av de förmodligen sämsta domare som någonsin tillåtits döma en match på den här nivån. Tydligen brukar han – Jyri Rönn – döma i den finska andraligan och är inte särskilt uppskattad bland de finska supportrarna enligt de Kärpätsupportrar vi pratade med. Jag förstår varför. När ungefär halva matchen var spelad måste Rönn antingen ha satt pipan i röven, efter att först ha ätit något extremt gasbildande under periodpausen, eller börjat få provision efter antalet utdömda utvisningar. Han visade ut spelare efter spelare på löpande band, hittade utvisningar för sådant som ingen annan ens med lite god vilja skulle ha kunnat få till en utvisning och måste ha haft en helt annan regelbok än resten i hallen eller för all del vilken domare som helst tillämpar. Det blev nästan komiskt. Ett tag undrade jag om de kanske sa ”2 minutes for NOTHING” och inte ”2 minutes for roughing” eftersom det hände så ofta och jag inte kunnat upptäcka något gruff. Uppenbarligen reagerade den annars så lugne och sansade Burra ungefär som jag eftersom han lyckades dra på sig 10 min för misconduct. Till det kommer alltså de hela 17 tvåminutarna som Rönn uppenbarligen ansåg LHF förtjänat på någe vis. Hemskt! Och jag som aldrig annars brukar klaga på domaren.

Matchen slutade 7-1 till Kärpet, fast siffrorna stämmer egentligen inte särskilt bra överens med matchbilden. LHF var inte på något som helst sätt utspelade utan gjorde tvärtom en helt ok match och rent spelmässigt var det jämnt. Inte heller beror de stora siffrorna på att Gusten var dålig – de flesta av skotten han släppte in skulle ha varit nästan otagbara för vem som helst och jag tycker han spelade stabilt trots allt och stod för en hel del fina räddningar.

LHF:s enda mål, tillika matchens första mål, kom ca 4 minuter in i 1:a perioden. Det var Skuggan som, som så ofta, levererade Burra en passning som gav honom öppet mål. Burra gjorde naturligtvis inga misstag utan såg till att vi kunde ta ledningen. Kärpät kvitterade sedan direkt efter en tekning med bara 2 sekunder kvar av perioden. Antingen hakade klockan upp sig, eller så höll de den avsiktligen en stund extra, för under de 2 sekunderna hann alla vi andra – ja förutom de i sekretariatet dårå – räkna till 10, typ. Kanske har de en helt annan tideräkning i Uleåborg än i resten av världen? Vad vet jag. LHF:s protester över de märkligt långa två sekunderna hjälpte dock föga och vi fick gå till periodvila med 1-1. En bra period med ett stabilt LHF-spel, såväl offensivt som defensivt och PP fungerade bra trots utebliven utdelning. Då kunde vi ju inte ana att Jyri Rönn snart skulle komma att drabbas av någon slags blåsdiarré och använda pipan så ofta att det lät som någon slags technokonsert framförd med visselpipa.

I 2:a perioden började alltså Rönn känna av vad han nu hade ätit i pausen innan han satte pipan i röven. LHF kämpade på bra och lyckades stå emot Kärpätforceringen fram till 17:19 in i perioden när Kärpät spelade 5 mot 3 och alltså tryckte in 2-1. Sedan lossnade det ordentligt för både Kärpät och Rönn. Rönn blåste för allt och lite till, ordnade ett antal minuter PP med en och två man mer för Kärpät och BP för LHF. Ganska exakt 2 minuter efter målet som gav Kärpät 2-1 kom deras tredje. Matchuret stod då på 19:17 och det var också siffrorna när vi gick till periodvila. Det hade inte på något som helst sätt varit ointagligt – om det nu inte hade varit för Rönn.

I den 3:e perioden lyckades Rönn hitta hela 5 utvisningar under de första minutrarna. Efter 1:05 gjorde Kärpät 4-1, efter 2:05 5-1 och vid båda dessa mål hade de förmånen av att få spela 5 mot 3. 6-1 kom 6 minuter senare och 7-1 efter 15:03. I det skedet av matchen var den ju dock ändå förlorad sedan länge.

