Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Basse: Haveriet menar jag har pågått längre tid. Bakgrunden är den att man fixade - med god lokal hjälp - till en skitbra arena att äga och tjäna pengar på. En massa andra lag kunde göra detsamma men Warulfven var först, och lagen har så småningom försökt hänga på men lika lyckat som i Karlstad har det inte blivit. Sedan fyllde Warulfven på arenan med folk från hela Vermland, bussarna gick i skytteltrafik. Och med de stålarna i ryggen hade man dessutom ex-Warulfvar som generellt kom hem till familjen och hjälpte upp laget, bäst/värst Jörgenjönsson förstås som egentligen hade många NHL-år kvar men ändå dök upp och ledde laget. Allt det där lyfte Ulfven ekonomiskt och Looben köpte av andra lag deras bästa spelare när han kände för det.
Följden blev ett lag som gick hur bra som helst. Abbonnerade väl i stort sett på finalplatser ett decennium, vann många gånger och plockade hem all time high i Elitserien.
Det såg ut som att ingen kunde stoppa Warulfven och närmast som en förhoppning, kanske desperation, lanserade jag uppfattningen att "De enda som kan besegra Warulfven är Warulfven" och påstod att de kommer att segra ihjäl sig, de kommer att besegra sig själva.
Och delvis blev det så. Under en följd av år minskade publiksiffrorna och man tappade flera tusen åskådare per match och skälet var förstås att man som följd av tidigare framgångar som varje säsong utan Glud som ett fiasko - det kunde bara bli sämre, alltså, och även om man vann var det bara vad man räknat med. Det här påminner om vad tidigare Pölsan och i sparkboll IFK Norrköping drabbats av, en publik som kräver vinst alltid. Publiktappet lever kvar.
Sedan övertolkade man möjligheten att bara köpa spelare av andra och värst var väl det år med Lee Goren i truppen, en nisse som sket i all klubbkänsla, satt och drack öl på läktaren när han var skadad och ville slåss med supportrar. På den tiden talades väl 7-8 olika språk i omklädningsrummet och någon wermländska var det inte eftersom det bara fanns en karlstpöjk. Nu har man sökt bättrea sig, t o m tagit upp A-junisar igen, men problemet lever lite grann kvar och kan fortsätta.
Och så i år brakade det ihop på ledarsidan ordentligt, något vi som utomstående gillade men nu ser man ut att ha fixat en utmräkt lösning framöver, vilket vi ogillar.
Det ovanstående haveriet har väl trots ett senare Glud pågått en handfull år iaf även om det i tabellen syntes mest i höstas. Jag är inte säker på att det är över ännu. Trots de förändringar man genomfört kan man fortsätta hacka, vi får se.