SHL:s Situationsrum anmäler Läjkerstacklingen i ryggen på en HV-spelare till Disciplinnämnden. Eller formellt är det SHL:s domarchef som gör det, på rekommendation från situationsrummet.
Låter bra. Det var ju fint att det äntligen blev ett sådant "Rum" i stället för videodomarna som emellanåt levererade obegripliga hemmabedömningar, t ex för AIK eller för Rögle.
Rummet består av Musse Håkansson, Anders Bozzi, Micke Sundlöf och f d linjemannen Joacim Karlsson.
De har två uppgifter.
För det första att fungera som telefonstöd till matchzebran för följande bedömningar:
Puck över linjen
Flyttad målbur
Hög klubba
Spark
Pucken i mål med handen
Puck på domare in i mål
Puck över linjen i samband med period- eller matchslut
Spelare i målgården
Där de flesta är tämligen enkla med det stöd de har av filmer och klockor medan bedömningarna av "spark" respektive "spelare i målgården" är betydligt vanskligare. Där skulle de behöva ha ett betydligt mer genomtänkt reglemente som också var känt av spelare och andra; jag tycker fortfarande att de bedömningarna emellanåt är minst sagt tveksamma.
Men överhuvudtaget gör de ett bra jobb. Att de missar ibland måste vi kunna köpa; 100% rätt finns helt enkelt inte.
Men sedan har de också en annan uppgift: spelarnas säkerhet och den hanterar de genom att i efterhand granska situationer under match där matchzebrorna gjort - eller inte gjort - en bedömning, som Rummet kan bedöma annorlunda i efterhand.
Det är en utmärkt funktion. Farligt spel som de fyra zebrorna under hand missat måste kunna straffas i efterhand och det här är en bra ordning.
Samtidigt är det lite konstig väg:
1. Rummet tittar på det hela och rekommenderar.
2. Domarbasen - det är väl Peter Andersson - följer rekommendationen och skickar till disciplinnämnden
3. Disciplinnämnden bedömer och beslutar.
Kan tyckas lite kosntig väg men det är nog ganska klokt. Rummet har då att göra en första filtrering och sådant de tycker är helt fel, eller på gränsen skickar de vidare.
Det innebär att Disciplinnämnden delegerat ner det första att ta bort skitbedömningar och får mer riktiga situationer till sig, samt kan då ha ansvaret för att över tid hålla en harmoniserad straffskala.
Fick man önska sig ytterligare vore det att det hela kompletterades på två sätt: för det första att det blev formaliserade anmälningsvägar t ex att klubbarna och zebrorna hade möjligheten anmäla företeelser som Rummet ska bedöma. Nu vet jag inte riktigt hur det går till - sitter rummet själv och bestämmer vad de ska titta på eller hur fungerar det? Någon organiserad struktur för det där vore bra. För det andra skulle jag vilja se en mer transparent ordning där underlagen för bedömningar generellt fanns tillgängliga offentligt. Det skulle ytterligare förbättra trovärdigheten och dessutom skulle tveksamma eller rent av felaktiga bedömningar av Rummet kunna identifieras och lyftas - inte för att ändra det aktuella fallet - men för att vidareutveckla och utbilda rummet att bli ännu skickligare framöver.
I vilket fall som helst en fin förbättring från gamla tider.
Med allt detta ordnat skulle man nu kunna ta itu med två stora problem:
1. Den låga nivån bland våra zebror. Nu dömer de ju rätt ofta på ett märkligt sätt och jag tycker att det beror på brist på förståelse av hockey men än mer på brist på personlig karaktär. Domarna dömer fel, för att de är för fega att stå för korrekta men ovälkomna bedömningar. Och därutöver kan de inte hantera gnället på ett acceptabelt sätt: vissa zebror kommer snällt och lydigt till Warulfvar, Ulf Dahlén och andra när de viftar med fingret för att klaga på varje domslut, andra skickar ut spelare och tränare från arenan för att de inte kan ta rimliga frågor.
2. Nästa problem är spelarnas säkerhet på en mer verkningsfull nivå. Att i efterhand straffa är bra, men det behövs mer. Jag efterlyser en hela tiden pågående process för att upptäcka, medvetandegöra och motverka farligt spel. Den grupp skulle granska sådant är inte bara hockeyspelare utan skulle i hög grad behöva bestå av medicinskt kompetent expertis. Det finns faktiskt före detta elithockeyspelare som är läkare idag; de skulle jag gärna se ingå bl a.
