Kräftpremiär, Julafton, Midsommar. Vissa regelbundet återkommande händelser varje år.
Inom hockeyvärlden väntar vi nu på att de självutnämnda experterna i media kommer ut ur expertgarderoben för att förklara vilka lag som kommer att slåss i toppen av Elitserien, eller SHL som det numera heter. Tips som alltid består i att "experterna" förklarar att det slutar som det gjorde sist och det enda man kan vara säker på är att de har fel.
Själv funderar jag nog mer på vår nedre halva av serietabellen. Vilka lag kommer att fightas på platserna 7-12 om 7-10 socialt förspel till slutspelet samt 11-12 dras in i kampen om de fyra platserna i SHL 2015-2016 med allsvenska lagen.
Jag tror på följande lag:
1. Luleå
Känner mig rätt övertygad om att vi inte är bättre än så.
2. Öret
Andra året i Elitserien/SHL, det år då rookies anligen faller ur.
3. Trottoarkantens IF
Samma resonemang som för Öret. Upp som en sol, ned som en pannkaka-laget från Dalarna brukar snabbt lägga beslag på en av bottenplatserna det år de gått upp eller senast året därefter.
4. Pungen
Pungen har left på konstgjord andning (=köpt spelare) i bortåt tio år nu och fallet har varit på gång några år men hindrats genom att de för dyra pengar köpt forwardsstjärnor som utbildats av Luleå. Men dessa drar nu och jag har inte uppfattat att Pungen längre har ekonomi att köpa in nya stjärnor längre. I år blir det att slåss om nedre placeringar och det kan bli hur långt nedre som helst.
5. HV-71
Laget var ju i fritt fall i fjol men räddade sig kvar genom att sparka alla och köpa nytt under brinnande säsong. Man totalmiossade behovet av generationsväxling och räknade med att Davidsson is forever. Nu har alla avgått och detta blir i princip ett nytt SHL-lag. Kan de hindra fallet? Kanske. Men nog blir det undre halvan.
Men vilket lag hänger på bottenligan?
Jag kan iaf säga vilka fyra som inte gör det: Köplustan, Läjkrarna, Pölsan och Warulfven. De fyra lagen har redan visat sådan kvalitet att de kommer att återfinnas i övre halvan av tabellen.
Men de tre övriga kan diskuteras.
Djurgården?
En självklar kandidat för nedre halvan enligt de s k experterna, just genom att man är rookie, men jag undrar jag. Gårdarna kanske kan ansluta till övre halvan, säkerligen följda av en mäktig hemmapublik på Hovet - helt annat än AIK, som är nästan göteborgskt sparkbollsbetonat.
Apklubben?
Inte omöjligt. Årets lag kan på inget sätt jämföras med fjolårets. Två helt skilda lag i princip och på olika nivåer. Synnerligen pinsamt att se att "experter" lyssnar på Bagdad-Bob som påstår att man går för Glud igen eftersom det står så i Apans stadgar. Apan kan nog bita ihop, knyta näven i byxfickan och kämpa sig upp på övre halvan om de kämpar bra. Men när de inser hur svårt det blir under inledningen - fast Bagdad-Bob kräver gluuuuud - kan då detta lag av numera lata föredettingar, skolpojkar och andra kpespelare som spelar för pengar skärpa sig och spela som ett lag? Det är inte alls säkert.
MooDoo?
Utpekas ju att få en svår säsong och att t o m hamna sist i tabellen, av "experter". Och då förstår man att så kommer det inte att bli.Men det finns tydligen anledningar till att MooDoo kan få det knepigare i år och undre halvan riskerar de väl då.
Sammantaget är lagen för undre halvan: Luleå, Pungen, HV-71, Öret och Trottoarknten, kompletterade av ett sjätte lag.Jag tror att det sjätte laget blir Apklubben, Djurgården och MooDoo är för anrika för att låta sig dras ned i träsket med oss andra.
MOBILT
· · 
Hybridicing?
Tillbakadragen blå och större anfalls/försvarszoner?
Vad kommer det att betyda för hockeyn?
Troligen att det ställs högre krav på varje lags försvarsspel och att det kommer att bli enklare för anfallande lag, gissningsvis därför att den kontinuerliga trenden senaste åren mot färre mål bryts och kanske blir det t o m fler mål nu?
Hybridicingen innebär väl att lag med reptilsnabba forwards får ytterligare chanser till uppspel och spelvändningar. Med denna regel skulle exempelvis "big ice hockey", systemet med torpeder som Djurgården och Hardy körde runt 2000, fungera alldeles ypperligt. En sorts Drillohockey för kritiker. Men snabba forwrads som kan försvara puck - urtypen för torpeder - kommer att bli värdefulla i lag som vet att utnyttja dem.
De större offensiva zonerna innebär förstås att lag som kan försvara puck i anfallszon nu får det ännu enklare att göra så under längre perioder när det blir svårare för försvarande att krympa ytor och få pucken ut över blå. Känns som en bra förändring.
Mest värdefull kanske den blir i Powerplay. Speciellt Luleå, men nu också andra lag, har senaste åren (dvs för Luleås del inte senaste året då våra backar var för slöa), kunnat leverera ett BP som elegant dödat motståndarnas PP - genom att kämpa så hårt med lagspel där varje försvarande spelar sätter sådan press på puckägare att de nästan aldrig får stå vända mot målet när de äger puck. När PP-uppställningarna nu får betydligt större yta att spela runt puck på kommer de att äga sönder boxarna bättre. Ett PP av typ HVs snitt för några år sedan, som kunde snabbt, hårt och effektivt spela runt puck över hela anfallszonen samt med skickliga slagskyttar som backar skulle firat väldiga triumfer. Det lag som senast bäst skulle utnyttja detta är alls inte förra årets Apklubb men förra årets Pölsa och i viss mån Trottoarkant, åtminstone så länge inte motståndarna neutraliserade Gundersson och Hershley, men de båda har ju dragit. Lite hoppas man att detta kan öppna för Fagerudd och att denne slår igenom med dunder och brak i år.
Det kommer att bli ett annat spel i SHL och de lag som begripit skillnaden bäst och satsat rätt kan mycket väl komma att segla upp bättre än de s k experterna tror. Jag skulle exempelvis gissa att lag med en kanonfemma kompletterad med sämre femmor blir mer värdefulla nu, jämfört med senaste åren då det ofta varit av större betydelse att ha en hög lägstanivå på alla femmor.
Det ger sig.