| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Och det känns som att efter att ha flugit högt och vackert kom man ner på jorden igen. Som en inverterad utveckling från fjäril till slemmig larv. Murphy måste ha tänkt på Luleå Hockey när han formulerade pessimiamens grundlag.
De oväntade och i förväg nästan omöjliga lyckofyrverkerierna mot Pölsan och HV-71 gav oss en Delfin-orgasm på hybris-nivå.
Peripetin i dramat kom mycket riktigt mot Pungen, som vi av bara farten visserligen spöade med 0-3, men nog borde vi sett det tidigare Luleå på isen.
Och när vi inte insåg det, slog nemesis i form av Bogey-teamet Timrå till som ett Damoklessvärd, som klöv de norrbottniska, prematurt förgyllda guldhjälmarna.
Tragedin utspelades inför öppen ridå på värsta tänkbara sätt.
Först slarvar man och låter en Timrå-back (!) kontra i friläge och, trots ett "back"-taffligt avslut få in en puck på Berguven vilket sänker hans noll-rekord ynkliga 1.18 innan han ska ta rekordet för elitderiens vakter under alla tider. Ett mål han aldrig släppt in, innan han fick hjärnskakningen och blev borta dessutom.
Sedan tog Timtå mycket symboliskt försra perioden mot oss med 0-2, något som inget annat lag fixsr, men Bogey-Timrå gör det gång på gång.
Att de senare släpper iväg oss till 3-2 beror förstås bara på att vi ska läggas upp på offeraltaret, som en gödkalv, för att slaktas.
Och slaktade blir vi. I första hand genom att tillåta Timrå att kvittera bara sekunder innan vi har tre poäng och serieledbing, och i andra hand genom att återigen förlora straffarna mot snoret (Bogey = Timrå).
Nu vet vi vilka vi är. Fjärilar, som efter att ha flygit högt och elegant, dragirs ned på jorden igen för att spinnas in som larver i puppor.
Vart - nej, vars - går vi nu?
Det vet vi inte, inte idag. Men på tisdag har vi AIK och på torsdag har vi AIK och nu får vi besked.
Kommer vi tillbaka, har vi det inom oss?
Eller kommer vi fram som larver?
?