En sådan gruppering skulle ha betydligt bättre förutsättningar att på ett verkningsfullt sätt identifiera sådant som måste förändras och med karftigt pondus och mandat kunna ställa krav på att så sker. Med alla hjärnskador och alla skador som uppkommer som följd av att hockeyns energiinnehåll (fart och kraft) nu är enormt större än tidigare tror jag att detta kräver kompetenta åtgärder som knappast f d spelare eller zebor har kompetens att hantera.
Vidare behöver man se över straffskalan. För några år sedan var den ju extremt idiotisk, där man gav någon match för överfall som kunde avsluta karriärer medan man strängeligen ville ge 5-10 matcher för den som kastat handskarna för att försvara sig.
Nu är det lite bättre men långt ifrån bra. Många har ju bl a påpekat hur orimligt det är att en spelare efter ett fult övergrepp kan vara tillbaka i spel efter några matchers vila medan offret kan vara borta i månader. Det är ju extremt stötande i ett rättsamhäles sport att brott på så sätt lönar sig. All avstängningshistorik visar i stället att de som straffats hårdast varit de som attackerat zebror - visst, jag kan förstå att zebrorna ska vara fridlysta, men allvarligt talat: ibland har zebrorna faktiskt uppfört sig på ett sådant sätt att det vore helt korrekt att "ja har god lust att dra på Börje en smäll. De e sant de." men de kommer alltid undan straff. Samtidigt som de absolut farligaste överfallen kommit undan med betydligt lindrigare straff. Det irriterar mig något enormt!
Om en spelare kastar en klubba på en zebra blir det säkert en j-a lång avstänging, men om samme spelare krossar en motspelares huvud blir det några veckors vila bara... så jävla fokuserade på zebrornas väl och ve kan vi inte vara och även om de SKA vara fridlysta är det horribelt att (ev. påstådda) påhopp på zebror ska bedömas av zebrornas kompisar, dvs andra zebror högre upp i hierarkin.
En ordning lika jävla usel som när ledningar i banker och investmentbolag blir fartblinda av alla pengar de hanterar och till varandra utdelar bonusar, som vanliga familjer skulle leva ett liv på, medan de inte tar ansvar när de schabblat bort miljarder utan i stället inhämtar ett "avgångsvederlag" i samma storleksordning - också det godkänt avb kompisar. Usch!
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
36% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
27% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
SHL:s Situationsrum anmäler Läjkerstacklingen i ryggen på en HV-spelare till Disciplinnämnden. Eller formellt är det SHL:s domarchef som gör det, på rekommendation från situationsrummet.
Låter bra. Det var ju fint att det äntligen blev ett sådant "Rum" i stället för videodomarna som emellanåt levererade obegripliga hemmabedömningar, t ex för AIK eller för Rögle.
Rummet består av Musse Håkansson, Anders Bozzi, Micke Sundlöf och f d linjemannen Joacim Karlsson.
De har två uppgifter.
För det första att fungera som telefonstöd till matchzebran för följande bedömningar:
Puck över linjen
Flyttad målbur
Hög klubba
Spark
Pucken i mål med handen
Puck på domare in i mål
Puck över linjen i samband med period- eller matchslut
Spelare i målgården
Där de flesta är tämligen enkla med det stöd de har av filmer och klockor medan bedömningarna av "spark" respektive "spelare i målgården" är betydligt vanskligare. Där skulle de behöva ha ett betydligt mer genomtänkt reglemente som också var känt av spelare och andra; jag tycker fortfarande att de bedömningarna emellanåt är minst sagt tveksamma.
Men överhuvudtaget gör de ett bra jobb. Att de missar ibland måste vi kunna köpa; 100% rätt finns helt enkelt inte.
Men sedan har de också en annan uppgift: spelarnas säkerhet och den hanterar de genom att i efterhand granska situationer under match där matchzebrorna gjort - eller inte gjort - en bedömning, som Rummet kan bedöma annorlunda i efterhand.
