| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Ganska illustrativt eller hur?
Min tolkning av detta är att vakternas resultat var relativt oförändrade under de fem säsongerna 2005-2010. Det vi såg under de fem åren var effekten av större vakter, större skydd och butterflystilen - det hade sammantaget givit cäldigt mycket bättre vaktresultat jämfört med nittiotalet.
Men det vi ser senaste tre säsongerna är nog inte så relaterat till ännu bättre vakter, även om det säkerligen spelar in.
Helt klart inser vi att ett bättre försvarsspel av lagens utspelare har inneburit att man släpper in färre och färre mål.
Under den pågående säsongen har de femton bästa vakterna i elitserien ett genomsnitt som är bättre än de fem bästa vakternas snitt åren 2005-10!
En ytterligare slutsats är att det vi ser är förändringar hos alla lag. Målsnittet går ner och det beror på att hela laget kämpar för att inte ge målchanser. Numera kan man se försvarsspelare i novemberlunksmatcher kasta sig att täcka skott medan sådant möjligen förekom i avgörande slutspelsmatcher förr i världen.
Observera: det handlar knappast om ett spel a la Djurgårdens stillastående 1-3-1 för många år sedan utom att alla spelare åker skridskor och gör sitt jobb. De lag som inte följer detta utan tillåter forwards att släpa kvar på blå för att kontra är vanligen förlorare.
Nybörjare inom hockey tycker förstås att detta är tråkigt. Sådana rookies vill hellre se matcher som slutar 10-10 än 0-0.
Men vad tycker vi andra?
Uppskattar vi denna hockey där alla spelare förväntas ge allt varje byte eller längtar vi tillbaka till den hockey man bara för några år sedan kunde se högt betalda spelare gå ut för ett byte och bara smååka lite innan de böt av igen?
Inte så lätt att svara på.
Jag tillhör ju de som uppskattar att se den här kämpahockeyn men många andra köper inte konceptet att man vinner i första hand på ett bra försvar.
Jag kan väl för framtiden tänka att jag visst vill se ett Luleå som försvarar sig så bra som nu men däremot kunde önska en ytterligare dimension för vårt spel. Jag skulle vilja se ett Luleå med individuellt ännu skickligare spelare. Forwards med ännu bättre skott, backar som kunde mer säkert klappa in skott från blå och träffa målet. Och ett tyngre lag med ännu större och starkare spelare som orkade och ville spela fysiskt och kunde genom tufft spel trycka ned motståndarna.
Varför har vi inte dessa spelare då?
Jag tror att det i första hand är en ekonomisk fråga. Om man ville förstärka laget med ännu bättre spelare - men som samtidigt var beredda leverera kämpainsatser som de vi har nu - skulle man antagligen behöva 10-20-30 miljoner ytterligare för spelarbudget.
De pengarna har vi inte, inte idag. Men...kanske på sikt?