Nej, det där kändes ospotsligt. Att ligga och mygla mig bakom i vindskugga, medan du körde dig trött. Nästan så man kunde tro att jag cyklar i gulsvart cykeldress. Sådana är inte vi hederliga norrbottningar. Det måste vara rättvist.
Jag går upp jämnsides så det blir ärlig match. Delad sjua.
Veckans hetaste skribenter
10.73
MOBILT
· · 
Salcin: Förresten, Niclas, även om du nyss gjorde ett ryck är jag i o m detta inlägg bara ett enda inlägg från att gå upp jämnsides med dig, på sjundeplatsen i inläggslistorna för Luleå Hockey;-)
ATt ha lagt sig exakt bakom dig innebär att jag kan ligga här i vindskuggan och bara rulla med, hämta krafter medan du får slita mot vinden.
En tuff uppgift. För man har ALLTID motvind. Jag som vanligen brukat cykla 1-2 mil till arbetet varje morgon och samma hem på eftermiddagen undrade länge hur in helvitte det kom sig att jag alltid hade motvind när jag cyklade. Varför? Vred sig jorden runt sin axel på något vis, bara för att jävlas och ge mig motvind? Varför kunde jorden inte ha valt tvärtom, och givit mig medvind genom livet hela tiden?
Ett mysterium.
Till jag tänkte efter och insåg att om man ligger och bränner på i hastigheten 30-35 km/tim är det bara när man har en medvind på bortåt 10 m/s och mer, som man känner av en medvind: annars blir det relativt alltid motvind. Hm, det är ju samma som den hårda bris som nästan som klockan slår till runt 13-tiden från sydväst mot västra sidan av Öland vid Haga Park dagligen under sommaren; den som man väntar in med windsurfingsbrädan på stranden innan det är lönt att ge sig ut. Den vinden har man ju aldrig med mig när man cyklar. Men den windsurfingsvinden behöver du ha med dig för att hålla min bräda/cykel/tangentbord kvar på åttonde plats, salcin;-)