Det blir ju en massa ord-diarré när Gludpuck ska motiveras. För att ordna upp detta lägger jag in de fakta som har betydelse (från ett av mina tidigare inlägg):
Vilka har dragit på sig flest tvåminutersutvisningar under grundserien av SHL 2013-2014?
1. Joakim Lindström, Skellefteå AIK 62 minuter
2. Jimmie Eriksson, Skellefteå AIK 58 minuter
Enligt denna sammanställning är alltså Lindström fulast i serien, tätt följd av Jimmie Eriksson. Men till detta kommer att Lindström spelade samtliga 55 matcher, medan Eriksson bara spelade 48/55. Vilket visar att Jimmie Eriksson är t o m fulare spelare än Joakim Lindström.
Men, OK, de är båda så fula spelare att vi kan samla dem i en grupp: SHLs fulaste spelare: Jimmie Eriksson och Joakim Lindström.
På vilket sätt är de fula då? Har de samma sätt att förstöra matcher och skada motspelare med? Eller har de subspecialiserat sig på olika typer av regelbrott?
Till att börja med kan man konstatera att båda "spelarna" förstås är ofta utvisade för roughing, något som förstås ofta blir en konsekvens av att motståndarna reagerar på att dessa elitseriens fulaste spelare attackerar dem. Tyvärr är det nästan konstant roughing-utvisningar av den typen att det blir dubbelutvisat. Men med siffrorna här inser förstås alla att vi mycket väl vet vilka som är orsaken till att det blir bråk. Det är SHLs två fulaste spelare som begår regelbrott kontinuerligt, brott för vilka de vanligen inte blir straffade då zebrorna blundar, till dess att motståndarna reagerar varpå zebrorna äntligen gör åt fulspelet, men tyvärr vanligen genom att "hitta" ett ungefär lika stort antal utvisningar i båda lagen.
Men vid sidan av roughing är det väsentligen förstås andra utvisningar de åker ut för. Vilka?
75% av Joakim Lindströms utvisningar är för slashing, high-sticking och hooking.
Det är alltså väldigt tydligt på vilket sätt denne seriens fulaste spelare är ful. Han slår till motståndare med klubban och drar sig inte för att göra det uppe i ansiktet. Så trevlig är han.
Jimmie Eriksson har andra specialitéer.
75% av Jimmie Erikssons utvisningar är för crosschecking, tripping och interference.
Sexpressen och fjollorna i förbundet delar ut den s k Gludpucken och väljer som i fjol den mest puckade, i år Lindström, i fjol jimmiejump. Två fina representanter för Schlefftes spelidé eftersom de båda ligger extremt högt i utvisningsligorna. I fjol var det alltså jumpen som är mest känd för filminingar, tripping och crosschecking men i år blir det Lindström som har en delvis annan klubbteknik och är SkAIK-experten på slashing och high sticking i ansiktet på motståndarna.
Priset är lika imponerande och uppskattat som "årets rookie" det pris för vilket reglerna ändras varje år för att passa årets val, de gånger man följer reglerna vill säga. Rookie kan där definieras på sådant sätt att man utses efter typ 17 säsonger och tusen matcher för ett lag, om det behövs. Kreativt och imponerande!