Vi fyller väl på den underbara historien om den bästigaste plantskolan Apan med berättelsen om Skellefteåpojken Gustaf Burström.
Gustaf hade hela sin uppväxt varit intresserad av hockey och tillhört Apans knattelag, pojklag och junislag. När Gustaf gått ut grundskolan sökte han sig till hockeylinjen på gymnasiet och kom in.
Efter några år hade Gustaf dock tappat förtroendet för sin egen klubb och funderade på att sluta med hockeyn eller söka sig till en annan klubb. När han funderat klart beslutade han att söka kontakt med Luleå Hockey och gjorde så. Luleå svarade att om han var intresserad skulle han få komma till oss och så blev det.
Då tog det hus i helvete hos Aporna:
"- De sa att de inte accepterade mitt beslut. De hotade med att jag skulle spela kvar i Skellefteå eller byta till Piteå. Skellefteå AIK vägrade att skriva på hans övergångspapper. Samtidigt så slängdes hans grejer ut från omklädningsrummet på hockeygymnasiet. - Samtidigt som de tog bort mina grejer sa de att jag skulle spela för AIK, säger han. Fick byta om i domarrummet Trots att hockeygymnasiet faller under skollagen fick han alltså inte byta om med sina klasskompisar. - Jag fick byta om ensam i ett domarrum, sedan fick jag lämna grejerna i en skrubb."
"Lars Marklund, ungdomsansvarig i Skellefteå AIK, säger så här till tidningen Norran:- Hur Gustaf mår kan jag omöjligt svara på, men vi har inte gjort något för att han ska må sämre. Vi har behandlat honom på ett reko sätt."
Hela historien om hur Apklubben behandlar sina pojkar kom ut i offentligheten och när Apan insåg det vände de kappan efter vinden och några timmar efter att ungdomsansvarige Marklund gjort bort sig kom Apklubbdirektören Pea ut ur Apgarderoben och erkände att de handlat fel.
Gustad gick klart utbildningen under två år i Luleå och har nu gått vidare till Mörrum för att spela seniorhockey i Division 1 med förhoppning att utvecklas vidare och ta sig till högre nivå. Kanske hade han redan varit där om han sluppit den vidriga behandling som Apklubben gav en pojke som t o m var född och uppvuxen i Apschtaan.
Men, frågar sig vän av ordning, det där hände ju för jättelänge sedan väl? Apan har ju en jättebästigast plantskola speciellt för egna Schlefftepojkar med en värdegrunnnnnnd som övriga världen beundrar! Det där var ju för jä'ttelänge sedan.
Nejdå. Gustaf Burström och t ex Oscar Sundqvist är födda med bara sex veckors mellanrum och var klasskamrater i Apschtaan. Var säkra på att Oscar fick värdegrunnnnden mycket tydligt inpräntad i sig: du lyder blint, annars blir det jättemobbing! Kanske inte hängda dockor av dig, sönderskurna däck och nattliga dödshot men vi hittar nog lämpliga straff ändå.
Den här vidriga historien om hur Apklubben behandlar sina pojkar kom ut i offentligheten för bara 1,5 år sedan och visar alltså tydligt hur den "bästigaste" plantskolan, baserad på rovdrift av köpta småpojkar vars utveckling, karriär och liv i övrigt hotas och kastas på soptippen som "collateral damage" när Apan inte skyr några medel för att hålla sig kvar i SHL. Med värdegrunnnnnnnd!
MOBILT
· · 
Apschtaan slår sig för bröstet och förklarar hur bästigast man är på att utveckla sina egna grabbar med värdegrund. En av deras mest framträdande "egna" spelare för ögonblicket är Oscar Sundqvist,som draftades i tredjerundan som #81 i somras. Oscar verkar få bilda lina med de två köpespelarna Widing och Lehtonen, som båda åkt runt för pengar senaste säsongerna men varit allt sämre. Nu har Bagdad-Bob köpt in dessa riskföredettingar och den egna spelaren Oscar Sundqvist ska fåprdning på föredettingarna.
Men hur "egen" är Sundqvist?
