Sven.Savage: Match tre avgjordes helt felaktigt också...VildsvinsJimmie hade precis innan Gnomell superpetaren petat in 2-1 varit regelvidrig i vanlig ordning utan att domarna i vanlig ordning blåste för det.
SKAIK kunde förvisso avgjort matchen senare, det får vi aldrig veta, men Luleå skulle haft ett PP iställer för ett insläppt mål.
Sedan visar det också vad vi sagt om klassen på Elitserien, SKAIK hade mer eller mindre samma slagkraft, om inte bättre, 2010/2011 som iår ändå blev dom rövknullade av Färjestad....jämför det Färjestad som spelade final iår och blev rövknullade av SKAIK...jo, årets Färjestad är klart sämre.
Någon informerade om SS-apans, Cyklop-pensionärens senaste inlägg.
Tydligen påstår han att Apklubben var helt överlägsna och inte ens när de låg under med 2-0 i matcher var de rädda att förlora.
Vilken dåre!
Det är mycket enkelt att googla fram bedömningar och matchkommentarer och den där "minnesbilden" finns ingenstans överhuvudtaget. Däremot talar man om en enormt jämn och oviss semifinalserie ändå in i kaklet. Det är bara att leta, det går på no time iaf med fem fingrar, och allt som går att återfinna - och det är mycket - ger mig komplett stöd. Medan SS-apans påhittade ljugbild inte finns någonstans alls, inte ens när man läser Apsupportrar och Aptidningar. Att komma tre år senare och försöka skriva om historien är symptomatiskt för dårar av SS-apans snitt, pensionären som har det svårt med kom-i-håg:et och friserar sina minnen att passa deras bajomusikinspirerande hybrisbild av sig själva.
Sedan räknar fjanten upp ett antal Apspelare för att "beviiiisa" hur bästiga Apklubben var och namnger ett fåtal lulespelare för att "illustrera" hur kassa och chanslösa vi var.
Helt bedrövligt. Varenda argument som pågått med SS-ensionären har man vunnit i utklassningsstil: Apan har bara "egna" spelare, Luleås SM-Gludlag 1996 innhöll inga spelare från Luleå och så vidare håller det på från SS-apan vilket enkelt går att vederlägga helt enkelt genom att visa fram fakta.
Nu hävdra han att Luleå inte hade några spelare som dög till 2010-2011?
Ojoj, din uppblåsta fjnat.
I mål hade vi Anders Nilsson och David Rautio samt Joel Lassinanntti som reserv. Tre Luleåpojkar, utbildade till målvakter av Luleå Hockey, Elitseriemålvakter i Luleå Hockey. Svårt att förstå för SS-apan eftersom APorna aldrig någonsin haft några Skellefteågrabbar som målvakter i Elitserien. Det året hade man Kirunavakten Andreas Hadelöv som både siffermässigt och insatsmässigt låg långt efter Anders Blixten Nilsson, Luleåvakten som gick till NHL och nu KHL, och redan när det gäller denna lagets viktigaste position var Luleå klart bättre för att inte säga överlägsna.
På backsidan orkade fjanten komma ihåg Jaakola för Luleå, det var vad vi hade?
Vilket nolla. Vi hade Janne Niinimaa som härförare, en fantastisk spelare i slutet av sin karriär som var outstanding back såväl offensivt som defensivt i slutspelet det året. Vidare hade vi extremt kompetenta defesiva backar i form av nämnde Jaakola men också Janne Sandström och Djurgårdsdödaren Robin Jonsson. En extra härlig back i Luleås trupp var Pierre Jonsson med de utsökta tacklingarna. Men offensivt kunde vi fylla på med Elias Fälth, Fältherren som levererade underbara genomskärande pass när han inte själv tog upp pucken ohotad. Ojoj, det var en backupsättningen det, med ett försvarsspel som släppte in minst antal mål i svensk elitserie någonsin så långt. Luleås försvarsspel var överlägset Apans, ja överlägset allt som funnits i ELitserien fram till dess. Det blev stilbildande och numera spelar många lag likadant - APorna hade redan samma år insett faktum och eftersom de alltid varit läckande bakåt hade de beslutat att försöka härma Luleås fenomenala försvar, bl a genom att värva Rönkens assistent gråtbert som lärt sig det av mästaren året innan i Almtuna. Den som googlar artiklar med matchkommentarer kommer att finna att flera Apspelare erkänner att de under året försökt att härma och spela lika fint försvarsspel som Luleå.
