Luleå HF

Annars är de s k hockeynyheterna som media vevar fram sådana som handlar om kommande VM. Dvs vilka NHL/AHL-spelare förklarar att de INTE kommer att spela VM alternativt vilka kommer att spela VM. 

Tre Kronor, som längre tillbaka var hela landets angelägenhet, det landslag som kunde samla och intressera stor del av svenska folket, är ju sedan länge väsentligen dött på de tre nivåer det förekommer.

Understa nivån handlar ju om de s k koskenkorvaturneringarna. Vilka ingen jävel bryr sig i, tvävlingar där en rysk domare med vodkaflaskan framför sig plötsligt kan besluta att nu singlar vi slant om vilket landslag som vunnit matchen och sedan släcker vi ned i arenan så att folk kan gå hem och jag kan supa loss. 

De där turneringarna är ju äntligen på väg att försvinna, men bara nästan eftersom några länder kräver sin turnering kvar och - lyssna nu Wikegård - den verkliga mellanmjölken i svensk hockey: förbundet sedan GAISarn från Tälje klev av - mjäkigt bräker vidare och har inte pung nog att ställa ned foten för att förklaara att det nu får vara nog.

Nästa nivå är förstås VM. Tidigare tvävlingar där den ryska maskinen var obeveklig när inte Kanada släppte fram spelare som kunde konkurrera. Eller när Tjeckoslovakien fick ihop det, t o m när de delade upp sig i två länder. Några enstaka gånger kunde Tre Kronor klämma sig in. Och sedan har USA lyckats några gånger, finnarna en. 

Men det var då det. CCCP bröt ihop. Till det kom utvidgningen av NHL med alla nya klubbar vilket innebar att de behövde stjäla många fler europeiska spelare för att fylla lagen. Och på senare tid tillkomsten av KHL som också plockade spelare från länder som Sverige, liksom småligorna på kontinenten gjorde.

I allt detta, när ligorna och klubbarna tog över hockeyn fanns plötsligt ingen plats och inget intresse för VM kvar. Nu spelas dessa turneringar vanligen med "landslag" där större delen av de stora ländernas bästa spelare saknas. Tre Kronor går till match med ett "landslag" där alla vet att det finns typ femtio spelare som var och en, om de hade lust, omedelbart skulle få plats men de avstår. Så, vad har vi i VM? Ett landslag? Nej, naturligtvis inte. Ett B-lag? Nej, inte ens det. Möjligen ett sorts C-lag och hur intressant är det. Att alla de stora länderna numera är så icke deltagande i VM visas förstås pinsamt tydligt av att Schweiz plötsligt kan nå en VM-final.

Så, alla tackar nej. Och VM kommer liksom koskenkorvaturneringarna att haverera. Tråkigt, men sant.

Den sista och översta nivån är förstås OS. Där har vi turneringar som spelas så sällan men där alla länder vill med att då får vi äntligen chans att se de allra bästa spelarna i varje lag. Vart fjärde år bara, men då kan det bli otroligt spännande, intressant och trevligt som fan.

Tidigare har vi, oberoende av om det varit BÅ Gustavsson eller annan som formellt varit boss, haft sådana som Mats Sundin, Peter Forsberg, Niklas Lidström och många andra som lett laget, bestämt, beslutat och lyckats eller inte lyckats. Men j-t spännande har det varit för oss som gillat hockey och hoppats på Tre Kronor.

Vi hade ju nyss OS men det bedrövliga förbundet förstörde allt genom att inte låta  ett riktigt Tre Kronor delta och bestämma hur utan i stället ge all makt till en sådan sillmjölke som den lille gnomen Mårts, som valde borde tänkbara klippor (eftersom de varit elaka och som junisar sagt nej tack till Mårts i något läge eller liknande) och plockade in andra som inte dög till (men som var trevliga att fika med när det inte var match). Mårts vill åstadkomma en "svensk lösning" som fungerat på pojkläger inför DM. 

Och så hade Tre Kronor schabblats bort även för ett OS vilket innebar åtta långa år mellan verkliga turneringar, eftersom den nyligen spelade, fastän vi med flyt nådde final innan vi utklassades, signerats ett Mårtsfiasko.

