Sven.Savage: Mycket bra summerat Sven. Hade ett snack med en polare om just varför det går så knaggligt för stockholmshockeyn just genom att dom borde ju gå så mycket bättre med tanke på deras mycket stora upptagningsområde. Du berör flera av anledningarna (hyror, sponsorer, polisbevakning mm).
Frågan för DIF och AIK måste ju vara att hitta en ny väg till hur man skall finansiera hockeyn i sthlm, man kanske måste ta ett steg tillbaka och inse att man kanske inte kan träna på hovet, man kanske måste leta efter billagare alternativ och då samtidigt sätta press på komunen (antar att det är dom som äger anläggningen).
Man måste kanske jaga livet ur sig för att hitta en ny storsponsor eller flera som kan hjälpa till, kanske titta utomlands, vad vet jag.
Hur som helst så känns det som om att man måste hitta på ngt nytt för det gamla funkar ju uppenbarligen inte.
Man kan ju lugnt påstå att fokus redan nu sprungit ifrån Wennerborg, Rosen och de andra som efter att ha utmämnt sig själva till experter satt i Fjollträsk år efter år och marknadsförde Djurgården till den grad att när Luleå spelade bort deras kelgris i kvartsfinalen övergick de till att förfölja vår hockey som trååååkig och våra ärligt och juste uppträdande spelare som filmare.
De sitter kvar i sin garderob där de fortfarande tror att elithockeyn spelas i Fjollbollen där de hade bekvämt avstånd med taxi och sedan kunde käka och dricka gott gratis.
Nu följer vi slutspelet bland landets bästa hockeylag och kan diskutera hur det ska gå för Skellefteå, Warulfven, Luleå, HV, Pungen, MooDoo, Köplustan och Pölsan.
Medan Djurgården får slåss mot Örebro och Bofors och verkar dra ett av de korta stråen. Samtidigt som Gnaget fick konstgjord andning när man köpte Fasth och Melin importerade Rönkenhockey, men nu lämnar alla råttor det skeppet.
Under de år som denna utveckling pågick satt Wennerkvist och Ros och trodde att de kunde stoppa förändringarna genom att en gång i månaden dra ut en artikel under rubriken "Landet behöver Stockholmshockeyn". Hade de haft någon stake skulle de analyserat situationen på djupet och lyft fram förhållandena. De försatt sin chans och är snart historia.
MOBILT
· · 
Treklövern1912: Wennerbratt börjar inse faktum, att han snart inte längre kan sitta på taxiavstånd och "bevaka" elitseriensamt hävda att skälet han gör det är att "marknaden" kräver att man i första hand bevakar klubbar från Fjollträsk.
Nu skriver han: "Stockholm fostrar fortfarande flest hockeyspelare i landet, men de väljer att spela i andra klubbar. Som Dick Axelsson i Frölunda, Linus Klasen i Luleå och Oscar Möller i Skellefteå."
Sanningen är att alla andra klubbar i Stockholmromårdet fostrar dessa hockeyspelare och det blir en hel del eftersom området är så stort. Så småningom kom spelarna till Djurgårn och Gnaget men de två lagen hade ingen ära i att ha uppfostrat spelarna från små pojkar till lovande junisar som de sedan tog över, de var andra som hade gjort det. Undantaget var Bajen som drog fram massor av alla de som sedan blev stjärnor i Djurgården och Gnaget. Men en hel hoper av de bästa drar över Atlanten och sedan får man problem att fylla på med nya eftersom man själv inte har tillräcklig junisverksamhet.
Så hamnar man i den krassa ekonomiska verklighet man självt gått först för att etablera och där har man att fightas med begränsade medel: Djurgårn och Gnaget får inte alls det stöd av kommunen som några av de andra klubbarna typ Leksand, Warulfven och några till. Tvärtom blöder man för att betala polisnotor och dyra arenahyror. Kvar står möjligheten att ha en ekonomiskt stark sponsor i ryggen men numera är flera klubbar utanför Stockholm bättre på det än Djurgården och Gnaget.
Summan av den kardemumman är att Djurgårn och Gnaget inte har ekonomiska möjligheter att konkurrera om spelare ute på marknaden. Och t o m de egna spelarna köps till andra klubbar: Macke Nilsson lämnade det sjunkande skeppet för att få bättre betalt av HV. Kvar finns att behålla de talanger som kommer fram i Stockholm och som inte vill flytta men har man otur som Djurgårn hade köps hela gänget man fått in i laget över till AHL/NHL.
"08 hockeyn är döende. Djurgården fortsätter i Allsvenskan, AIK kvar i Elitserien på länad tid." skriver Wennerstropp, som först nu insett att hans privilegium att sitta i Fjollträsk och fungera som en gratis reklamskylt för Fjollträskklubbar håller på att ta slut.
Vilken väg går nu hockeyn i landet? Skellefteå har visat en väg att bli bättre på allt lokalt och Luleå har mycket av det också men måste på sikt få till en ännu bättre junisverksamhet och många andra klubbar kan följa det spåret.
Andra väljer nya vägar som t ex nu Växjö som förklarat att nu köper de in en femma av kanadicker. Sådana lag som kommer upp i finrummet och några år har starka lokala sponsorer i ryggen och härligt lokalt driv bland supportrar kan gå ett tag men är ej säkra på sikt. Vi ser många lag som får några år men sedan släpper medgången; Timrå kan vara på väg nu att tappa exempelvis.
Men vilken väg kan Djurgården och Gnaget välja?