Luleå HF

Sven.Savage:

Okej, inte mycket att säga om. Men Luleå började starkt. Samt fick utdelning. Men ändå detta 1-3. Nu blir du väl förbannad men jag gillar faktiskt Jimmie Ericsson. Önskade att han skulle gå till Timrå för några år sedan men givetvis blev han SAIK trogen. En sådan spelare vill nog de flesta fans ha i sina lag...

Bättre lycka i andra perioden!

En överraskande upptäckt är att jag missat den nya regeln. Den som förklarar att det är OK för SkAIKs spelare att trippa omkull Luleås spelare. Detbskedde ju bortåt tio gånger i matchen utan att det beivrades och jag var rätt överraskad innan jag insåg att det måste ha skett en regeländring. Samtidigt tog de väl den där ändringen som innebar att man blåser för offside när pucken bara når blålinjen nerifrån, när det är Luleå i anfall.

Jaja. Detta om domarna som tillåter fulspel från SkAIK. Nu är det förstås inte det som avgjort att det står 2-0. Schtaan har inte visat någon svaghet alls utan har alla verktyg för att bli mästare. Samtidigt som Luleå i första hand saknar verktyg att vilja vinna och ge allt för det. Att vilja inte förlora gör inget lag till mästare.

Ja, va fan säger man. Några spelare i Luleå VILL vinna. Då tänker jag i första hand på Abbott-linan med Linus Persson men också på den nykomponerade finnlinan.

Däremot är jag grymt besviken på Klasen-Ola-linan där speciellt Olausson verkar som han har 40°C feber? Seg, långsam, vågar inte välja beslut, står och krånglar till det och blir avväpnad hela tiden. Ola dödar den linan genom att gå i snigelfart fysiskt och mentalt. Den slölinan hamnar gång på gång i ensamåkningar och man undrar var fan de övriga linjekamraterna håller hus? Står de i burskydd och vill inte få passning?

Dessutom måste man bli för jävla mycket tuffare och längta efter närkamperna och gå in i varje för att vinna och ingenting annat.

Om alla kan mobilisera samma energi som Abbott-linan är vi inte chanslösa. Men halva laget måste upp på den nivån nu och inte stå och vara rädda. 

DJ Hemp: Nej, visst kan jag förstå Jimmie och hans mod att ge sig in i situationerna framför mål där det känns som att han är beredd att ge tänder och ögon för att måla om det skulle behövas kan man bara beundra. Hans hockey är på det viset exakt motsatsen till Harju-hockey; den typ av hockey som vi åkte ut i kvarten med. Där Harju stor och tung ger sig in i situationer men alltid stannar en decimeter innan han träffar. Då gillar jag Jimmies stil att våga; ett lag med bara Jimmies kunde vinna mot ett lag av stjänrspelare.

Men till det lägger han ett rejält fulspel där han bultar omkull, crosscheckar, kör in klubban runt allt och alla och välter, armbågstacklingar o s v samt svarar - när han blir attackerad - med att filma som fan. 

När det gäller det där senare beskrivna är det förvisso domarnas uppgift att hålla koll på Jimmies fulspel och spelade han i Luleå och kom undan med det där skulle jag förstås inte gnälla. 

Men nu lirar han inte i Luleå och mina utbrott över nätet är förstås de utbrott jag skulle vråla fram live vore jag i Delfinen för att få zebrorna att förstå att mygel-Jimmie ska visas ut.