Luleå HF

Knegare: Robert P hade en listig vinkling på Wennerblads Schtaanrunkande, där Wennergren vill ha det till att Schtaan är bästigast någonsin genom att lyfta fram en vinst med 8-1 som värst sedan Djurgårn-Bajen 11-2 1955, plus yra upp om att 17-3 på tre matcher mot Ulfven är ju så bästigast att det i sig bevisar hur bästigast någonsin, det Schtaan, som säkert skulle vunnit både KHL och NHL i år om man nu inte av värdegrundsskäl vägrade att delta i en turnering där man måste betala för sig, är. 

Härlig mening, eller hur. Språkligt korrekt, nästan av tyskt snitt, men tvingar läsaren att läsa om och om innan man begriper.

Och då begriper man att undra vilken vinkel robert p hade.

Lite omskrivet frågade han om det är talande för det bästigaste av alla bästiga lag att man inte orkade med bättre än målsiffrorna 16-10 när man möter serietian i slutspel?

Genomsnittligt lyckas Schtaan få 3,2 - 2 i varje match mot det uschligaste av det uschliga, det totalkollapsande HV-71.

Javisst måste Schtaan vara bästigast under alla tider!

SHL 2013/2014. Schtaan vinner grundserien. Under säsongen räknar Schtaansupportrarna fram hur bästigast Schtaan är och vill ha det till att nu ska SChtaan slå alla tiders rekord i landets högsta division. 

Att man då jämför sig själva, som spelar 55 matcher där 3 pinnar utdelas per match, med lag som spelat under tider då man fick 2p per match och bara spelade 36 matcher, bekymrar inte Schtaan. Ty det är mer eller mindre definitionen på en Schtaan-supporter: man ser det man vill se. Detta hockey-Sveriges svar på Bagdad-Bob viftar vidare med de gulsvarta vimplarna och ylar segervisst: Schtaan! Schtaan! Bästigast! Bästigast!

Ser man över perioder av säsongen fanns det långa avsnitt då andra lag var klart bättre men nu är i detta läge de flesta lag ganska hårt drabbade av växlingar och anpassningar efter den nya ordningen med massor av landets bästa spelare borta i ligor i andra länder, generationsväxlingar, frisläppta nordamaerikanska importtrösklar m m och alla lag har längre formgropar under året. Schtaan har också formgropar men kortare och vinner därför serien.

I slutspelet får man först möta serietian. Ja, det är riktigt. Serietian får för första gången lira slutspel, något knäppt påhitt av ett knäppt förbund. Schtaan har under året krossat kollapsen HV med 18-3 i fyra matcher. Den femte förlorade man visserligen med 4-2 sedan man sovit andra perioden och låtet HV vinna den med 4-1, men HV är ett helt kollapsat lag.

Schtaan vinner den kvartsfinalen knappt genom att göra 1 mål mer än HV i genomsnitt per match. Lyckas t o m förlora en match mot vraket HV.

Sedan får man möta Pungen i semifinal. Nu talar vi serienian, ett lag som genomsnittligt varit så uselt att man inte ens lyckats ta någon av de åtta första platserna som krävts för att delta i slutspelet. Men genom förbundets aprilskämt får man vara med, och naurligtvis får Schtaan möta serienian efter serietian. Som alla vet saknar såväl HV som Pungen ett försvarsspel. Stabbiga, gamla backar som vanligen inte hinner med alls och när de hinner med staplar de misstagen på varandra. Urtypen för lag som passar Schtaan som handen i handsken. Under serien har Schtaan tämligen nekelt spöat Pungen match efter match efter match efter match och så i sista matchen, under Schtaans korta formgrop, lyckas Pungen få oavgjort och t o m vinna bonuspinnen på straffar. 

Men inget t ivel om att det är nästa önskemotståndare för Schtaan. Ändå lyckas man återigen förlora en match men man vinner förstås semin ändå och går till final. Första gånget ett lag får spela SM-final efter att ha besgrat inget av de övriga lagen på plats 1-8, och dessutom fått möta sina önskemotståndare, i stort sett de två lag som man haft allra enklast för under hela året eftersom de saknar ett försvar och riktiga backar, det allra farligaste man kan tänka sig när man möter Schtaan och tuta och köra hockeyn.