Luleå HF

Lulekickan: Jag tror jag struntar i morgon att arbeta jag också. (oOrdordningen i oreda eftersom jag är dyslektisk.) Mina kollegor vill gärna att jag jobbar eftersom jag i dessa fall i stort sett gör allt som de skulle ha gjort, plus allt som jag skulle ha gjort och även gör. Sån är jag. Jaja, jag älskar mitt jobb. Fördelen är att mina, låt oss kalla dem "klienter" också älskar mig men inte alltid för att jag gör mitt jobb. Tyvärr har jag numera rännskita, vilket naturligtvis inte kommer att stoppa mig att jobba, precis som vanligt. Man ska ha ui åtanke att en dag hemma motsvarar en hel jäkla dagslön i straffavgift, vilket torde göra att man hellre stannar hemma på sin lediga tid. Nu är det ju inte så enklet i mitt fall eftersom jag tenderar att vara på jobbet och tjuvjobba bara för att det är så jag är. Det här gör ingen riktigt glad, förutom facket dårå, som slipper en massa konstiga kontroverser med arbetsgivaren men däremot mera med sina medlemmar som inte kan få upp lönen efetersom (dyslexin (afasin)) jag redan "sopat rent" så att säga. Det här är en strid som facket gärna tar. - Ett stridsdugligt fack är ett starkt fack.