Koskenkorvakuppen går mot sitt slut, skönt det. Snart börjar verkligheten igen och vilken start sedan: Luleå Hockey åker ned till Skellefteå för en efterlängtad toppmatch mot Schtaan, som har revansch att kräva sedan de torskade i inledningen av elitserien mot oss i Delfinen.
Onödiga och långa uppehåll, som skulle man under sex tvingas göra en powerbreak då och då för att typ svara i telefon och hantera en telefonförsäljare som inleder med en trettiosekunders första mening…
Skit samma. Tiden kan ju avrundas med att ta upp det som ändå måste tas upp: David Rautio Berguv. Dags att skriva ihop bakgrunden upp till det aktuella läget. Så kan vi bygga på det under säsongen.
Inledningsvis är målvakter mitt största intresse bland hockeyspelare. Så har det alltid varit, ända sedan jag själv dels vaktade, dels spelade ute. En väldig skillnad på de olika uppgifterna.
Som utespelare sitter man i båset större delen av matchen och går in korta pass där man kan prestera men de flesta passen märks inte så mycket vad man gör. Och man kan vara rätt osynlig under de flesta passen men gör man något riktigt bra några pass får man ofta betyget utmärkt ändå. Man ska göra rätt grova missar av indian- eller annan typ för att bli riktigt klandrad. De flesta kommer t o m undan med att gå ut och smålata sig och t ex skita i att göra sitt jobb, t ex åka skridskor eller tackla och i stället stå och vila och haka folk med klubban för att sedan skälla när man blir utvisad och – komma undan med det! Tack och lov är det numera ovanligt i vår klubb.
Men en målvakts uppgift är helt annorlunda. Man vaktar matchen igenom och de enda vilopauser man får är efter avblåsning. Och minsta misstag blir överjävligt synligt och vevas gärna fram på storbildskärm för att man riktigt ska skämmas. Här kan man leverera 60 minuters perfekt match – med undantag för ett agerande under en bråkdels sekund – och händer några sådana under match kan man bli kallad såll, förföljas av klander på nät och IRL. Inte sällan ser det ut som att det blir mål för att vakten gjort misstag men den som kan hockey bättre kan se att misstaget var en direkt följd av att en back inte gjorde sitt jobb, som vakten måste räkna med, och därför är det egentligen inte vakten utan backen som släpper in målet. Och alla som håller på ett lag blir besvikna när det blir ett mål i baken – ett mål framåt eller bakåt är ju de yttersta aktionerna i hockeyn och därför så viktigt. En naturlig reaktion är då att skylla ”felet” på någon…och vem ligger närmast till hands?
Det ska fan vara vakt.
Men det varierar. Att vakta i andra elitserielag kan vara nog tufft. Men att vakta Luleås mål – där har vi en riktigt tuff uppgift. När Luleå Hockey, då GROKO, bildades ur Luleå SK och IFK Luleå, hade vi luleågrabben Mats Blomqvist som vakt och efter denne populäre och härlige vakt var det inte lätt att komma efter.
Men i mitten av nittiotalet hände det största. En rätt ung Jarmo Myllys värvades och blev sedan ett inventarium, en legend i klubben under många år. Myllys hade plockats över till NHL men inte riktigt lyckats övertyga där. I efterhand är jag helt säker på att om man jobbat på något år till hade genombrottet kommit och i hans CV nu skulle han presenterats som en stjärna i NHL i många år. Men så blev det inte; Nobbe övertalade honom att komma till Luleå och vi älskade honom från första dagen. Hos oss blev han lycklig och kvar i stort sett hela sina karriär. Egentligen alldeles för bra för en svensk elitserie, men oj, så mycket han betydde för Luleå Hockey. Inte bara under sin karriär utan också efter karriären eftersom Myllys framgångar i Luleå stimulerade Norrbotten och speciellt Luleås unga pojkar att vilja bli vakter. Och arvet efter Myllys lever kvar och kommer att fortsätta betyda massor för oss under många år ytterligare.
På Svenska Fans sidor har enstaka supportrar till Schtan glatt sig, att AIK fått fram så många juniorer som utvecklats till högklassiga spelare under senaste åren, genom att trakassera Luleå och hävda att vi har inga egna spelare.
Hur många målvakter har ni tagit fram då? Frågade jag och det blev käften. De enstaka vakter Schtaan har haft till elitserien kommer vanligen till Schtaan i 28-årsåldern typ; kunde inte finna någon Skellefteåpojke som utvecklats till elitserievakt av klass senaste 20 åren.
Mot det ställde jag vakter som utvecklats inom Luleås juniorhockey och nått fram till elitseriemålvakter och bättre senaste 3-4 åren. Det gäller ju både Viktor Fasth från Kalix och Daniel Larsson från Boden som gjort några junisår i Luleå, men till största delen grabbar från Luleå som helt utvecklats från blöjålder till elitserespel av oss själva: Gusten Törnqvist, David Rautio, Mattias Modig, Anders Nilsson. Inom något år kan vi addera Joel Lassinantti.
Vakter ÄR Luleå HockeyJ