Jodå, Busen, här håller jag en intressant konversation med mig själv:-) Före, under och efter match. Kanske det hänger på andra med samma intresse, kanske inte. Degersig. Och nu är det dags för nästa rond:
MOT PÖLSAN!
Det finns inget lag som så kan få oss Luleå Hockeys supportrar att krympa ihop mentalt, att ge upp på förhand, att inse att allt är nattsvart, hopplöst och förlorat - som Pölsan!
Gång på gång har vi haft vittring på stora framgångar i slutspel när vi mött Pölsan och varje gång har allt gått oss helt i händer...till att börja med. Jag menar inte att det gått bra, det har gått maximalt bra - som vore det en femsetare i tennis och vi tagit ledningen med 6-0, 6-0, 5-0 och 40-0.
Innan Pölsan vaknar. Så infernaliskt illa har det varit att alltid, alltid, alltid tvålar vi till Pölsan och står där med tre matchbollar och allt annat som talar för oss. Så börjar eländet...förlust i sudden death, vedervärdiga tapp i redan vunna matcher. Gång efter gång efter gång har våra puckar studsat stolpe ut och de pölserliga puckarna stolpe in.
Och varje gång, när vi står där med 2-0 i set, 5-0 i game och 40-0 och serven...så ökar vårt mål och blir i bandyklass, medan Pölsans krymper och krymper och krymper.
En gång försökte jag räkna ut hur lång tid jag skulle få vänta innan slumpen neutraliserat pölsaförsprånget och fann att det skulle ske redan om en 20-30 000 år. Den som väntar den vinner...
Isch, jag känner de kalla kårarna krypa ned över axlarna när jag minns.
Under många år har man haft tron att vi skulle slippa denna Pölsa, att den skulle kollabera och pysa ut i avloppet till Allsvenskan. Och nära var det många gånger, men väl i kval, slingrade sig Pölsan kvar för att hota oss att lottas mot Luleå i slutspel. Antingen har Pölsan fixat det genom det beskrivna förbannelsen, eller så har det poppat upp någon sådan där junior och skådat ljuset. Det har dykt upp någon Bäckis, någon vakt eller någon järnkrok eller annan och Vips! klarar sig Pölsan kvar; ja vafan, senast gick de och vann igen, de ludna hägrarna, helt oförsvarligt.
Minnet av Pölsan, de syner som isar hjärtat av de pölserliga stolpe in vi lidit av, allt detta har inneburit att aldrig någonsin skulle en av Luleås spelare kunna tänka sig att spela i den pölserliga uniformen. Men även där är det nya tider, tydligen. Det började väl med att Nordquist gick dit, visserligen inte direkt från oss utan efter några års karens från Köplustan, men ändå. Sedan skrev Luleå-pojken Modig på, men han gick innan han börjat. Men proppen gick ur. Snygg-Mats blev Pölsa och i år kom både Sebastian Enterfeldt och Johan Harju. Och de nämnda, som inte fungerade i vårt seriesegrande lag, går bara in och fungerar och tar pinne efter pinne! Känns som del av förbannelsen pånågevis.
Pölsan vann som sagt GLUD i våras, men denna säsong är det ingen som tror på Pölsan. Men det skiter förstås Pölsan, som vanligt. Faktum är att de kravlat sig omkring oupptäckta och vinner de mot oss i morgon är de bara en pinne bakom oss.
Men nu spelar vi inte i den Gävliga arenan, nu kommer Pölsorne till Delfinen och nu är det vår match. I morgon SKA vi vinna, något annat finns inte. KROSSA PÖLSA!
MOBILT
· 
