Luleå HF

Sir Pinkley - skallgångskedjan samlas och samtliga hockeyarenor i landet måste finkammas. VAR är Mesta Mästarna, Stockholms Stolthet?

Kan de ha blivit DIFnappade?

MOT PÖLSAN!

Sagan om Luleå mot Pölsan är lång och har många kapitel. Idag hoppar jag över, inte bara skräck-kapitlen om slutspelen, utan också alla tidigare kapitel innan Rönken-hockeyn tog över Luleå.

Under den perioden har vi mötts 11 gånger i Elitserie.

2010-10-14   Luleå HF - Brynäs IF 7 – 4   ( 2-1, 2-2, 3-1 )

För att göra en korrekt analys beslutar jag att hoppa över den första matchen, den som vi vann med 7-4, eftersom den visar hur Rönken-hockeyn fungerade inledningsvis när Luleås kämpaspel överraskade alla och vi öste in mål genom insatser av Arla-Olle, Abbott-Abbott, m fl. Den tid då Luleås underhållande, målglada, offensiva hockey firade triumfer överallt och hyllades en masse.

Relativt snart insåg de övriga lagen att den enda möjlighet de hade att försvara sig mot Luleås offensiva hockey var att kämpa lika starkt tillbaka. Det har inneburit att matcherna mot Luleå blir väldiga kraftmätningar i match efter match där två lag vanligen gör sitt yttersta för att kämpa fram sin hockey och kämpa emot Luleås.

Konsekvensen har blivit ordentliga kamper där lagen genom starka kämpainsatser söker blockera den andres slag medan man söker blottor för sina egna, ungefär som när den upprepade OS-guldvinnaren i tungvikt, kubanen Teofilo Stevenson boxades. Grymt imponerande för den som förstår boxn… jag menar hockey.

Men den som inte förstår, t ex random självutsedd s k expert eller liknande pulver, klagar förstås och tycker det är trååååkigt. Och själva orsaken till att det blivit trååååkigt är alltså att Luleås motståndare insett att de är körda om de inte kämpar för att försvara sig; kanske de ska anklagas nu för att de förstööööör hockeyn, motståndarna, som inte accepterar att fläka upp sig och låta Luleå vinna?

Varför släpper inte lagen in fler mål, säger någon, för när det blir mål inser man ju att det hänt något, resten hajjar jag inte. Och varför håller boxaren upp sina nävar framför sig, det försvårar ju för Stevensson att sätta knockoutslaget, säger den andra, s k boxningsexperten.

Lösningen är förstås enkel. Man får införa en ny regel där ena boxaren respektive ena målvakten får sina händer bundna kring kroppen. Man kan lotta inför matchstart vem det blir. Då blir det MÅL och då blir det KNOCKOUT och då blir det rooooooligt!

Jag hoppade alltså över den första matchen eftersom den inte är representativ men de övriga tio ger oss underlag för en korrekt analys. Here goes:

2010-10-30   Brynäs IF - Luleå HF 4 – 2   ( 2-1, 1-0, 1-1 )

2010-12-04   Luleå HF - Brynäs IF 2 – 3   ( 2-1, 0-2, 0-0 )

2011-01-02   Brynäs IF - Luleå HF 2 – 0   ( 1-0, 0-0, 1-0 )

2011-02-19   Luleå HF - Brynäs IF 2 – 3   ( 0-0, 2-1, 0-1, 0-0, 0-1 )     

2011-10-06   Brynäs IF - Luleå HF 0 – 1   ( 0-1,0-0,0-0 )

2011-10-20   Luleå HF - Brynäs IF 5 – 6   ( 1-2,2-2,2-1,0-0,0-1 )

2011-12-05   Brynäs IF - Luleå HF 1 - 2    ( 0-0,1-0,0-1,0-1 )

2012-01-12   Luleå HF - Brynäs IF 1 - 3    ( 0-1,0-1,1-1 )

2012-02-14   Brynäs IF - Luleå HF 3 – 2   ( 0-1,2-0,0-1,1-0 )

2012-10-02   Luleå HF - Brynäs IF 0 – 1   ( 0-0,0-1,0-0 )

Sammanlagt har vi 8 vinster för Pölsan, 2 vinster för Luleå, 21 poäng för Pölsan, 9 poäng för Luleå.

Skrämmande obehagligt.

Fyra matcher har slutat oavgjort varpå Pölsan vunnet två på straffar medan lagen vunnit varsin i sudd.

Ytterligare tre matcher har slutat med uddamålsvinst.

Kvarstår tre matcher som slutat med tvåmålsvinst.

• 12 jan 2012 då Pölsan vann med 1-3 men i matchprotokollet finner man att även det var en uddamålsseger för Pölsan i princip, men i matchens slutskede tog Luleå ut vakten varpå Pölsan avgjorde med 21 sekunder kvar av match.

• 30 okt 2010 då Pölsan vann med 2-0 men också det var i princip en uddamålsseger eftersom Luleå tog ut vakten och Pölsan satte avgörande målet i tom Luleåbur med 41 sekunder kvar av match.

• Den enda match som var en ”korrekt” tvåmålsseger ör den som spelades 2 jan 2011 då Pölsan satte 2-0 med åtta minuter kvar av matchen och Luleås vakt fanns förstås kvar i målet.

Sammanfattningsvis sluter alltså 9 av 10 matcher oss emellan med ”i princip” uddamålsseger eller oavgjort efter tre perioder.

Dessutom är det rätt målsnålt. Förutom två matcher då det rullade iväg till 5-6 respektive 4-2 har det slutat med 2.0 mål för Pölsan och 1,25 mål för Luleå.

Känns som att satsestetiken ordnat upp det här nu. Det verkar fullständigt klart hur det kommer att sluta.

2-1 till Pölsan, antingen efter tre perioder eller efter sudd/straffar. Med en liten chans att Pölsan hinner lägga in 3-1 i tom bur sista matchminuten.

Grattis till tre, eller eventuellt två poäng, Pölsor!

Ni går dock inte förbi oss i tabellen. För att göra det skulle ni behöva vinna med 9-0 och det har vi ju, med satsestekitikens hjälp, förstått inte kan hända. Man får vara glad åt det lilla.