Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Jag kan förstå din aversion mot laget från norra Västerbotten. Skulle nog känna likadant om jag haft samma erfarenheter. Men ärligt talat hade jag nog fullt upp med Timrås eländen dessa säsonger. Tyvärr känner jag mig också bestulen på en och annan guldkantad säsong. 2006/2007 dominerade Timrå elitserien fullständigt innan den ena efter den andra nyckelspelaren blev långtidsskadad. Faktum var att vi ledde serien helt överlägset och var obesegrade rätt länge. Till slut blev vi väl femma och de skadade började komma tillbaka och vi ställdes mot MoDo i kvarten. Efter fem matcher hade vi ledningen med 3-2, fullt välförtjänt, och hade chansen att avgöra på hemmaplan. Ställningen var 2-2 i sista perioden och vi gick för seger. Men så, vid tekning i Timråzon, hamnar pucken hos en modoit som drar på ett chansskott, deras Horava gör ett skutt varpå pucken träffar hans skridsko och far upp i en båge och studsar in bakom en ställd Backlund. Vi förlorar matchen. I sjunde och avgörande i Ö-vik tar vi ledningen, men de kvitterar och matchen går till sudden. Hedström prickar ribban och hästfejset Svartvadet blir i stället matchvinnare. Två sudden i kvarten och MoDo vinner båda. Senare vinner de även hela skiten. Bittert är bara förnamnet.