På forwardssidan var vi inte heller nakna. Vad sägs om Pär ARlbrandt-Niklas Olausson? Eller bröderna Abbott, då i sitt livs form? Eller Simon Hjalmarsson - Sebastian Enterfeldt och även Joonas Vihko? Eller defensiva PP-dödarna Anders Burström och Kalle Fabricius? T o m Apdödaren från Burkölen - Mats Lavander var imponerande att klistra apor mot sargerna. Forwardsmässigt var Apan hyggligt vassa, kanske t o m i klass med oss.
Jodå. Vi hade ett lag som kunde minst mäta sig med Apans och faktiskt borde vunnit denna semifinal, men en nyttig idiot till köpt journalist kom ivägen. Ändå var vi tvungna att klara oss utan viktiga kuggarna Elias Fälth och Niklas Olausson nästan alla matcher, kvartsfinalen mot tippade mästarna Djurgården och den brutalhockey galningen Hardy Nilsson från Apschtaan tog fram hade satt sina spår, medan Aporna själva kunnat med nöd och näppe vinna mot enkla Pungen. Sedan lät sig ju Apan våldtas pinsamt enkelt i finalen mot Warulfven som krossade motståndet.
"Total skärpning...skaffa dig lite hockeykunskaper för fan...puckinnehavet och skottstatistiken var sjukt överlägset...Luleå hade 25% puckinnehav...".
Det ljuger SS-apan, lögner som förstås säger ingenting alls om Luleås insatser (det är som sagt bara att googla och sanningen finns överallt i svart på vitt genom matchkommentarerna och analyserna) - däremot säger det mycket om hur en gammal pensionär uppfattar verkligheten, i synnerhet när han sitter i banjolandet omringad av sexfingrade släktingar med varandra.
OK, vi tar skottsatsestetiken då.
Match 1: Apan-Luleå 3-4 sd. Skotten 40-35. Sjukt överlägset?
Luleå vinner skotten 9-15 i första, tar ledningen med 0-2 i början av andra och spelar frösiktigare, låter Apan pumpa på väl medvetna om att det ska mycket till för att överlista vår jätte i målet Anders Nilsson, speciellt eftersom Luleås ramsttarka försvar inte ofta tillåter annat än ofarliga skott. Aporna får därigenom vinna skotten andra med hela 12-3 och har flyt och får in två mål. Därefter ökar Luleå igen, går jämnt i skotten resten av matchen och sätter fler mål på Hadelöv än Apan kan på Anders Nilsson.
Match 2: Luleå-Apan 4-3 sd. Skotten 32-39. Sjukt överlägset?
Apan är pressad efter att ha förlorat första matchen hemma och kör igång ett väldigt på chans-spel och lyckas gå upp till 1-3 efter halva matchen. Då vrider Luleå upp tempot och Apan börjar mattas. Luleå går ikapp och förbi och vinner med 4-3.
Match 3: Apan-Luleå 2-1 sd. Skotten 46-32. Sjukt överlägset?
Här en match då Apan sköt vilt på allt och alla men Luleås skickliga försvarsspel innebar att skotten väsentligen var meningslösa och värdelösa från långt håll mot en ANders Nilsson som såg och tog allt. Med fyra minuter kvar av matchen leder Luleå med 0-1. Apan satsar då på desperationshockey i form av att alla med Jimmie Eriksson i spetsen bara lägger sig på Luleå försvarare och brottar omkull dessa i hopp om att pucken ska ramla fri och kunna petas in - vilket också sker eftersom petgubben #1 Erik Forsell petar in två puckar och Aporna tar matchen. En inte alltför imponerande insats av zebrorna Wolfram och Sören i slutet av matchen men å andra sidan inte ovanligt i Apstaden...
Match 4: Luleå-Apan 1-2 sd. Skotten 23-35. Sjukt överlägset?