Nej. Landslagens tid inom hockeyn är nog över. VM kommer nog att fortsätta men värdet devalveras ytterligare och vi får vara beredda på att lag som Schweiz, Tyskland och Österrike då och då vinner, medan de största hockeynationerna saknar sina typ hundra bästa spelare, och ointresset blir så småningom monumentalt för dessa klena ursäkter för vad som tidigare var. Vi kan hoppas att OS vart fjärde år kan samla de bästa landslagen och att Sverige inte gör om misstaget att sätta en kärringgnom som boss.

Det blir ungefär som för sparkbollen där VM är och kommer att fortsätta vara det största. Men bara vart fjärde år - jämfört med hockeyns OS. Fast till skillnad från hockeyn har sparkbollen också VM-kvalen som kompletterar.

Hockeyn är förstås inte alls död. Landslagshockeyn är väsentligen död, ja. Men framtiden är klubbarnas och ligornas. Och vad kan vi vänta oss där? Inte i första hand hur enskilda klubbar agerar, det kommer inte att ha speciell betydelse.

Det avgörande blir hur ligorna formeras. NHL har ju satt sig på gott och ont och där finns knappast något som kan väsentligen förändras under överskådlig tid. Om inte något växer fram mellan NHL och oss på andra sidan Atlanten. 

Det som påverkar läget starkast på vår sida är förstås hur KHL utvecklas. KHL har just nu enorma ekonomiska muskler och satsar hårt, men samtidigt bygger den på kapital från ryska miljardärer, vanligen i en gråzon mellan ärligt och olagligt förvärvade stålar, som regel det sistnämnda, och hur stabila är sådana förutsättningar på sikt?

Den tredje vägen är de övriga ligorna i de traditionella länderna - Sverige, Finland, Tjeckien och Slovakien, kryddade med de hockeynya länderna i Europa. Hur blir deras nationella ligor? Och vad händer med hockeyns europeiska Champions League? Och den utvecklingen påverkas förstås av att KHL bryter in i våra länder genom att stjäla in lag från Slovakien och Finland och så kommer Norge! och Tjeckien och "nyländerna" efter. När kliver första svenska lag in?

Personligen tror jag att om Djurgårn hade missat SHL den här säsongen kunde vi haft ett kombinerat Stockholmslag färdigt för KHL strax. Nu blir det nog något annat, något lag som tar klivet. Vilket? Gissningsvis Gnaget, de var ju på väg tidigare. Eller kanske Malmoe. Problemet är förstås att de båda klubbarna knappast har någon större supporterskara. Men jag skulle inte förvånad, snarare räknar jag med att under den kommande säsongen kommer ett svenskt lag att signa upp för att delta i KHL framöver.

Och hur går det då, för den "tredje vägen"? Då tror jag det är kört.

Jag tror att den bästa lösningen vore att de Europeiska nationella ligorna och KHL kommer överens om ett nära samarbete där allt integreras till ett rejält slutspel om Europatiteln där typ 2-4 av de bästa lagen från varje liga deltar i ett slutspel inom formen Europe Hockey League. För att lyckas åstadkomma det måste nog övriga Europa vara beredda att delvis acceptera villlkoren från KHL men samtidigt är läget sådant att KHL vet att för att få den stora makten måste de ge med sig hyggliga villkor till de andra länderna. På så sätt kan man åstadkomma en europeisk motvikt till NHL. Dock en motvikt som består av sportsliga förutsättningar som i grunden avgörande och som vitt räknat inkluderar långt över hundra europeiska föreningar, med en topp på kanske en 20-30 riktigt starka varifrån Europamästarna koras. 

En sådan konstruktion skulle ha chans att utmana - samt komplettera - den nordamerikanska krasst kaiptalistiskt - till skillnad från sportsligt - styrda ligan, som bygger på att man har skitligorna AHL och så vidare som bas. Samt att man gratis kan plocka russinen ur de europeiska nationella kakorna.

Hur stor är då chansen att det blir av? Kanske inte så stor. Just därför att den bygger på kapital från gangstrar och det är så tydligt så. 

Å andra sidan håller det väl på att delvis utvecklas i den riktningen inom sparkbollen? Ryska gangstrar som köper upp engelska föreningar och är beredda kliva in i andra länder också. 

Nej, lätt är det inte att sia i vad som komma skall. Men helt säkert är landslagens tid inom hockeyn över och det enda riktiga som blir kvar är nog ett OS vart fjärde år. Då utan kärringgnomen Mårts, tack.