Ser att Linus Persson intervjuas i hockeysverige och förklarar att "Färjestad är en välskött förening". Han informerar inte om var han ska spela nästa år, men ingen tvivlar väl, det har väl varit klart rätt länge nu. Positivt av Linus att han tackar ordentligt för åren i Luleå.
Det har väl de flesta gjort. Det finns ju en del spelare som vi plockat upp och givit chansen att utvecklas till stjärnor och få riktigt inkomstbringande avtal med andra klubbar i och utom landet.
Ett undantag är Simon Hjalmarsson. Grabben är från Värnamo och har för övrigt bott och lirat hockey i Borås och Ängelholm förutom några år under gymnasieålder hos Köplustan och Göttlabörrrg.
Simon lyfte vi rejält men våren 2010 gjorde han inga knop alls i vår kvartsfinal mot Gnaget då han redan låtit sig bli uppköpt av stora lönen som Pungen erbjöd. Jag tycker det kändes otacksamt att han inte gjorde sitt bästa i slutspelet, men råttet mågades när han något senare "intervjuades" av den s k journalisten Ros, som fortfarande var skitsur för att Luleå året innan i kvarten spöat det Djurgårn som Ros dels förklarat skulle bli mästare, dels ställt in sig att följa på Hovet våren ut.
Ros la väl rätt många ord i Hjalmarssons mun men i intervjun lät det "Gillar man snöskoter och pimpla kanske det funkar, men annars är det tungt där uppe. Luleå är ganska dött. Något restaurangliv finns knappt. Man vill ju gå ut och käka en bättre middag någon gång i veckan och som singel vill man ju ha lite liv. Men det var inte den mentaliteten där uppe. Där var det sportbar eller ingenting."
Jag uppfattar det som en pyskologisk s k projektion. Hjalmarsson har ett problem och i stället för att inse naturen till problemet skyller han på något annat. I detta fall staden Luleå som är tung och död. Vi utomstående mer objektiva kanske skulle förklara för Hjalmarsson att om han ser sig i spegeln förstår han varför han inte får någon partner;-)
MOBILT
· · 
