Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Huge: Ja, de sätter ständigt nya rekord. De s k journalisterna - det handlar ju numera, som vi alla vet, bara om prao-elever som fått nej på sitt första och andra val a) popstjärna b) gatsopare och därför tvingats acceptera c) vad skit som helst - har lyckats ta kvaliten på den s k hockeyjournalistiken på senare år från "genomusel, absolut så kass som det bara går" till "ännu sämre".
En intressant grej - det var väl samma artikel, tror jag - är att de levererar svar på tre frågor ställda till sportchefer/tränare i varje SHL-lag. Bara det att de "glömde" ange frågorna, så svaren blir helt förvirrade. När man håller sådan nivå kunde man ju utan problem tagit in svaren:
1. Jo.
2. Nej
3. 2 liter mjölk.
Först skriver de skitartiklar.
Sedan sätts någon att sätta rubrik till dessa. Sätter den då "här kommer en skitartikel"?
Nej, då knappar ingen upp artikeln förstås och enda målsättningen för tabloiderna är att åstadkomma knapptryckningar i syfte att generera reklamintäkter (vilket är pinsamt av reklamköparna eftersom ingen ändå läser reklamen).
Det betyder att det är fullt legitimt, enligt deras sätt att se på saken, att på nämnda artikel sätta rubriken "Massiv domarkritik".
Vänta bara. Om några år kommer du och jag att diskutera varför rubriken på nämnda artikel i stället heter "Loob och Ros i bastun - heta scener utlovas"