Luleå HF

Sanningen om hur Apklubben blev bäst

Den väsentliga förklaringen är följande. Nivån och konkurrensen i svensk elithockey har sjunkit enormt under senare år. Orsaken är självklar: NHL/KHL och de klubbarna på Europas kontinent har värvat svenska spelare i mängder som är skyhögt överlägsna de som tidigare förekommit. Det utbyggda NHL och dess farmarligor inklusive denya draftreglerna och det förhållande att många redan som pojkar nu drar över och etablerar sig redan under skolhockeyn - det har inneburit att över hundra svenska spelare nu finns i Nordamerika och majoriteten av alla bästa svenska spelare är där. Utvecklingen av KHL har inneburit att även den ligan drar till sig de bästa svenska spelarna för fantasisummor. Vidare har klubbarna i framför allt Schweiz lagt ner alla större pengar för att köpa över de bästa svenskarna.

Men...vi ersätter ju dessa med att värva tillbaka utländska stjärnor. Räcker inte det?

Nej, för fan. Det vi kan värva hit är spelare som själva inte duger i de andra rikare ligorna, spelare som blivit över och fastnat i skitligor som AHL. Det är vad vi får ersätta våra allra bästa med - svenskor som verkligen blir etablerade i NHL och i många fall dessutom blir stjärnor där och i andra ligor. Hur mycket man än trummar fram budskap om "inköpta stjärnor" till SHL är det ändå bara bosch. En del kan verka duktiga - som följd av den låga nivån här - men många är så eländiga att de får sparkas och skickas tillbaka igen.

Luleå har inte förlorat så enormt - vi har väl Frallan och ANders Nilsson som mest lyckade - men ser man till lag som Pölsan, MooDoo, Timrå och så vidare har man tappat jättestjärnor. Eller se på Djurgården som fick fram en hel generation jätteduktiga junisar - som alla värvades över till NHL och Djurgården tappade allt ända ned till att bli allsvenska. Apklubben har inte speciellt berörts av dessa, men alla andra lag har förlorat massor av riktigt duktiga spelare.

Nivån på den svenska högsta divisionen i ishockey har alltså aldrig varit så låg som nu. Tittar man på hockeymatcher från tidigare delen av 2000-talet - innan Apklubben blev "bästigast" - är det hur tydligt som helst: de ledande klubbarna i Sverige på den tiden hade utan vidare slaktat senaste årens Apklubb. Jag kollade för några månader sedan in finalmatchen Luleå-Köplustan från 1996 och allvarligt talat kan jag inte se att senaste årets "hyllade bäsigaste" Apklubb ens kunnat slå vårt lag av 1996, ett lag som var fyllt av riktiga stjärnor på en betydligt högre nivå än tjolahopplaget Apklubben ställt på isen; vårt lag kunde spela snabbt, snyggt, elegant, fysiskt, tufft, fult - allt, och överlägset Apklubbens "beundrade" "hockey".

Så. En svag konkurrens är den ena förklaringen.

Den andra föklaringen är att Apklubben haft några år då spelarmaterialet och spelplanen till Apornas lycka fallit på plats, delvis av styrka, delvis av flyt. De inköpta junisarna har varit ganska duktiga och Apklubben har därigenom haft en generation junisar som varit rätt duktiga. Sådant går i vågor vet vi som varit med längre än Aporna på elitnivå. Luleå har haft sådana gyllene generationer, Pölsan detsamma, Djurgårn också, Köplustan ofta och så vidare. Och MooDoo bäst av alla förstås. Sådant kommer och går och det finns ofta ingen enda värdegrunnnndande lösning som fixat allt. Fina generationer kommer att följas av mindre bra och Apklubbens rovdrigt bland pojkar har upptäckts och nu är konkurrensen successivt allt svårare: Aporna får svårt att fortsätta köpa in de pojkar som andra utvecklar.

Aporna som vanligen visats köpa in de mest värdelösa tränare som lanserat än värdelösare spelsystem vilket som regel lett till att Aplaget skitit i allt och bara öst på fram i tron att det får bära eller brista - och brustit som regel - hade flytet att en gång köpa rätt.

