Luleå HF

Kollade upp vilka av grupptvåorna som vi kan behöva spöa på målskillnad som har någon chans att faktiskt slå oss på målskillnad.

Jag kan nog bara se ett enda hot och det är inte så stort.

Den enda risken som jag kan se är att Luleå och Pungen hamnar på 13 poäng som grupptvåor.

LULEÅ
Luleå har idag +18 målskillnad samt kommer då att vinna 3p mot Nottingham samt 0p mot Lukko och 1p mot Lukko.

1p matchen innebär att målskillnaden hamnar på +17 mål och så har vi sedan en vinstmatch mot Nottingham och en förlustmatch mot Lukko som påverkar skillnaden.

PUNGEN
Pungen har idag +9 i målskillnad och kommer då att ta 3p mot Pardubice samt 1p mot TPS.

1p matchen innebär att målskillnaden hamnar på +8 mål och så har vi en vinstmatch mot Bolzano och en förlustmatch mot TPS som påverkar skillnaden.

JÄMFÖRELSE LULEÅ VS. PUNGEN
Pungen har då 9 mål att hämta in mot Luleå. 

Vi ska båda fölora mot finska lag och Pungen kan hoppas att de isåfall bara förlorar mot TPS med uddamålet medan vi förlorar kraftigare mot Lukko.

Därefter ska Pungen i vinstmatchen mot Bolzano att hämta in de ytterligare mål som behövs - men samtidigt hoppas att vi inte får så mycket plus mot Nottingham utan helst bara vinner med uddamålet.

Om vi förlorar med lika många mål mer Lukko som Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst nio mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med ett mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst åtta mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med två mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst sju mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med tre mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst sex mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med fyra mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst fem mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med fem mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst fyra mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med sex mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst tre mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med sju mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst två mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Om vi förlorar med åtta mål mer mot Lukko än Pungen mot TPS måste Pungen vinna med minst ett mål fler mot Bolzano än vi gör mot Nottingham.

Hm, de flesta av dessa teoretiska risker ser tämligen osannolika ut, t ex att Lukko ska krossa oss med en j-a massa mål. Så mycket han vi inte falla ihop.

Kan vi överhuvudtaget fölora på målskillnad mot Pungen?

Ja det enda tänkbara vore väl i så fall att vi av någon anledning nöjer oss med att spöa Nottingham i morgon med uddamålet eller enstaka ytterligare, medan Pungen har en otrolig målfest på Bolzano samtidigt.

Nu har ju Bolzano inledningsvis torskat mot TPS borta med 9-0 och sedan mot Pungen borta med 5-0 men igår överraskade de ju genom att hemma spöa TPS med 4-2, och matchen mellan Bolzano och Pungen spelas i Bolzano i morgon. Vilket kanske gör det svårare för Pungen att ställa till med målfest?

Degersig.

Läser att den 67-årige pensionären, SS-Apan, nu förklarar Cam Abbotts nästan två år långa frånvaro från hockeyn:

"Alltså, Cam Abbot, han var aldrig skadad. Han skämdes så mycket över att jaga sarg-ut pucken stup i kvarten att han simulerade skada. Detsamma för alla andra som hjärn-Tegnerton skrivit ut medicin åt. De behövde starka droger för att stå ut med gnethockeyn vecka in och ut, och Tegnerton thänade sig en slant. Verkligen en win-win situation."

Vi talar alltså om ett allvarligt problem. Hjärnskadorna som blivit allt vanligare inom hockeyn som följd av ökad hastighet och kraft i kombination med en brutalisering som lett till att spelare siktat in sig på våldsamma attacker mot motståndares huvud när de inte kunnat se och försvara sig, samt att okunskapen bland lag och lagläkare inneburit att spelare lirat vidare trots pågående hjärnskada.

Följden har blivit karriärer som avbrutits. Nu talar jag riktigt allvarliga skador, inte blåmärken av Lehtonen-typ.

Inom NHL-världen har man säkrat upprepade fall av spelare som lagt av med hockeyn men med sådana hjärnskador att de hemfallit åt svårt missbruk och i flera fall t o m tagit livet av sig varpå obduktion visat de svåra hjärnskadorna efter hockeyvåldet. Vi var på väg till detsamma som boxningsvärlden med lallande punchoffer dominerande de som haft en lång även framgångsrik karriär.

NHL har reagerat kraftigt och satt in speciell övervakning och mycket hårdare straff för att vända denna utveckling som kan hota hela hockeyns framtid.

