Men vad har då Ulfven?
Under de många år de dominerat hockey-Sverige har de ju letts av Jugren Jönsson-linan och deras offensiv har varit fruktad. Samma lina har också när de velat dödat alla boxar Ulfven spelat eller när de känt för det toppat PP-statsen.
Men numera är deras offensiv långt ifrån den kalibern. De har fröken Walin och andra som lirar chanshockey, men på en mycket lägre nivå än Jönssongänget.
Men de har som sagt Alexander Salak, den vakt jag håller högst i landet just nu. Sådant är alltid mycket svårt att råka på. Nu finns ju ett visst hopp i informationen att Salak mot MooDoo påstods svikta en del, men jag vet inte, har inte riktigt följt de matcherna. kanske hade det att göra med att MooDoo har ganska vassa målskyttar, något som vi ligger efter med.
Farligast hos Warulfven vid sidan av Salak är nog backuppsättningen. Framåt har de den j-a Chris Lee som verkar panga in mål som vore han Pavel Brendl. Och någon Nygren-pangare som komplement. Det där är illavarslande förstås. Luleås frösvarsspel kan mycket väl jaga ihjäl fröken Wallin och de andra men den s k överbelastningen är förstås särbar när motståndarna kan crossa långpass till en fri Lee att panga på. Det sätt vi hanterat sådant med har ju varit att våra vakter tagit långskott de haft fri sikt på. Men kan de göra det mot Lee? Jag är lite rädd där...
Men än värre än de offensiva kvaliteerna är nog de defensiva backkvaliteerna där Tollefsen och ett helt gäng bärsärkarnorrmän är beredda att med armbågstacklingar och crosscheckingar döda alla motståndare som närmar sig Ulfvamålet. Vår framgång i kvarten mot Fusklunda berodde ju till stor del på att vi ofta vann kampen framför motståndarmålet men mot Ulfven riskerar vi bli chanslösa där. Förlorar vi kampen om platsen framför Ulfvamålet förlorar vi nog matcherna för gör vi inga mål kan vi inte vinna.
Ett nödvändigt stöd blir att Vinnerborg och zebrorna törs hålla en acceptabel nivå och inte "nu höjer vi nivån eftersom det är slutspel" tillåter Warulfven pyssla med sådant framför eget mål som i civil domstol skulle lett till långvarigt vatten och bröd med bortkastad nyckel.
Modiga och sportsligt rättvisa domare kommer att krävas för att ge Luleå chans framför Ulfvamålet.
Lite intressant är att mot de vildsinda huligannorrmännen har vi spelare som är stroa och starka och inte bangar för en fight. Abbottarna går ju gärna in, även om de är lite lättviktiga. Finnarna törs ta för sig. Landslagsjanne kan bli uppretad, Robin Jonsson och Pavel Skrbek tillåter inte mygelruckel. Och Fredrik Svensson kan sänka vem som helst om det behövs.
Sedan har vi ju Anton Hedman som vet hur man tacklar fröken Wallin:-)
Jag räknar med att det kommer att bli bråkigt. Kanske t o m rejält bråkigt. Och jag tror att följderna av de väntade bråken mycket väl kan komma att avgöra resultatet av den här semifinalen.
Fusklunda hade ett antal stora och tunga spelare och de valde att försöka skrämma Luleå till rädsla och underkastelse. Men "jag är starkare än du"-striden vann vi i utklassningstil mot Fusklunda. När det gällde var vi starkare och de vek ned sig. Jag tror vi måste vara beredda att leverera ett da capo mot Warulfven om vi ska ha chans mot dessa gredelina monster.
Redigerad kommentar
MOBILT
· · 
Jaha, detta om detta. Med fyra timmar kvar börjar det bli dags att fokusera enbart på den riktiga matchen för oss.
Warulfven-Luleå
Innan slutspelet var jag beredd att ta vilket lag som helst. Bara vi slapp Warulfven. Möjligen var MooDoo också ett lag som skulle opassat oss, men resten var jag beredd på.
Och så är vi där vi inte ville. Vi har att möta Warulfven, fy fan. Vår historia mot Ulfven är under elitserietiden en tragedi, med undantag för några år på nittiotalet.
1993 slog Ulfven ut oss i kvartsfinal....trodde alla. Då lirade man bäst av tre och Ulfven hade vunnit första hemma och ledde match två med 0-4 i sista perioden i Delfinen. Men Luleå vände den match och lirade därefter som Gudar med suddenhjälten Hurtig fram till 2-0 i matcher i bäst av fem mot Pölsan i finalen. Innan...
Men Ulfven hade vi fått koll på och lekte därefter med dem hela tiden fram till finalen 1997. Ulfven chockade då ett överlägset Luleå genom att lira oavgjort första matchen i Delfinen och vinna sudden; därefter vann lagen hemmamatcherna och Ulfven, med en rookie jugren jönsson, krok-monstret på backen m fl, vann GLUDet som var vårt.
Sedan har det konsekvent gått åt helvete för oss mot Warulfven.
Fy satan, vilken historia. Värst av allt har varit att det ofta varit i stort omöjligt för oss att inte förlora i den äckligt grelina fjollarenan i Karlstad. Och utan att kolla efter har jag minnet av att vi förlorat typ 105% av matcherna där nere med 3-2. Det vill säga vi har kunnat vara nära, men alltid, alltid, alltid vinner de knappt men totalt och detta till tonerna av den vidrigaste av måljinglar man kan tänka sig.
På senare år har det ju ändrats på så sätt att nu vinner vi oftast hemma mot Ulfven men efter några år med poäng för oss nere i Karlstad är vi åter till att bara förlora, förlora och åter förlora där.
Matchbilden har dessutom varit enformigt trist. Warulfven insåg snabbt att deras chans att stå emot Rönkenhockeyn var att kämpoa lika hårt som vi och på så sätt neutralisera de enkelt Luleå Hockey även när vi är på topp. Matcherna har då varit väsentligen mycket jämna, men avgjorts genom monstret Salak som mot oss alltid gjort de mest omöjliga räddningar och nästan varje gång kan lämna matcher mot Luleå med en extra nolla i bonuskolumnen.
Jodå. Det här blir för j-a tufft redan av historiska skäl.