| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Lindberg Råkkar: Hm, att inte coacha hårdare, att inte testa flera variationer bland linorna, att inte kunna växla spelsystem.
Håller med dig om allt det där. Från läktaren eller framför monitorn ser det förstås impotent ut. Antar att försvaret för detta är att ge trygghet i laget att alltid veta vad som ska göras med ett spel som förra året tog oss till serieseger och i år har oss på andra plats så långt.
Och tredje perioden igår var talande eftersom MooDoo i ledningen med 1-3 enkelt slog av på takten och spelade av matchen eftersom Luleå inte blev farligare är man blev.
Det sätt, med vilket luleå försvarar sig när motståndarna har puck, är extremt effektivt och, eftersom alla motståndare upptäckt det, försöker de lira de samma hockey när de möter Luleå. Kanske gör de så även i andra matcher; det vet jag inte eftersom jag bara ser de matcher Luleå spelar.
Jag kan nog känna att Luleås kompletta hockey har saknats sedan 1997.
Alla åren med Taavola var som kopierade på varandra. En brunkarhockey där vi varje säsong spelade uselt och abbonerade på sistaplatsen första 10-15 omgångarna men körde precis samma lag och samma spelsätt match efter match efter match. Och under serien växte vi oss lite starkare för varje omgång. När serien var över hade vi alltid lyckats lyfta oss över det övre strecket och tagit oss till slutspel. Väl där blev vi ännu bättre och vann ofta våra kvartsfinaler. Men längre än till semi kom vi aldrig.
När sedan nästa säsong kom hoppades man på något nytt men samma samma igen och igen.
Efter Taavola gick det upp och gick det ned. Inga större höjdarserier men vi brunkade på bland lagen på plats 5-8 för att sedan - väl i slutspel - konsekvent göra totalfiasko i kvartsfinalen.
Några undantag har väl funnits. I semifinalerna runt 2000 mot Djurgården som sedan blev mästare var vi inte så där jättelångt efter. Lockoutåret hade vi ett riktigt bra lag men föll på otillräckligt vaktande. Och Lubos Bartecko kunde lyfta laget under långa serier av matcher, men räckte aldrig till i slutspelen. Och så hade vi galopphockeyn då Omapk stödd av Harju och Snygg-Mats ensamma tog Luleå till en nivå där vi kunde slå vilka som helst, innan Höjdhopparen Sjöberg gick in som sjätte spelare i Fusklunda.
Senaste säsongerna har Rönken givit oss ett lag som lyckats bättre än alla andra Luleå-uppsättningar senaste sexton åren. Men på bekostnad på offensiven. Visst har vi i linorna många spelare som helt klart skulle producerat mer framåt med friare roller. Men hur skulle det se ut idag om vi släppt loss på detta och typ fått in ett mål extra framåt varje match? Hur många extra insläppta bakåt skulle vi ha då? Vad skulle totalresultatet ha blivit? Jag gissar att det skulle vara sämre. Kanske skulle vi befinna oss nära strecket, möjligen t o m under det. En strategi bakom de spelare vi har är förstås att de ska passa Rönkens hockey och skulle man släppa på kopplet kanske vi skulle bli ihåliga som tusan?
Så, jag är lite kluven. Visst finns det mycket hockey jag saknar i dagens Luleå men jag är ändå beredd uppskatta hur effektivt vi försvarar oss och hur väldigt svåra att slå vi som regel är. Eftersom det innebär att vi blir ett av topplagen i tabellen. Men nog skulle det behövas att vi ibland kan byta skepnad och släppa loss ett annat spel när vårt eget uppenbarligen inte fungerar. Problemet är att vi nästan aldrig kommer under med mer än ett mål och att då släppa kan vara svårt att försvara. Men i gårdgaens tredje period, när MooDoo backade hem och spelade av matchen med en tvåmålsledning var det tydligt att vi lika gärna kunnat stanna i båset medan tiden gick.
Jag tycker att vi kunde bli bättre i PP. Det mest lovande jag sett har varit Klasen-Pyörälä och skulle gärna se att de släppts in omedelbart varje gång, men här fortsätter Rönken ge i första hand Olle-linan chansen och släpper in Klasen et co först därefter, vilket ger dem bara en halv minut mot tre ggr längre för Olle-gänget. Det där förstår jag inte. Tycker att man borde kunna få ihop en riktigt fin PP-femma av de gubbar vi förfogar över. Och det antyder ju också att vi borde kunna få fram ännu vassare linor i 5 mot 5. Men filosofin är tydligen styrd för att ge ett balanserat försvar och jämnare linor. Undrar hur det skulle fungera att sätta ihop Linus Klasen med Niklas Olausson och pröva olika tredjelänkar; gissningsvis Mika Pyörälä, kanske Toni Koivisto? Eller Cam? Eller Sami? Eller t o m Vikho?
När det gäller back i friläge behöver du ju inte vänta så länge, Råkkarn: du såg väl hur den tekniske virtuosen Fredrik Svensson häromdagen dribblade sig igenom och målade;-)
Men skämt åsido inser jag inte var den där Johan Fransson som spelade i Luleå Hockey säsongen 2009-2010 tog vägen? Visst har vi en Johan Fransson i laget senaste åren också men inte är det Frallan. Hörde att han drog till NHL eller om det var KHL? Kanske man ska skicka ut en efterlysning?