Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Helt klart kommer den här matchserien att delvis handla om styrka och vi har några huvudpersoner.
Tollefsen
En riktigt duktig försvarsspelare men med ett alltför stort ansvar i en Warulfv där det finns stora brister på backsidan. Följden blir den att Tolle försöker mer än han kan och tar till vanligt Warulfvsförsvar i form av crosscheckingar som ofta är över gränsen och mycket riktigt blir han ofta utvisad för dessa. Tolle kan också sätta in riktiga monstertacklingar men det gör han sällan, är mer upptagen med att fulspela i det pressade FBK. Dessutom hamnar han ofta i att försöka bidra offensivt eftersom Ulfvens backar inte sammantaget duger till där, och framåt är Tolle inte så stark så det har blivit många misstag där - peciellt har Abbottarna lyckats passera honom och nå bra mållägen många gånger. Abbotts-Tolle är ett särskilt kapitel, eftersom Abbottlinan är så svår för Warulfven och man medvetet väljer att kasta in Tolle mot Abbotts hela tiden.
Christian Berglund
En kämpalirare av typiskt Warulfvssnitt. Dock en som spelar genomgående fult och - i mina ögon - borde utvisas många fler gånger än Tollefsen. Tolle får några billiga, men Berglund slipper straff för fula grejer.
Fredrik Svensson
Snart 38 år gammal fick han kicken av Gnaget och lite oväntat plats i Luleå som kickade många andra. Men Fredrik har gjort en utmärkt säsong och är en stabil back. Dessutom är han överlägset bäst på slagsmål i elitserien. Blir det en kamp där spelare byter slag vinner Fredrik alltid eftersom han - även med skridskor på sig - kan konsten att sätta riktigt hårda slag på ett sätt som ingen annan. I vanliga spelet lirar han inte överdrivet hårt alls men händer det något och ballar ur är Fredrik en oerhört viktig faktor. När Värsta Köplustan försökte köra brutalspel och slåss för att få chans mot Luleå Hockey i kvartsfinalen gick Fredrik in, sänkte några, skrämde några och på så sätt vek Fusklunda ned sig.
Anton Hedman
Också en underskattad lirare. Av någon anledning ansågs han för svag i MooDoo och fick kicken men i Luleå har han varit mycket nyttig och visat stora kvaliteer. Han har bland annat kört med Abbottarna och nu med Klasen-Pyörälä och med sin tyngd banar han ofta väg för de andra mindre spelarna. Dessutom har han helt klart spelsinne också, kan leta upp lägen och hugga när de dyker upp. Hedmans rykte och tyngd gör att folk aktar sig och han kan ofta driva in en puck ohotad över blå eftersom folk drar sig att möta honom. Och så tacklas han. Och tacklas bra. De flesta tacklingar han sätter in är rena och korrekta och han letar gärna upp dessa för att bidra med det han är bättre än andra på. I kvarten mot Fusklunda satte han in en helt korrekt monstertackling på Kahnberg som efter det lämnade isen och inte kom tillbaka - gissa vad det betydde för Luleå:-) Men eftersom han letar upp dessa lägen för att monstertackla missar han ibland och är då på gränsen - det finns alltid en risk att han kan åstadkomma stor skada och åka på lång avstängning. Något som man inte gillar men samtidigt något som säkert skrämmer motståndarna.
För övrigt finns det förstås många fler i båda lagen som är beredda till fysisk kamp och kör hårt men de fyra nämnda är nog de viktigaste. En faktor som talar emot Warulfven är att de två nämnda Ulfvarne är så viktiga för Ulfven att det skulle vara mycket svårt om de försvann - medan Luleå absolut kan klara sig utan Anton och Fredrik. Vi såg ju ett tillfälle när Fredrik bjöd upp Tolle till dans men Tolle avstod, sannolikt med kunskap att blir det matchstraff för båda innebär det en mycket tyngre förlust för Warulfvens försvarsspel än Luleås. Detta, att Luleås tuffingar har den kunskapen, är förstås lite besvärligt för Ulfven.