Luleå HF

Det är faktiskt intressant att undra på hur Arlbrandt känner för att möta Luleå. Sedan Pungen öppnade pungen och bjöd stora pengar för Arla, som då varit med om att spöa Djurgårn i kvarten och nästan hade 3-0 i matcher på Schtaan i semi vilket givit öppna gatan till final mot Warulfven, har han i Pungens dress mött Luleå nio ggr.

2011-12

Fyra vinster för Luleå, en straffvinst för Pungen; 13-2 i poäng för Luleå

2012-13

Tre vinster för Luleå varav en i sudd, en suddvinst för Pungen; 9-2 i poäng för Luleå.

Och under dessa två år har Arla inte ett mål, inte en passningspoäng ens mot Luleå.

Allvarligt talat: jag tyckte att Arla ångrade sig som inte stannade i Luleå i fjol. Med honom i laget kanske vi, som serievinnare, kunnat fixa slutspelet isf att åka ut redan i kvarten mot Gnaget. Arla-Olle hade ett fenomenalt samarbete när det fungerade.

I stället höll Pungen på att hamna i kval och slapp det med bara minuter kvar av elitserien 2012; där hamnade i stället Djurgårn och åkte ur. 

I år går Pungen bättre men nu passerade vi dem igen. Luleå och Pungen är just nu 4a och 5a och visst kan det sluta så. I så fall undrar man om Pungen mäktar med sitt mest opassande lag, Luleå, utan det kanske blir jöjö redan i kvart, om det blir vi två?

Trist att Arla inte stannade något-några år till i norr. 

Och äcklet Goren fortsätter att skämma ut sig big time. 

Allt handlar naturligtvis om att Luleå hockeymässigt äger Punger och förnedrar den superbästigaste linan i serien, vars företrädare kalleballa söderberg grinar i media om att det är så tråååååkigt att spela mot Luleå som inte låter honom måla som han önskar.

Klyppen kan ju inte stå ut med skammen att bli så ägda, och instruerade av Swinging Melin försöker de därefter flytta fokus genom att leta fega överfall på Luleåspelare samt få våra grabbar att skita i att spela ut Pungen hockeymässigt utan i stället pyssla med tjafs och bråk.

Det ovansytående är sanning och verklighet, men i efterhand söker Pungen skriva om det hela till att handla om att "vara tuff". Speciellt Goren-äcklet marknadsför sin förvridna syn på verkligheten, väl illustrerad av då han utmanade en Färjestadssupporter på slagsmål eftersom denne hade åsikter om sitt lag.

Lyckades Ulfven "cisa sig tuffa"?

Näpperligen.

Det enda de lyckades med i "tuffhet" var att Goren som femte gubbe bakifrån anfaller en fasthållen och upptagen Robin Jacobsson, utan att han blir utvisad för match - ett grovt felgrepp av Kuben och co. Och det där var ju inte tufft utan fegt bara.

Vid två tillfällen hade Goren chans att ta ärlig match i salgsmål men båda gångerna fegade han ur:

a) Sedan Goren överfallit Jacobsson grep Fredrik Svensson tag i Goren. Då hade Goren all chans i världen att ta en fight med Fredrik, men då fegade han ur. När han upptäckte att han hade Fredrik Svensson mot sig vågade han inte göra något utan stod bara som en jättebäbis och blängde.

b) I slutet av matchen försökte Goren överfalla Abbott. Då åkte Robin Joacobsson fram och knuffade bort Goren, som då krävde fight och Robin accepterade det. Då blir Goren rädd, glider omkring och blänger bara, ända till dess att domarna går emellan och avbryter möjligheterna.

Goren fegade alltså ur big time de gånger han hade chans till ärlig match mot Fredrik respektive Robin. 

Så, vad gör Goren för att låtsas att det var annorlunda?

EFTER matchen, i korridoren ut till omklädningsrummet, skriker han "kyckling, kyckling" till Robin som är långt därifrån. Och till media gnyr Goren att "jag ska minsann komma ihåg honom", ungefär lika töntigt som han tjafsat förr om åren. Upphetsad och tuff i media, men vem kommer ärligt ihåg senast Goren var med om en ärlig fight? Hålla på att hoppa på folk bakifrån och låtsas tuff i media är bara pinsamt.