Återigen en match där Apan väsentligen stångar sig blodig eftersom man inte kommer fram genom Luleås extremt imponerande försvarsspel och APan lossar i desperation en massa skott från långt håll på en vakt som ser allt. Man lyckas få in ett enda mål under tre perioder men petgubben Erik Forsell petar åter in en suddpuck när Aporna kört igång värsta brottarspelet.
Match 5: Apan-Luleå 2-0. Skotten 31-22. Sjukt överlägset?
Här en match där Apan öppnar första perioden med desperationshockey, vinner skotten i första med 16-3, målen med 1-0. Därefter tar Luleå över och vinner skotten resten av matchen medan Apan spelar sarg-ut så att Apkommentatorerna protesterar mot deras oerhört fula och trista spel efter match. 1-0 står sig och i slutminuten tar Luleå ut Anders Nilsson för att kvittera men Apan får in 2-0 i tom kasse vid 59.45.
Match 6: Luleå-Apan 3-4. Skotten 26-24.
Den enda match som ANders Nilsson sviktar i och de flesta av Apans mål är tagbara. Apan tar ledningen med 0-2 redn efter 8 min, får 1-3 några minuter av andra men Luleå går ikapp. Den här matchen hade Luleå äntligen fått tillbaka Elias Fälth och Niklas Olausson och även om de inte var helt kuranta innebar det att Luleå var det överlägsna laget och endast Anders Nilssons sämre dag hindrade Luleå från klar vinst. Men i senare delen av tredje perioden slumpar in Appuck in till 3-4 och trots en enorm Luleåpress matchen ut lyckas Apan rida ut stormen och i stället för 3-3 i matcher blev det 2-4 och avgjort.
Apan vinner alltså skotten med i genomsnitt 36-28 per match. Alla som vill kalla det sjukt överlägset räcker upp en hand med fem fingrar på? Vi har ju sett matcher med skottsatstisk 50-10 typ, då kan man tala om sjukt överlägsen men 36-28? Låter som ett normalresultat snarast och sällan indikerande vilket lag som varit bättre eller ens vunnit.
Jaså ingen.
Alla som förstått att landets effektivaste försvar någonsin fram till dess agerade genom att eliminera farliga chanser men i gengäld lät motståndarna få öppet skottlägge från långt håll mot en skicklig vakt som såg och tog pucken förstår också att ett desperat motståndarlag mycket väl kan vinna skotten men ändå inte kan räkna med att vinna matchen.
Att en matchserie som slutar med fyra oavgjorda som får avgöras i sudd samt två uddamålsvinster (borträknat ett i tom kasse med 15 sek kvar) visar att det var oerhört jämnt är en enkel bedömning av någon med hockeykompetens, och då räknas inte den uppblåsta och snedvrida självuppfattning och selektiva minne som en uppväxt i banjosammanhang inneburit.
Detta stöds också av alla rapporter som skrevs under och efter match och som man fortfarande med enkelhet kan ta del av.
Till detta kommer alltså att de fyra avslutande matcherna spelades under sex dagar då tidningar och TV var fyllda av dagliga nya påhitt av den nyttige idioten som ljög om Luleå Hockeys ledning, något som absolut kan ha tagit fokus även av laget. Vi minns alla hur Aporna kollapsade i kvalet sju år tidigare sedan de haft supfest och supit skallen av en ung kanadick vilket kom fram i offentligheten.
Nej. Det är tydligt att riksfjanten i Apschtaan, SS-pensionären är hårt pressad av att sanningen kommer fram och då för han med tuggande fradga fram Aplögnerna allt mer flagrant. Liksom en don Quijote på hospitalet mässar han oupphörligen sin snedvridna sanning och tror att till slut ska alla förstå honom. Nej, så blir det inte. Han blir bara mer och mer löjlig.
Sanningen råkar vara så här enkel:
1. Det var en oerhört jämn matchserie och vilket som helst av lagen kunde ha vunnit.
2. Hade inte Luleå saknat viktiga Elias Fälth och Niklas Olausson skulle Luleå vunnit enkelt.
3. Hade inte den nyttige idioten spridit lögner om Luleå och skickat media på oss under sex dagar skulle Luleå ha vunnit enkelt.
Och det är hela skaen.
Redigerad kommentar