I Sverige var Yelverton Tegnér, Luleås läkare en föregångsman men länge var bara Luleå tillräckligt insatta i området. Tegnérs banbrytande insatser ledde till att de Luleåspelare som utsattes för våld mot hjärnan hanterades korrekt medicinskt - men också till att Luleå tog ansvar för sina motståndare och noggrannt såg till and undvika att utsätta andra för våld mot huvudet och därmed högre prioritera motspelares hälsa än egna framgångar till vilket pris som helst.

Det där sattes på sin spets under kvarten Luleå-Djurgården våren 2011. Luleå gick snabbt fram till 3-0 i matcher mot Djurgårn som "experterna" förklarat skulle ta Glud. Då beslutade djurgårns huvudtränare, det vidriga apäcklet Hardy Nilsson från Apschtaan att Djurgårn skulle satsa på våld mot hjärnorna på Luleåspelare och Ölvestad, Marcus svinet Nilsson och andra specialiserade sig på att bakifrån mot försvarslösa Luleåspelare krossa skallarna. För att undvika bestraffning körde de samtidigt en mediastorm där de hånade och skandaliserade lulespelarna offentligt: systrarna Abbott, hette det, hollywoodfilmarna ARlbrandt m m och så vidare. Ros hängde på och hittade på en egen vinkel, som stockholmsjournalister i tidningar, på TV och på nätet snabbt hängde på "Luleå som hyllats för fint spel hela säsongen var nu "trååååkiga"  och det var roligare att sitta och se på medan målarfärg torkar.

Ett riktigt vidrigt media/stockholms-fiasko som alla inblandade har att skämmas för i efterhand och vi kommer alltid att anse hardy en j-a idiot och den fina bilden av honom 1978 har för alltid eliminerats i norrbotten. När vi ändå slog Djurgårn fanns media dock där och när Fehlman ljög ihop ett angrepp å Osten och Luleå i semin hängde media på och Apan lyckades vända semin.

I kvarten mot Djurgårn tröttnade Luleå till slut på fusket och att zebrorna rädda för att attackeras av stockholmsmedia sket i att utvisa djurgårdarna för de våldsamma överfallen och till slut sa Bulan ifrån.

Samtidigt informerade Luleå om att senaste två åren hade ingen motspelare i match mot Luleå drabbats av en hjärnskakning och det berodde på vårt beslut att ta ansvar för våra motståndares hälsa. Där kan man på riktigt tala om värdegrund, inte ljug-värdegrunnnnnd av Aptyp.

Nu har äntligen svensk hockey, disciplinnämnd och media förstått allvaret - eftersom NHL hade gjort det, men först och imponerande var det Luleå och Tegnér som lyfte detta mot döva öron.

Nu kommer vi till Cam Abbott. En viktig spelare för Luleå men som motståndarlagen - utan vår värdgrund! - valde att stoppa genom våld mot huvudet med risk för hjärnskada. Cam utsattes för upprepade angrepp och eftersom dessa pålagrades hamnade han till slut, trots Tegnérs ambition att skydda honom, i ett tillstånd där han förlorade nästan två år av livet, gick omkring i ett töcken och karriären av allt att döma var slut. Nu lyckades till slut behandlingen och han kunde komma tillbaka.

Och nu kommer jag till avslutningen. Jag såg ju vad Cam utsattes för men den ensilda händelse som jag tror blev det viktigaste för att det gick så illa var en höstmatch mot Warulfven i Karlstad. Luleå låg på hårt och Warulfven fick mest försvara sig. I ett läge kommer ett genomskärande pass och Cam stormar fram för att ta pucken innan icing och lyckas med det. Men bakom honom kommer en Warulfvsbacl som vid linjen bakifrån crosscheckar Cam i nacken varpå Cam med huvudet före åker i sargen. Det var en sjujävla smäll och med pålagringar av alla andra smållar mot huvudet han utsattes för av motståndarlagen "lyckades" man nästan döda hans karriär med risk att döda honom själv.

Vad hette Warulfvsbacken?

Martin "rasisten, ligisten, idioten" Sevc.

Trots att Sevc har talang och fin defensiv förmåga och speluppfattning kommer jag aldrig någonsin att förlåta honom för det nämnda och i mina ögon är han för alltid en idiot.

Detsamma tänker jag om den 67-årige galningen i APschtaan...