Luleå HF

Jaha, nu får vi "veta" att sparkbollen besudlats genom att Quatar köpte sparkbolls-VM. Tydligen har man mutat ett antal röstberättigande.

Det är en underlig värld vi lever i, när "marknaden" trampat in. Quatar och små länder i närheten vinner OS-medaljer sedan de köpt afrikaner. Själva har vi ju beskyllts för att ha köpt en OS-medalj på 1500 m damer, och visst ser det lite ut på det viset, även om det mindre verkar som att Sverige medvetet köpt hem den, snarare att en OS-medaljör och gänget runt om köpt henne ett svenskt medborgarskap, eller något. Vi lever ju annars gott på svenska barn födda till invandrare såväl i friidrotten som i andra sporter. Inte minst sparkbollen där Martin Dahlin och Henke Larson visade väg och sedan kom Zlatan och nu rullar det på.

Men det är lite i smått. Ser man i stort har vi förstås alla nyrika miljardärer inte bara runt Quatar utan också i Ryssland där rövarekonomin gjort medvorgarna fattigare men rövarna nedlusade med pengar för vilka de köper sparkbollsklubbar i England, medan Quatargänget köper upp de franska klubbarna. Ryssarna köper ju också via KHL vilket på sikt kan rita om den europeiska klubbhockeyn för håller de ut kommer antagligen Sverige, Finland, Tjeckien och de andra länderna att vackert få hänga på.

Man undrar hur långsiktigt det är, hur säkra är vi på att det kommer att finnas kvar på sikt, allt detta som rövarna sponrar fram? Tider kommer och går och naturligtvis blir rövarnas rikedomar så småningom förlorade och kan sporterna då överleva "av sig själv"?

Fan vet.

Sparkbollen är ett elände. Naturligtvis skulle hedersmannen Lennart Johansson ha tagit över FIFA och hållt ordning på eländet men mygelskiten Blattner köpte röster och fuskade bort honom och har så fortsatt, t ex genom att manövrera bort Johansson från UEFA-ledningen så att han fick fortsätta mygla utan koll. Så naturligtvis är han skyldig nu när det blir offentligt att under hans regim köps valen med mutor. Fyfan vilket äckel.

Lite roligare om sparkbollen att läsa om 1994-gänget. 

Många har påstått att Tommy Svensson hade tur när så många spelare peakade i form och oskadade samtidigt men här kommer fram att han hade järnkoll på uppbyggnaden, spelarnas träningar och hur de byggde upp sig, i åratal. 

När man läser det undrar man hur sådana som Hamrén och gnomen Mårts sköter den saken? Antagligen har de ingen aning om sådant.

Vidare att Thern var en jäkla rolig spelevink, typ Glennarna i ICA Blåvitt som alltid körde med varandra. Där ser man hur man får trivsel i en grupp.

Och så j-a seriösa man var. Gav allt på träning och ingen jävel fick något gratis. Svensson berättar att han aldrig kunde placera Thern och Schwarz i samma fyr-kvardat på träning för det smällde som fan snabbt. En gång hade de kört med de två och Thern försökte ta en boll av Schwarz som helt sonika skallade Thern för att markera att det var hans boll.... en j-a massa bråk under träning och diskussion men det som hände där stannade där. Därefter var man bra kompisar igen. 

Typexempel när man förlorade i semin mot brassarna med 0-1 och Martin Dahlin lirat halvskadad men när det upptäcktes blev han utskälld i timmar av de övriga eftersom man inte hade haft friska spelare överallt. Men när man skällt klart, hade man skäll klart.

Ett motsvarande exempel när Mellberg fällde kalsongreklamen från Halmstad på träning varpå kalsong ville slåss men var chanslös. Därefter snackade de två inte med varandra under resten av året, sådant skulle aldrig hänt/accepterats under 1994-lagets tid.

Det var underbara varma sommarnätter när Vi Grävde Guld i USA. Även om jag bryr mig väldigt mycket mer i hockey än i sparkboll, är det mästerskapet 1994 skyhögt större upplevelse än allt vad Tre Kronor pysslat med. Så nog är det intressant att läsa och få reda på vad som gjorde gänget så extremt bra. Fan, de kunde gått hela vägen, de kunde faktiskt ha tagit Gludet. Vi tvingades ju spela utan Schwartz, som åkt ut mot Rumänien, och när också Thern utvisades i början av andra mot brassarna kunde de helt ta över mittfältet och få in avgörande 1-0. Dessutom som sagt lirade Dahlin halvskadad och bidrog inte till kedjan med Kenneth Andersson och Brolin; Dahlin borde förstås ha givit Henke Larsson platsen. Nåja, det blev brons och vi hade fått det mest uppskattade och hyllade svenska landslaget någonsin.