Jag har alltså ställt in mig på att vi inte kan göra något åt detta.
I efterhand känns det kanske som att Luleås enkla plan varit att lira stark försvarshockey i bortamatcherna och köra den "nya" mer offensiva Luleå-hockeyn hemma. Inte så väldigt mycket Einstein bakom ett sådant upplägg förstås. Och säkert en klok gameplan.
Man hoppades nog då att vi skulle vara starka att köra sönder SkAIK hemma och kombinera det med att stjäla en match borta.
Men det gick åt helvete.
I bortamatchen med "försvars-Luleå" upptäckte vi att dels dög inte försvarsspelet till - vi gav SkAIK alldeles för många målchanser även om nu JG briljerade, dels att vi dög inte till framåt - fick knappt några chanser alls och hade räknat med att kunna bryta igenom SkAIK med kontringar men det blev inget alls med det.
I hemmamatchen stratade det bra men när missräkningen med 1-1 isf 2-0 kom dog vi rejält mentalt och några minuter senare var det 1-3 och till slut ställde bara SkAIK upp och försvarade sig hela andra halvan av matchen och dödade matchen utan större problem.
Kan Rönken hitta på något att svara med nu?
Fortsätta samma stuk bara? Och hoppas att det fungerar bättre nu?
Ja, kanske. Det är antagligen tryggast så. Om spelarna inser att det strax är över om de inte ger allt nu kanske "försvars-Luleå" kan döda SkAIK effektivare idag och några lyfter sig offensivt och stjäl denna match? Följt av ännu bättre självförtroende och vaknande vilja nästa match hemma?
Gissar att det blir så.
Annars kanske man skulle önska se ett Luleå som kom ut och körde smärta-hockey. Pangade på motståndarna överallt. Körde tunga tacklingar hela tiden och pumpade musten ur motståndet. Den där katchtaktiken plockade de ju fram i någon enstaka match mot både Köplustan och Warulfven och det hade ju då alldeles utmärkt effekt för både matcherna och matchserierna.
MOBILT
· · 
Zappaholic: Du har förstås rätt.
Match 1 var ju underlig när Luleå offensivt inte fanns, helt obegripligt egentligen.
Och visst kunde Skellefteå ha förlorat sudden om de haft max oflyt. Det kunde ju räckt med att Nord/Sören tagit utvisningen på Bellemaire som trippade omkull Robin; hade vi fått PP där kunde vi förstås ha fått in vinstpucken. Och i efterhand erkände ju domarbasen och båda domarna att det skulle ha varit utvisning. I stället ledde trippingen till att Skellefteå fick målchans så tre sekunder senare var allt över...
Match 2; du har rätt igen. Fem mot tre läget skulle ha givit mål och vi hade många andra fina lägen under inledningen att göra mer av. Hade vi fått 2-0 skulle vinstchanserna dramatiskt gått upp. I stället slumpade 1-1 in och sedan tappade vi allt och som yra höns blev vi en snabb munsbit för Schtaan som gick upp till 1-3.
Med det ovan beskrivna kan man tänka att nog borde vi väl ha chans även om det är tufft underläge. Samtidigt har man inte sett ett Luleå ännu som spelar den hockey vi tror att laget kan och förstår vare sig varför eller hur det ska kunna ändras på.
Man brukar ju mena att största förloraren är den som kommer tvåa. Fast om det nu blir så - och det blir det väl - kan det vara lättare att bära om laget inte är med, som det inte varit. Jag som varit med kommer ju ihåg tidigare förluster i slutspel då man mött lag som spöat oss genom enbart suddenvinster och det har ju betytt att man grämt sig hela sommaren därefter - och du vet ju vilket lag jag tänker på;-)