Hm, en period spelad i de tre pågående matcherna.
Gnaget-Lakers står 0-0 i den match båda kommer att förlora.
Pungen leder borta mot HV med 0-1 efter 7-18 i skott; precis som jag misstänkte - Pungen ÄR alltid på tåspetsarna för att nå kaklet när man möter HV men vi får se om Elake Dahlén hittar på något mor snälle Swinging Melin.
Slutligen Pölsan-Köplustan, där TV-kommentatorerna blir blöta i byxan för att Enterfeldt och Hraju (!) är så aggressiva och på motståndarbackarna i offensiv zon. Mycket lustigt hur samma personer - Tommy Åström och Petter Rönnquist - i fjol påstod att det spelet var "defensivt" och "som att se målarfärg torka", men nu, när de två utbildats i Luleå att spela så och gör det hos Pölsan: då hyllas det!
Det är förstås Rönken som ska hyllas i backspegeln, men det skulle kräva en del för att nämnda två s k experter skulle inse det...
MOBILT
· · 
Jesper Jonsson: Som frågan är ställd kan jag varken dementera eller bekräfta, snarare tvätom.
Jag tror att festkänslan till viss del beror på deltagarna på isen men ibland eller t o m ofta till högre del på de som sitter utanför isen; som nu idag då sådana som du och jag ser matchen från H-läktaren i cyberspace.
Upplevelsen av det halvtomma eller -fulla festglaset är dessutom i högsta grad beroende på den individuella hårddisken. Du skulle exempelvis kunna uppleva en arnbollsmatch mellan GUIF och SAAB som en fest ock likaså en sparkbollsmatch mellan ÖIS och IFK Göttlabörrrg; medan andra skulle tänka annorlunda.
Jag å andra sidan har somnat på läktaren när jag av misstag hamnat på SM-final mellan Djurgårn och Warulfven medan det mycket riktigt är fest när Luleå möter Timrå borta;-)