Annat värt att nämna från matchen. Åkerström fick en smäll på ena knät i första perioden och fick kliva av. Enligt vad han sa innan matchen mot TPS i lördags, som han inte deltog i, är det förmodligen nåt ledband eller korsband som krånglar. Han trodde dock att det är så pass lindrigt att det räcker med ett par dagars vila. – Bulan svarade för ännu en bra insats. Fick ta ett enormt ansvar pga allt BP-spel. Jag tror att vi är på god väg att få tillbaka den Bulan vi helst vill se, alltså den arga, ettriga nästan övertända Bulan som blir alldeles svart i ögonen och låter käften gå i ett. Kul! – Skrbek imponerar allt mer. Det jag sa efter att ha sett de första ispassen och matchen mot Löven gäller mer än någonsin; Skrbek kommer att bli en av publikfavoriterna i Delfinen/Coop Arena den här säsongen. Ruggigt bra!

Lördag, LHF-TPS

Till vår stora besvikelse fick Rönn döma även denna match, och han gjorde det ungefär lika dåligt som han dömde fredagsmatchen om än utvisningarna den här gången inte var riktigt lika enfärgat ”röda” som i fredags. I den här matchen fick alltså LHF öva lite mer PP, vilket ju alltid är bra. BP spelade ju LHF större delen av fredagsmatchen… Redan efter 1:20 hade Magnus Nilsson en chans att ge LHF ledningen, men TPS-målisen motade pucken utan några större problem. Därefter lyckades Rönn hitta ett par TPS-utvisningar och bara ett par sekunder efter att en TPS-spelare fått sätta sig i utvisningsbåset för en slashing gjorde Petter 1-0 till LHF på assist från en Bulan som hittat formen igen. Rönn fortsatte att leta situationer han kunde skicka ut spelare för. När Fredde gjort en vända i utvisningsbåset fick han ett jätteläge direkt efter utvisningen. Detta resulterade dock inte i annat än att en TPS-spelare försökte stoppa honom och denne TPS-spelare fick sätta sig i utvisningsbåset. Matchuret stod då på 13:44. 15:06 åkte ytterligare en TPS-spelare ut, denna gång för en crosschecking, och LHF fick alltså chansen att spela 5 mot 3 i drygt en halv minut – dock utan utdelning. 17:59 kom nästa utvisning, och den här gången var det backbjässen Skrbek som åkte ut 2 minuter för spel utan hjälm. Jag tyckte det såg ut som att en TPS-spelare faktiskt ”hjälpte” honom att få v hjälmen men jag ska inte säga att det helt säkert var så. I det läget var det rätt rörigt. LHF fick i vart fall avsluta perioden med BP-spel och klarade av att gå till periodvila med bibehållen ledning.

Rönn fortsatte att leta utvisningar i den 2:a perioden. Den gamle LHF-spelaren Mika Alatalo åkte ut tidigt i den andra perioden för en slashing. TPS klarade sig dock helskinnade genom sitt BP och kvitterade till 1-1 2:25 in i perioden. Därefter följde faktiskt ett par minuter då båda lagen fick spela med fullt manskap på isen. Otroligt! – När ganska exakt halva andra perioden hade gått gjorde så Bulan 2-1 till LHF efter att Hasse först haft ett läge som han serverats av Miche J. Därefter blev det allt grinigare på isen, framför allt från TPS-håll. Ett par minuter efter LHF:s ledningsmål åkte en TPS-spelare, Marko Kauppinen, ut 2 min för roughing efter att ha försökt demolera ansiktet på Brabenec. Inte ens en halv minut senare åkte Magnus Nilsson samt TPS’ Grönman ut 2 minuter vardera, också de för roughing. 19:03 in i perioden brände Ledin öppen kasse efter ett otroligt fint förarbete av Jonas Rönnqvist, som fintat upp hela satans TPS på läktaren. Hur man kan missa ett sådant läge är det svårt att förstå – har man öppen kasse så siktar man väl lämpligen mot den tomma målburen – inte upp i taket eller 3 meter från mål. Det i sig borde egentligen vara värt 3 mål, typ, och JR:s trixande som skapade chansen ytterligare 3 mål, minst.

