Luleå HF

Lindberg Råkkar: Håller med om att låtsas-landslaget är meningslöst att kräva att spelarna offrar sig för.

När det gäller CalleBalle har jag inga sådana avsikter. Mina "angrepp" på honom beror snarare på att jag tycker att han är osympatisk och tror att det är en uppfattning som många vattenbärare i laget delar.

Det är lite konstigt, faktiskt. När han spelade i Malmö alla år hade jag inte annat än uppskattning för honom och när han stannade då alla legoknektar drog när Percy ställde in betalningarna körde han och Baby Hawks en underbar vår.

Men under den säsong som gått har han kommit ut i media gång på gång och då har han visat upp en karaktär som inbjudit till motvilja. Den självuppfattning han levererar är den att han är stjärnan - vilket han har helt rätt i - medan resten av spelarna i andra lag OCH i Linköping är betydelselösa. Och detta är en människoskyn som jag har svårt för i en lagidrott.

Kan han lyckas med det i NHL? Kanske. Sannolikt bättre än i Sverige och här har han ju lyckats strålande. Och i Boston är det mycket mer OK att bara se till sig själv. Den där starka tron på sig själv kan driva idrottsmän till att bli bättre än alla andra, även om den kopplas till en parallell bild av alla andra som kreti och pleti.

När jag hört honom under året har jag förstått att han kräver att kallas Carl och som följd av det kallar jag honom förstås CalleBalle med tillägget "jag är bäst" för att visa vad jag anser om honom. 

Dessutom talar han skånska: en dialekt som när den talas av flickor från Lund eller vissa delar av Malmö och några andra platser är bland den vackraste svenskan i mina öron. Samtidigt som det finns varianter av dialekten som låter som den allra fulaste svenskan för mig: en sådan variant får man höra av CalleBalle "jag är bäst" Söderberg.