Apan fortsätter att skämma ut sig.
Först avslöjas det att aporna hittat på en historia om att Wallsson slängt ut en blombukett innehållande 10 000 kronor i gåva till publiken men idag står det klart att buketten inte alls innehållit några pengar. Det var bara en s k "apsanning" dvs ett fullständigt ljug som planterats under banjomusik.
Närvarande journalister, som förstås vet hur ovarsamt man handskas med sanningen i APschtaan kontrollerade förstås saken genom att undersöka att sagesmannen inte hade korsat fingrar, men missade genom att bara kontrollera att fyra fingrar var okorsade - ett knep som vanligen fungerar men inte i Apschtaan där den fingernumerära tilldelningen är frikostigare än på andra platser.
Nu kryper ändå sanningen om apljuget fram, fast det ryktas att Bert hotar med att gråta och kalla in gruvarbetarna om folk inte fortsätter tro på ljuget.
Fehlman har förklarat att han senast till jul kommer ut med en ny bok "Så bleb Appubliken Gludpubliken" där han kommer att förklara att alla hemmaåskådare i Apschtaan numera är rika som ap... jag menar troll av allt Glud som kastats upp till dem, Glud som inneburit att de som betalt för säsongskort fått mer tillbaka än de lagt ut. Som "bevis", s k apbevis, kommer han att citera sjuhundrafyrtioelva anonyma källor, sagesmän vars identitet inte kommer att röjas eftersom det skulle sabotera grundlagen och den politiska stabiliteten i landet och om det behövs är Fehlman berätt att proklamera en tyst minut, jag menar en rekordkort time-out, sk aptimeout.
Vidare fortsätter Bagdad-Bob att plocka in spelare mot pengar. Nu meddelas att Oskar Sundqvist, Sunkens son och rätteligen en spelare som tillhör Luleå, som varit Oskars lag hela uppväxten, men som lurades och stals som ung pojke av aporna som inte drar sig för något utan gärna lurar dit småpojkar för att presentera som "sina egna" alternativt utsätta för mobbing och pennalism; att denne ska tas in i Aplaget igen under säsongen. Oskar har ju redan presenterats som "NHL-stjärna" av Apklubben, dvs en s k ap-NHL-stjärna som lirar för veckopeng i AHL.
Trottoarkantens IF sparkar Robin Jacobsson.
Personligen tycker jag inte att det säger så mycket. Att bli sparkad från trottoaren har mindre att göra med vad man presterat och kan prestera eftersom det är mer symptomatiskt för en klubb i den stora oredan som får den historiska beteckningen att behöva omprövas eftersom dåvarande östra Europa var ett under av ordning jämfört med dagens Trottoarkant.
Robin sparkades lite oväntat för mig mitt under säsong en vår i Luleå, kom till Pölsan där jag inte vet så mycket av vad han gjorde annat än att han satte en monstertackling på Bellemare i kvarten.
Jag tyckte att Robin var en bra back hoss oss. Fungerade i det spel vi då hade och säkrade upp sin baksida utan misstag på ett bra sätt. Dessutom stor, stark och villig att ta för sig rejält om det behövdes. Hade faktiskt gärna sett att han blivit kvar hos oss och det även i år.
Nåja. Trottoarkanten är ett lag i kaos. Det de nu skulle behövt är förstås att ta in en sådan där extrem försvarsnisse, typ säcken, och satsat på att spela äckligt disciplinerat, ungefär som de lirade extrem försvarshockey redan i fjol för att hanka sig kvar i serien. I år tittade de på fjolårets tabell och bedömde att de nu skulle kunna ta nästa steg men allvarligt talat är de så kassa och utan ordning att de även i Allsvenskan skulle ha varit ett bottenlag.
De kommer inte alls att kunna skärpa sig i år och vi kan räkna med att på vårkanten kommer de att få möta en villig uppstickare från Allsvenskan för att försöka hålla sig kvar i SHL. De är förstås tvugna att förr eller senare börja ställa in sig på det, scouta kommande allsvenska motståndare, och planera samt ställa in sig mentalt på vad som komma skall.
Själv håller jag tummarna för att de misslyckas. Jag är fortfarande äcklad av de manipulationer de pysslat med för att nå Elitserien SHL och anser det vidrigt att de tagit den plats som rätteligen skulle tillhört någon annan, vilket såvitt jag kan bedöma är Timrå.
Gullegullandet med Trottoarkanten lämnar mig helt kall. De hade sina dagar då de imponerade men tåget HAR gått, även de upprepade återtågen, och de förtjänar helt enkelt inte längre att vara med i finrummet. Trist för orten Leksand men förändringarna har skett och kommer att ske överallt i världen, också i Leksand.
Dessutom har jag aldrig glömt hur Sigge Jonsson och andra vidriga trottoaren vid flera tillfällen "hämnats" på Luleå i slutet av serier/tidiga slutspel, då vi enkelt lirat bort Trottoarkanten men de avslutat genom att skada viktiga spelare - som Burda och Kucera - för oss genom brutala knätacklingar vilket sänkt spelarna och sänkt Luleås chanser vid slutspelen i fråga. Charmigt? Nej. Vidrigt beteende av ...pure white trash.
MOBILT
· · 
Ser att SS-Apan gläds över att den tidigare år så överlägsna Apklubben idag är en skugga blott och att de flesta vinster är flytvinster i matcher de lika gärna eller rättare sportsligt bedömt borde ha förlorat.
I morgon möter de Köplustan och jag är rätt säker på att Apklubben blir avklädda rejält. Elva dagar senare har de Läjkrarna och det blir samma visa då. De av aporna hyllade egna backarna kommer att rada upp misstagen och de nämnda lagen vet att utnyttja sådant torftigt försök till elithockey.
Intressant att höra hur hard core ap-supportrar kommer att ta det.
Troligen blir det väl "domarnas fel" som vanligt, när Apan torskar.
Anar att pensionären SS-Apan redan vet vad som väntar för nu brister rämningarna och han förbereder sina attacker på väldens bästigaste hockeychef Lasse Bagdad-Bob J. Hör bara: "Bagdad Bob måste dock sitta själv och grina och snyfta. För femte året i rad har han hållit på med sitt Bagdad Boberi, och det har vart samma visa visa varje år. Fan vad kul och skönt det känns."