Även i tredje perioden såg Rönn till att det var sällan båda lagen var fulltaliga. 2:26 in i perioden fick Rönnqvist sätta sig på botbänken och efter 8:26 skickade Rönn ut en i vardera laget – Skuggan för en hakning och Nurminen för hög klubba. Strax efter dubbelutvisningen gjorde LHF sitt tredje mål för kvällen och fastställde därmed slutresultatet till 3-1. Denna gång lyckades Ledin pricka målet i ett av de alla jättelägen han serverades under turneringen, och det var en av mina favoriter – Janne Sandström – som stod för assisten. Kul att Ledin fick göra mål.

Resten av matchen karaktäriserades av en hel del fulheter och en allmänt grinig stämning i båda lagen. LHF lyckades dra på sig en utvisning för 6 man på isen. 16:06 in i perioden fick Finnen kliva av isen blödande efter att en TPS-spelare använt klubban till att försöka peta ut hans ögon alternativt slå ut tänderna på honom – svårt att avgöra vilket men TPS-spelarens klubba befann sig i vart fall på en höjd där den normalt inte skall befinna sig. Ytterligare ett par utvisningar följde sedan – Ledin åkte på en tvåminutare för jagvetintevad och i det skedet kändes det lite som att Rönn höll på att tappa matchen totalt. Spelarna stod upp i spelarbåsen, Bulan tjafsade lite med någon TPS-spelare – jag tror det var den forna LHF-spelaren Mika Alatalo – men det ledde inte till något allvarligare. Efter 19:43 var det dock dags för ytterligare utvisningar. Petter vevade lite med Mikkola i TPS, rejäla rallarsvingar faktiskt, vilket inte brukar hända direkt varenda dag när det gäller Petter och vilket gav Petter 2+2+5(!?? kan man ens få 2+2+5, egentligen) och Mikkola 2+2.

Sammanfattningsvis ser det lovande ut. Spelarna verkar ruskigt laddade trots att det bara är försäsong ännu. Det märks att inte bara vi fans utan också de själva verkligen tror på det här laget. Rönnqvist har kommit igång på riktigt. Killen är faktiskt hur jäkla bra som helst. Bulan visar Bulantakter och har hittat till sitt rätta, ettriga, ilskna, intensiva svartögda jag, och då gör han poäng. 1+1 för honom i matchen mot TPS bådar gott. Skrbek blir bara bättre och bättre och var LHF:s klart bäste back (om man använder gamla benämningar på spelarna vilket jag gör eftersom det är enklast, högertrea, vänstertrea och mitt-trea är nog fortfarande lite förvirrande för många) under turneringen. Magnus Nilsson visade att hans ”braighet” under turneringen i Umeå inte bara var en tillfällighet utan att han sannolikt ligger på den nivån och kommer att vara oerhört nyttig för LHF. Hägerbäck gjorde sin bästa match i den som slutade med förlust men det är tydligt att det finns mer att hämta hos honom. Fagemo och Miche J gjorde fortsatt gott intryck på mig. Brabenec dock lite blek. Nyttig defensivt men jag skulle vilja se mer av honom offensivt. Fortfarande har han en tendens att underordna sig andra i formationen och borde ta för sig mer. Kul också att Ledin fick göra mål. Kunde han sätta lite fler av de chanser han får skulle han bli extremt nyttig med tanke på att han är ruskigt snabb på rören och åker ifrån i princip vem som helst. Vågar man hoppas på det? Juniorbacken Bäärnhjelm fick spela rätt mycket i Uleåborg där han tog Franssons, som för tillfället är skadad, plats. Bäärnhjelm imponerade på mig och visade prov på ett klokt och stabilt spel. Kan man kanske kalla det ”moget” spel med tanke på hans unga ålder? Hento mycket bra i de två matcher han stod, undantaget den första perioden mot JYP då han släppte in ett par puckar som såg långt ifrån otagbara ut. Gusten var faktiskt bra mot Kärpät trots resultatet. På de flesta målen var han chanslös och i de lägena skulle det inte ha haft någon större betydelse vem som hade stått där – de skulle förmodligen ändå ha gått in.