Ser man på Luleås insats en j-a kämpainsats från varje spelare från början till slut. Under tidigare delen av matchen hade Luleå klart överläge länge i första perioden och inledningsvis även i andra. Riktiga domare hade vågat ta ut fulspelande SkAIKare där och det kunde ha givit oss innan match.
Men de vågade inte och SkAIK arbetade sig ikapp - först genom att bryta varje uppspel från Luleå redan i mittzon och pumpa ned igen och så småningom genom ännu större tryck och övertag av Schtaan.
Men Luleå kämpade sig kvar och stod emot.
Så kommer vårt bedrövliga PP då vi gång på gång lät Schtaan kontra och till slut kunde inte ens Rautio stå emot.
När zebrorna då plötsligt dömde korrekt och tog ut två lulespelare samtidigt, fastän de tillåt Schtaan försvara sig på samma och värre sätt under första halvan av matchen, trodde man att det var avgjort till Schtaans fördel - som vanligt.
Men Luleå gav sig inte och äntligen hade vi den effektivitet och det flyt som så j-a många gånger grinat emot oss i matcher vi skulle vunnit i Schleffte under senaste åren; då de varje gång genom flytmål plockat ned oss.
Men idag fick vi radioaktivt betalt för allt tidigare missflyt och vinner för första gången på tre perioder sedan 1989 i Skellefteå.
Ain't life a mother?
OJOJOJOJ....
jag saknar ord.