Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Förstår ärligt talat inte vars övertron till Burström kommer ifrån. Jag vet att han är en väldigt hygglig kille och förmodligen den optimala lagkapten i båset och i omklädningsrummet. Men på isen var han dessvärre endast en blek skugga av sig själv (undantaget var väl dem tre sista matcherna). Likväl, trots hans ständiga bleka insattser var det han som Rograrna valde att kasta in på slutet av matcherna när dem jagade en kvitteringspuck. Väldigt konstigt.
Och lika konstigt är det ju att Harju fick så pass lite istid i powerplay som han fick med tanke på hans målfarlighet. Varför lät dem inte han spela på backplatsen istället för Skrbek? Rönnberg har själv sagt till mig att de hade pratat med Skrbek ett flertal ggr om att han måste släppa pucken fortare i powerplay men trots det så syntes ingen förbättring. Vad av detta tålamod?
Håller med om att det är stor skillnad på AHL och Elitserien och därför tycker jag också Luleå gör rätt när dem har en stor försiktighet numer när det gäller AHL. Med Luleås ekonomi är det som du säger, man har knappast råd med några fler floppar.
Jag hoppas innerligt att vi kan höjja oss gentemot förra säsongen. Tyvärr så känns det väl inte direkt hoppfullt då spelartruppen känns alldeles för klen. Men självklart, tar Harju, Omark, Lindgren, Lindqvist m.fl (Lidhammar hade nog behövts) yttligare ett steg i utvecklingen samt att målvaktsspelet fungerar klanderfritt så finns det ju en chans att vi går en rolig vinter till mötes. Men det är väldigt många pusselbitar som måste falla på plats för att så ska ske.
Frågan jag ställer mig inför vintern är hur stort kommer tålamodet iår vara med Roger och Roger? Självklart måste dem få en chans att visa att även dem har lärt sig något av förra säsongen. Men låt oss säga att vi ligger sist efter 10 omgångar, ska då styrelsen sitta med armarna i kors i hopp om att dem ska vända trenden?
Tålamodet i Luleå Hockey är allmänt alldeles för generöst och förra säsongen fick faktikst tränarna totalt 67 matcher på sig att få saker å ting att fungera. Citat från Rönnberg efter ca 50 omgångar "Vi har prövat allt utan att få powerplayet att fungera men vi kommer inte ge upp, vi kommer att fortsatta försöka tills det sitter".
Om man har prövat ALLT i 62 matcher (träningsmatcher inräknade) utan att få det att fungera, besitter man verkligen då den kompetensen som krävs för att få det att fungera?