Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Nu intervjuas Bagdad-Bob i Cmore "vi har en organisation med ett gott ledarskap" och vi är ödmjuka.
Är han så borta att han inte märker vilket paradoxalt uttalane: berömmer sig själv och hävdar sedan att han är ödmjuk?
Noterar att de åtta bästa poänggivarna hos Apan dragit i hopp om att tjäna pegnar. Alla utom Erik Forsell. Honom ville ingen ha. Undrar hur det känns för Forsell?
Ungefär som brännbollstimme i skolan och att vara sist kvar att bli vald kanske, och båda säger att "jag vill int ha han". Jag var ju aldrig i den situationen förstås så jag vet inte hur det känns. Men så är det för Forsell nu, gissar jag.