Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Så där har vi helt klart ett status problem. Och du frågar vad en finnkamp egentligen betyder. Svar: Inte ett skit.
Men fortfarande kan jag inte se varför Loob och co skall lägga sig i något som absolut inte angår honom. Visst, det är deras spealre som måste lämna truppen för en kortare tid och visst, spelarna löper en liten skaderisk men samtidgt, denna girighet som idag existeear i svensk hockey, med ÄnHåÄl som förebild kommer och bli en sadistisk självutplånande del i svensk hockey.
Girigheten har totalt tagit över och snacket om en nordisk liga är ett exempel på det. Ytterligare är just snacket när det gäller att släppa landslagsspelare. Var å en ser bara till sitt eget bästa och att Loob kan gå över lik för framgång är knappast någon överraskning men att han får så många med sig är riktigt skrämmande.
Sen så har jag, och kommer alltid ha svårt för att tycka synd om dessa hokceymiljonerer, vilket dem flesta är på denna nivå.
Dem får kanske spela 80-90 matcher per säsong. So what? Lite mer ska till för att jag ska tycka synd om dem.
Det är väl bara att ställa upp när man blir tillfrågad och det bör inte någon klubbdirektör eller sportchef ha någon åsikt om. Däremot bör landslagsuppläget förändras kraftigt. Om inte förbundskaptenen bryr sig om reslutatet, vem ska då göra det?