| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Zappaholic: Nu vet jag inte hur det såg ut hos MooDooisterna men det man förvånas över är att det på det pölserliga planket finns så rejält med ilska och kritik mot laget och så lite av "vi älskar vårt lag även när det tar emot".
De senaste åren har ju varit trygga för Luleå men före det var det en Golgatavandring av rang under ett decennium nästan. Vi lyckades få slutspela oftast, men åkte nästan alltid direkt i kvarten, ofta med förnedrande 4-0 i matcher.
Och häromåret var vi så nära man bara kan komma att få kvala för att försöka klara oss kvar i elitserien; för första gången i vår historia. Med tre omgångar kvar var våra möjligheter att slippa kval i princip bara teoretiska; i praktiken var vi redan borta.
Men undrens tid var inte förbi. Vi mötte och slog den möjliga räddningsplankan Mora och i slutomgången lyckades vi efter enormt lidande ta Timrå hemma i Delfinen efter en kamp in i kaklet. Samtidigt hade Mora - som varit helt borta i matchen mot Pungen - snubblat in mål efter mål och tog matchen till sudd; behövde bara ett litet ynka mål där för att vi skulle trängts ned i kvalet; vår match var redan slut och i Delfinen stod spelarna på isen och publiken på läktaren och följde dramalamat i Linköping.
Då avgjorde f d Luleåspelare Tomas Surovy! Och vi var räddade.
Jag tänker tillbaka på den säsongen och fastän vi led var vi mer MED än MOT laget. Visst - emellanåt klämde man in AVGÅ ALLA! men som regel var det mer av att BRYTA IHOP OCH KOMMA IGEN!"
Och i efterdyningarna var avslutningen av den elitserien och speciellt den underbara avslutningen något av de finaste vi som lulesupportrar bär med oss; den säsongen, säsongen 1984 då vi tog steget upp i Elitserien, samt 1996 då vi tog det enda GLUDet är våra finaste.