| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
Eller för att försöka hålla mig till ämnet: Hur många gånger kan jag anklaga någon för att vara rasist innan jag förtjänar att bli fysiskt misshandlad?
Jag drar det lite mot det extrema nu men som utomstående så tycker jag att hela historien väcker en sur magkänsla. Ungefär som när utomstående hotar målsägande i misshandels- eller våldtäktsmål. Ord står mot ord och istället för att låta rättvisan ha sin gång så lägger man sig i med både fysiskt och psykiskt våld. Kännetecknet av en primat mao.
Nu gissar jag att det var mest barnungar som kastade mynt mot journalisten men som jag blev uppfostrad så krävs det lite mer än ett verbalt ofredande för att man ska börja ta till handgripligheter...speciellt då den "ofredade" parten inte ens är mig själv.