Man köpte Anders Forsberg, ett klokt beslut och så väsensskilt vad Apklubben annars gjort att man undrar hur det gick till. Men alla har flyt någon gång.

Den erfarne NHL-scouten Anders Forsberg såg till att de köpespelare Apklubben handlade in var bra material, jämfört med de oscoutade fiaskon Apklubben tidigare staplat på hög. Forsberg förstärkte därigenom det enda Apklubben hade att komma med - en vildsint offensiv med spelare som ville framåt, framåt och framåt för att ösa in mål, samtidigt som de själva silade in ännu fler mål. 

Men det räckte inte. Forsberg insåg att man måste skaffa sig ett försvarsspel. Han kollade runt och upptäckte att Luleå Hockey genom Rönken tagit försvarsspelet till en historiskt bästa nivå i Sverige - helt enkelt genom att kräva att spelarna på isen gjorde sitt jobb varje byte och latmaskar som aldrig kom längre ned än offensiva blå skeppades vidare till andra klubbar. Genom detta genidrag kunde Rönken lyfta ett Luleå, med billiga spelare som andra klubbar ratade, från att ha varit ett bottenlag som tangerade kvalrisk och nedflyttning, till ett av landets bästa lag. Forsberg såg, förstod och köpte konceptet. Han handlade in Rönkens assisten Robertsson som kunde lära ut systemet i Apschtaan. Redan under semifinalen 2011 förklarade den ene efter andre av Apklubbens spelare att "vi har lärt oss av Luleås fantsistiska försvarsspel och försöker spela likadant". Nå, så bra som Rönkens frösvar i Luleå blev man inte. Men tillräckligt bra för att dra ned på sifforna insläppta mål och i kombination med den starka forwardsuppsättning man genom Forsbergs kompetens skaffat sig räckte det för att lyfta Apklubben till Sverigetopp.

Vidare var Forsberg en ypperlig representant för APklubben, lugn och behärskad i media och i spelarbåset gav han Apklubben och Aplaget en trygghet och säkerhet som aldrig tidigare där funnits. Han utsåg hjältränare som fokuserade på att cacha olika lagdelar men själv höll han hela tiden ledningen och styrde med en stark och trygg hand som gav spelarna det självförtroende och den tillit de önskade.

Ja, där har vi de två förklaringarna. Märk väl att kronprinsarna bland Apledare därefter myglade bort Forsberg för att ta den ära som var hans och ljög medd skvallerrykten om orsakerna samt - om de ifrågasattes - grät ut i media och klagade över att gruvarbetarna attackerats....

Det lag som Forsberg tagit fram var ett självspelande piano i den svenska svaga konkurrensen och t o m utan honom sista månaderna gick man fram till Glud - när spelarna genom de kontrakt Forsberg sett till skulle gälla dessutom blev väsentligen kvar ett år till - ja, då blev det ett Glud till av bara farten.

Men nu är det över. Översteprästen Bagdad-Bob mässar visserligen fortfarande "vi går för Glud, det står så i våra stadgar, vi lyfter bara upp nya egna Apjunisar som är kommande NHL-stjärnor" men mer nyktra supportrar har redan förstått att det snart är över när "sanningen" bakom Apdoktrinen kommer att drabbas av den krassa verkligheten.

Och sedan levde de lyckliga i alla sina dar.

Fast nu kan vi glömma allt det jag skrivit.

Apklubbens nye kapten - köpespelaren utbildad av Burkölen - Erik Forsell förklarar med tydliga ord hur det ligger till med nivån på den svenska hockeyn:

– Jag tror att man lurar sig själv när man bara jämför vilka som försvinner och vilka som kommer in. Det är klart att det försvinner etablerade spelare, men det kommer nya unga som inte har samma namn. Jämför man bara så är det sämre varje år, men så har det varit i många år, säger Skellefteås lagkapten Erik Forssell.

Alla som förstår och inser evangeliet räcker ipp en hand. Händer med fler än fem fingrar godkänns inte.