| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Cmore-gänget var synnerligen förvånade att Luleå inte vann matchen med 0-1. Trots att Köplustan hade 6 spelare mot 3 och tek i vår zon med 7 sekunder kvar, skulle vi vunnit, om bara Chris Abbott inte försökt vinna tekningen mot Joel Lundqvist, ansåg man och förklarade att Chris borde skitit i pucken och bara blockerat alternativt låst Joels klubba i stället för att gå på vinsttek.
Ungefär som Bulan gjorde 18 år tidigare, i Frölundaborg, då han blockerade Frölundaitens klubba och sedan helt fräckt la sig på pucken bara, medan de sista sekunderna rann ut.
Man är ju böjd att hålla med om den åsikten och frågar sig varför Chris valde en annan väg. Trodde han kanske att om han blockerade skulle övriga Lustor dyka upp så snabbt och jaga puck att den på bara sekunder skulle ha spelats fri för målskott? Och han kände sig övertygad att han skulle vinna den tek och slå pucken bak till sarg där den kunde blockeras effektivare?
Med facit vet vi förstås nu att han valde fel, tyvärr. En Bulantek skulle ha givit oss 2 poäng ytterligare.
Nåja.
Lika överjävligt som det kändes för oss, lika överljuvligt kändes det för Köplustorna på is, i bås, på läktare och framför TV/dator. Man kan förstå deras upplevelse, andra gånger är det vi som haft den glädjen. På det viset kan man - även om det var vi som drog nitlotten denna gång - faktiskt glädjas åt att hockey kan ge upphov till sådan spänning och sådana känslor.
Om allt alltid gick precis som man önskade skulle man till slut aldrig känna speciell glädje för att det gick så. Det där är precis vad som drabbar lag som segrar ihjäl sig.
Ta t ex Warulfven som varit 1-2 i landet ett decennium i stort sett - till slut är allt utom serie- och slutspelsvinst misslyckanden och vinner man allt är det ingen som speciellt gläder sig för det SKA man bara göra. Som jag påpekade på den tiden när Ulfven verkade oövervinnerlig för all framtid: den enda som kan besegra Warulfven är Warulfven själv och det kommer att ske.
Men att få uppleva att det går upp och det går ned är själva förutsättningen för att man ska bli sådär totalt lycklig när man vinner. Och med detta i åtanke kan jag ta förlusten igår. Den kommer att leda till motsvarande vinst och vår lycka i framtiden. Allt jämnar ut sig till slut.
Utom våra slutspelsförluster mot Pölsan...