Luleå HF

Tre raka segrar i ET. Man kan lungt säga att det ar börjat bra. Känns som att vi har mera "verktyg i lådan" i år än förra säsongen. Vi har Skicklighet ( Klasen, Hirschovits, Olausson) , Storlek och tuffhet ( Hedman, Jakobsson bla.) för att nämna något.

AHA-kedjan (Abbott, Hedman , Abbott) har börjat lovande. När det gäller värvningen av Hedman var jag väldigt skeptisk. Men det lilla jag har sett och läst om honom så verkar det kunna bli en publikfavorit för många i Coop Arena. Spelar fysiskt och smäller på samt att han inte är en sån dålig skridskoåkare som jag trodde, Och att han tom sätter dit några puckar skadar ju inte heller. Tror vi kan få se 10+ mål från Antons sida.

Portello: Ikväll kom 4:e segern, frågan är ju hur man ska värdera dessa. Brno verkar ju inte hålla någon vidare klass som snittar 2-6 förluster i gruppen. Salzburg var nog det sämsta jag någonsin sett spela i Coop. Mountfield var i stort sett ett gäng junnisar som knappt var torra bakom öronen.

Kärpät är det enda laget som haft någon form av spelsystem och direkt avslöjades lite av våra brister. Luleå hade knappt ett enda vettigt uppspel på hela den matchen mot ett lag som spelade som de flesta elitserielag brukar ju i Coop.

Det mest positiva så här långt måste vara att Cam inte verkar tappat alltför mycket trots att han i princip missat 1½ säsong. Att han håller sig hel kommer vara nyckeln till hur bra Luleå klarar sig i serien.

Hedman får så här långt anses ha varit över förväntan, han passar i en kedja där han inte behöver röra pucken. Går Cam sönder igen kommer han förmodligen få svårt att ta en plats i laget.

Koivisto och Olausson är laget klart bästa offensiva hot. Kommer vara 1-2 i interna poängligan när säsongen är slut.

Hirschovits har inte visat ett skit trots mediokert motstånd och massa tid i PP, detsamma gäller även Fogström, Jakobs och Persson.

På backsidan ser Jakobsson riktigt intressant ut, han har en spelstil som liknar Mikko Loumas. Lugn och trygg med pucken och är bra på att utnyttja sin storlek. Skrbeks tuffhet är också ett välkommet tillskott, däremot så blir man gråhårig när man måste se honom på point i PP.

Gunnarsson ar så här långt haft en riktigt knackig inledning och det är möjligt att den ökade pressen på honom att vara en producerande blir en för stor tyngd att axla redan i år. Fransson skridskoåkning har man alltid nytta av men det finns inget som tyder på att han ska kunna få tillbaka sitt självförtroende i offensiva spelet under Rönnkens ledning. Sandström är ett steg närmare karriärens slut och vad dom ser i Kukan har jag ingen aning om.