Luleå HF

Knegare: He he, jag är grym;-) Nej, sanningen är den att jag samlat fakta av olika slag här under en tid. Fakta, som vederlägger Latrinpensionärens återkommande ljug. 

Nu har jag väsentligen fått med allt dock så nu slipper jag leverera fortsatta monsterinlägg av det slaget. Behövs det, kan jag ju bara copy-paste från det jag tidigare lagt in.

Hur som helst var det intressant att botanisera i hockyhistorien. Noorbotten - Norra Västerbotten släpptes alltså in i nationella förbundet i början av femtiotalet och fick en "egen" Division 2-grupp under 20 år till Elitserien och nya allsvenskan tog vid.

Den gruppen bestod av ungefär lika många västerbottniska som norrbottniska lag men helt klart var Skellefteå AIK bäst av alla oss varje år under de tjugo åren. Ganska imponerande med tanke på att klubben bara spelat hockey en handfull år innan dess.

Och det gällde ju inte bara Skellefteå. I många år var väl Rönnskär nummer två och under senare delen kom också Clemensnäs upp på samma nivå.

Norrbotten var länge klart distanserad men arbetade sig in och var mot slutet av perioden på väg att nå ikapp västerbottningarna.

Under den här 20-årsperioden var Norrbottens genomsnittligt bästa lag IFK Kiruna och därefter kom Kiruna AIF strax före Bodens BK. Fjärde lag i Norrbotten var IFK Luleå och något efter kom Piteå. Långt efter dessa Big Five kom Malmberget men var klar sexa. Sedan hade vi enstaka popupare som Luleå SK och sedan Gällivare, Öjebyn och Kalix.

Skellefteå AIK var starka att hålla sig i norrettan länge. Sedan började de falla ur, bara för att avancera upp igen nästa år. Men laget var allmänt nedåt strax innan Elitserien startade och då lyckades de avancera in och fick ett antal bra år i slutet av sjuttiotalet med Gludet som kronan på verket.

Annars var det svårt för oss andra att nå upp till norrettan. Bara ett lag från norrbotten-västerbotten fick chans varje år och du skulle vi kvala mot tre andra division 2-vinnare från norrland ned till Stockholm. En svår uppgift där vi nästan aldrig räckte till förutom att Clemensnäs och Rönnskär fixade det ibland. Det enda Norrbottniska lag som lyckades innan Luleå 1984 var Kiruna AIF en gång på början av sjuttiotalet.

IFK Luleå låg på ungefär plats 60-70 i landet fram till mitten av sextiotalet. Sedan förbättrades vi och kom ned till ungefär plats 40-50 och när vi fick ishallen Delfinen i början av 70-talet förbättrades vi och tog ofta platser som 20-30 i landet. 

När IFK Luleås hockeysektion bröt sig ut från moderföreningen och böt namn samt några spelare från LSK hängde på fortsatte utvecklingen under några år var vi stabila som lag 20-25 i landet men det gick hela tiden bättre för varje år och några år låg vi på runt lag 15 i landet innan vi lyckades gå hela vägen och avancera till Elitserien 1984.

Under de trettio år vi i rak följd deltagit i elitserien/SHL utan att behöva kvala har i genomsnitt hamnat på en plats strax ovan lag 5 i Sverige under dessa trettio år. Kanske låter lite tunt, men faktum är att det egentligen bara är Färjestad som presterat bättre dessa tre decennier och de har i genomsnitt drygt plats 3.

Skellefteå AIK höll motsvarande typ i snitt lag 5 i landet fr o m att Övre Norrlandfönstret öppnades i mitten av 50-talet och ungefär 10 år framåt. Sedan var det sämre ett tag, men när Elitserien startade levererade man ungefär 10 år till på i snitt lag 5-nivå. Och senaste handfull år har man sin bästa period någonsin med i snitt lag 2 nivå.

Är alltså lite olika historia man har. Luleå började 1931 och nådde inledningsvis inga större framgångar men period efter period har man blivit bättre och har aldrig haft några längre gropar och är nu ett av landets absolut bästa lag över senaste trettioårsperioden. 

Skellefteå däremot startade egnetligen först efter andra världskriget men nådde snabbt hög nivå. Tappade därefter och föll tillbaka men kom senare igen till hög nivå. Följt av ett längre mörker där klubben var nära att gå under men har sedan kommit tillbaka och varit nummer ett senaste åren. 

Inte alls säkert att det fortsätter så här men över längre perioder känns alltså Luleå mer stabilt medan Skellefteå går lite mer upp och ned.

Intressant också att se hur hockeyn utvecklats lokalt i landet, från ett flertal lag som poppat lite upp och ned men där utvecklingen gått fram till ett dominerande lag för varje region och svårt att se hur andra ska kunna bryta sig in.

I Norrbotten dominerade främst Kiruna-lagen och Boden men från medio 70-talet tog Luleå över och har sedan ägt distriktet tämligen ohotade i 40 år. Svårt att tro att det inte fortsätter så.

I Västerbotten fanns länge imponerande många starka lag men Skellefteå AIK har legat först och nu har väl konkurrensen ebbat ut. Dock gäller det inte södra Västerbotten där Björklöven bröt in och under en tjugoårsperiod låg klart före Skellefteå. För närvarande ligger Björklöven klart efter men det är inte otänkbart att man någon gång kommer tillbaka.

Modo har visat sig hålla sig kvar på toppnivå hur länge som helst men det kräver rätt mycket och kanske inte säkert att man lyckas hålla nuvån hur länge som helst. I närheten har vi Timrå-Sundsvallsregionen som egentligen borde kunna hålla ett topplag men där har de tjafsat för mycket mellan olika klubbar och inte kunnat samla sig men fixar de det kan de mycket väl komma upp igen. 

Från Gävleregionen släpptes man in i hockeystrukturen 10-15 år före norra Norrland och man fick fram lokala starka lag på ett sätt som var t o m mer omfattande och på högre nivå än i Skellefteå. Numera har de alla tacklat av och Brynäs är ohotade och tycks kunna så fortsätta hur länge som helst.

I Dalarna fanns Mora tidigt på Sverigescenen men så småningom tog Leksand över. Dock har Mora poppat upp igen och på längre sikt är det inte säkert vilket av lagen som kommer att vara bäst och/eller om konkurrensen dememellan håller båda borta från toppen.

I Värmland var länge lag som Bofors och Grums starkast men Färjestad tog allt mer över och har i massor av år genomsnittligt varit landets bästa lag. Troligen kommer de att hålla ställningarna men man kan inte helt räkna bort Bofors som tycks vara t o m bråkigare än läget mellan Skellefteå och Björklöven.

Ja, det var läget i Norrland, även om folk brukar borträkna Dalarna och Värmland från Norrland. När det gäller övriga delar av landet dvs Sydbotten skiter jag i det;-)