Luleå HF

Och de andra följetongerna rullar på i sin egen takt.

När det gäller lockouten har någon journalist frågat Henke Lundquist som svarat att "visst, Köplustan och jag har snackat om saken senaste veckorna".

Vilket förstås inte är oväntat. Man kan nog våga sig på att det inte kommer att sluta med att man snackar med varandra. Tvärtom. Tämligen omedelstrax har man hittat en lösning och då slår man till. När det händer kommer fördämningarna att släppa och övriga lag kommer att se sig ohindrade att köra på utan att bli utskällda: MooDoo tog första stenen, Pölsan och Fusklunda den andra, och iom Henke rensar Fusklunda bort samtliga käglar och gör rent hus med all tidigare samsyn. 

Det här vet man ju i alla klubbar så redan nu börjar man planera och agera för det. Men i lönndom har man förstås redan gjort det. Det gäller också Looben, även om han och de andra Warulfvarne förstås hymlat om annat länge och högt.

Den andra följetongen - den om det huvudlösa hjärnskadevåldet - rullar också på. Nu är det Mats Nyström som med hänvisning till Niklas Wallins öde lyfter frågan igen och tar upp "överfallet" av Liam Reddox på HVs Lindström. Tyvärr var han lite för snabb där; eftersom just det överfallet inte passar in; det hade inget med våld mot huvud att göra. Men i övrigt har han förstås rätt.

Det är alldeles utmärkt att allt fler i media hänger på och trycker på för att sätta press på hockeyn att agera mot hjärnskadorna. Men jag saknar tre detaljer här.

För det första var det Luleå Hockey som gick före alla andra lag med en kamp för värdegrund, respekt för medmänniskor och mot det besinningslösa våldet och hjärnskadorna. När kommer det inträngande reportaget, när får vi se detta belysas korrekt av media?

För det andra är det hög tid att media inser sin egen roll och tar fram en försenad pudel. När det hela spelades upp inför öppen ridå våren 2011 och Hardy instruerade sina Djurgårdare att satsa på hjärnskador på Luleå Hockeys spelare, då  inte bara blundade media för detta; än värre öste man ut löpsedel och rubriker i krigstypsnitt för artiklar som bara hade syftet att håna Luleå och ge stöd för djurgårdarnas överfall i syfte att vinna kvartsfinalen till Fjollträsk i semi. Vem lyfter fram allt det vedervärdiga beteendet nu? Här skulle behövas att man sätter fast den som uppträtt uselt, även om denne är journalist och man brukar käka middag och ta en bira tillsammans.

För det tredje vet vi ju att en orsak till att våldet mot huvuden på medmänniskor orsakande hjärnskador och den bristade respekten växte fram som ett resultat för att inkvoterade fjollor på förbundets olika platser är en starkt bidragande orsak till detta. Oberoende av vad enstaka tyckare får för sig har det en starkt hämmande faktor på bristande respekt att den fege jävul som skiter i andra vet om att går han över gränsen får han stryk.

Ett av mina tristare minnen är när Djurgården uppe i Delfinen spöade upp Per Ledin i Delfinen utan att Luleå Hockey brydde sig. Orsaken var att Ledin satt en armbåge i huvudet på en finsk djurgårdare som därefter varit oförmögen i månader. Jimmy Oduya smiskade Ledin efter noter medan Robert Nordmark stod på isen och gjorde kycklinggester mot resten av Luleås spelare och publik som stillatigande blev hånade.

Ett eländigt minne, förstås, men i efterhand kan jag bara tänka att det var helt rätt agerat av Djurgården då. Senare skämde ju Djurgården, under Hardys ledning, ut sig kapitalt genom att bli värre än alla andra. 

Som minne betraktat - när det gäller slsgamål i Delfinen mellan Luleå och Djurgården - har jag förstås hellre den underbara dagen då Fredrik Svensson spöade upp den okände Finn-Olsen (då ska man ha stryk, såerebara, sa Bulan) medan övriga Luleå spöade övriga Djurgården och vi vann matchen. Då hade DIF attackerat Jarmo Myllys en gång för mycket men efter den läxan la de av. 

Hade vi haft Fredrik Svensson och några till våren 2011 skulle Djurgården inte fått sikta på huvuden på Luleåspelare, under medias applåder. 

I år har vi Fredrik Svensson och några till...