Sundqvists farsa heter Anders Sundqvist, sunken kallad, och är alltså f d klubbdirektör i Luleå Hockey. Och Oscar höll förstås på Luleå Hockey, det var hans lag. Familjen Sundqvist är bosatt i Boden, inte så konstigt. Boden är ju granne med Luleå och kan ses som en del av samma stad. Man kan ha hemmet i Boden men arbeta i Luleå, det kan ju vara fråga om 10-15 minuters resa. Och naturligtvis lirade Oscar i pojklaget i Bodens IK tillsammans med sina barndomskompisar och skolkamrater. Så gör man i Norrbotten och låter pojkarna växla till sig i lugn och ro innan de växlar upp och går vidare i Luleå Hockey. För Oscar skulle det inneburit att han bott kvar hemma och haft kvar sina kompisar och sin familj, men fått ta bussen eller skjutsas av pappa Anders till träningar och matcher med Luleå Hockey när det var dags att ta nästa steg i utveckligen. Förr eller senare skulle Luleå höra av sig och höra med Oscar om det var dags, om han var mogen.
Men vad hände?
Sommaren 2010 kontaktade värdegrunnnnndsföreningen APA Stingheads den nyss 16 år fyllda Oscar, som precis gått ut grundskolan. Oscars naturliga fortsättning var förstås att ta nästa steg till gymnasiet i Luleå och hockey bland Luleås junisar. Men APA lurade pojken att komma ned till Apschtaan för en diskussion och väl där hjärntvättades yngligen "kom till oss, kom till oss, kom till oss..vi fixar bostad, vi fixar in dig i vårt hockeyllag, vi betalar dig!" Och utsatt för denna pyskiska terror kunde Oscar inte stå emot utan skrev på".
Väl hemma från Apschtaan ringde Luleå "Hej Oscar. Vi tänker att det kanske är dags nu för nästa steg i din utveckling. Att du bor kvar hemma förstås men går gymnasiet hockelinjen i Luleå och börjar spela för vårt junislag. Vad tror du om det?"
Det är vad jag alltid velat men nu går det inte. Förra veckan var jag i Schleffte och de övertalade mig att skriva på. Och jag vill inte vara oärlig utan står för mitt ord.
Hederligt av den unge pojken. Förstås. Men synd.
Nu fick han flytta hemifrån 17 mil, lämna familjen, lämna vännerna. Hur var det?
"Det var tufft för mig att flytta hemifrån i den åldern (16 år). Jag hade hemlängtan, men bet i ...och kämpade vidare."
OK, Oscar var stark och lyckades. Men det kunde ha gått illa, han kunde ha olyckats och en lovande karriär kunde ha gått åt h-e, eftersom han rycktes upp från rötterna redan som 16-åring och tvingades klara sig själv. Och man undrar hur många lovande hockeykarriärer har gått åt helvete eftersom Apklubbens hockeypedofili varit ute och raggat värnlösa pojkar hemifrån? Hur många har gått under i det tysta? Historierna om hur Apklubben mobbat unga pojkar de lurat dit har ju kommit ut i tidningarna, men mycket har vi inte fått reda på. Tänk om Oscar gjort något val nere i Apschtaan som inte Apklubben gillade - skulle han då också fått byta om i en fönsterlös skrubb i korridoren på skollektionerna i stället för att använda samma omklädningsrum som kamraterna? Mobbad av lärarna och sedan gå hem till sin ensamma enrummare utan familj och utan vänner? Eller räckte det med att han såg att en av hans klasskamrater blev behandlad så för att han skulle lyda blint och...få värdegrunnnnnnd?
Oscar Sundqvist var naturligtvis en kommande spelare i Luleå Hockey, en av våra egna, en från vårt upptagningsområde. Men hans karriär kunde ha gått åt helvete sedan han lurats att flytta hemifrån efter nian och bli satt i det utsatta läge som Apklubben sätter alla pojkar de lurar att köpa dit. Några klarar sig, för andra går det åt helvete.
Och nu sitter Apklubbens ledare och deras hybrisövergödda supportrar och slår sig för bröstet och lyfter fram Oscar Sundqvist som ett exempel på hur bästigast de är på att utveckla hockeyspelare. Medan alla normala bedömare inser att det som Apklubben pysslat med är en rovdrift bland unga pojkar som är skamlig, där Apan gått över lik för att billigt få spelare till klubben. Hur många unga pojkar har Apan knäckt och hur många potentiella storspelare har vi alla missat för varje Oscar som Apan fått fram? Vidrigt! Pedofilihockey!
Redigerad kommentar