Det är en utmärkt funktion. Farligt spel som de fyra zebrorna under hand missat måste kunna straffas i efterhand och det här är en bra ordning.
Samtidigt är det lite konstig väg:
1. Rummet tittar på det hela och rekommenderar.
2. Domarbasen - det är väl Peter Andersson - följer rekommendationen och skickar till disciplinnämnden
3. Disciplinnämnden bedömer och beslutar.
Kan tyckas lite kosntig väg men det är nog ganska klokt. Rummet har då att göra en första filtrering och sådant de tycker är helt fel, eller på gränsen skickar de vidare.
Det innebär att Disciplinnämnden delegerat ner det första att ta bort skitbedömningar och får mer riktiga situationer till sig, samt kan då ha ansvaret för att över tid hålla en harmoniserad straffskala.
Fick man önska sig ytterligare vore det att det hela kompletterades på två sätt: för det första att det blev formaliserade anmälningsvägar t ex att klubbarna och zebrorna hade möjligheten anmäla företeelser som Rummet ska bedöma. Nu vet jag inte riktigt hur det går till - sitter rummet själv och bestämmer vad de ska titta på eller hur fungerar det? Någon organiserad struktur för det där vore bra. För det andra skulle jag vilja se en mer transparent ordning där underlagen för bedömningar generellt fanns tillgängliga offentligt. Det skulle ytterligare förbättra trovärdigheten och dessutom skulle tveksamma eller rent av felaktiga bedömningar av Rummet kunna identifieras och lyftas - inte för att ändra det aktuella fallet - men för att vidareutveckla och utbilda rummet att bli ännu skickligare framöver.
I vilket fall som helst en fin förbättring från gamla tider.
Med allt detta ordnat skulle man nu kunna ta itu med två stora problem:
1. Den låga nivån bland våra zebror. Nu dömer de ju rätt ofta på ett märkligt sätt och jag tycker att det beror på brist på förståelse av hockey men än mer på brist på personlig karaktär. Domarna dömer fel, för att de är för fega att stå för korrekta men ovälkomna bedömningar. Och därutöver kan de inte hantera gnället på ett acceptabelt sätt: vissa zebror kommer snällt och lydigt till Warulfvar, Ulf Dahlén och andra när de viftar med fingret för att klaga på varje domslut, andra skickar ut spelare och tränare från arenan för att de inte kan ta rimliga frågor.
2. Nästa problem är spelarnas säkerhet på en mer verkningsfull nivå. Att i efterhand straffa är bra, men det behövs mer. Jag efterlyser en hela tiden pågående process för att upptäcka, medvetandegöra och motverka farligt spel. Den grupp skulle granska sådant är inte bara hockeyspelare utan skulle i hög grad behöva bestå av medicinskt kompetent expertis. Det finns faktiskt före detta elithockeyspelare som är läkare idag; de skulle jag gärna se ingå bl a.
En sådan gruppering skulle ha betydligt bättre förutsättningar att på ett verkningsfullt sätt identifiera sådant som måste förändras och med karftigt pondus och mandat kunna ställa krav på att så sker. Med alla hjärnskador och alla skador som uppkommer som följd av att hockeyns energiinnehåll (fart och kraft) nu är enormt större än tidigare tror jag att detta kräver kompetenta åtgärder som knappast f d spelare eller zebor har kompetens att hantera.
Vidare behöver man se över straffskalan. För några år sedan var den ju extremt idiotisk, där man gav någon match för överfall som kunde avsluta karriärer medan man strängeligen ville ge 5-10 matcher för den som kastat handskarna för att försvara sig.
Nu är det lite bättre men långt ifrån bra. Många har ju bl a påpekat hur orimligt det är att en spelare efter ett fult övergrepp kan vara tillbaka i spel efter några matchers vila medan offret kan vara borta i månader. Det är ju extremt stötande i ett rättsamhäles sport att brott på så sätt lönar sig. All avstängningshistorik visar i stället att de som straffats hårdast varit de som attackerat zebror - visst, jag kan förstå att zebrorna ska vara fridlysta, men allvarligt talat: ibland har zebrorna faktiskt uppfört sig på ett sådant sätt att det vore helt korrekt att "ja har god lust att dra på Börje en smäll. De e sant de." men de kommer alltid undan straff. Samtidigt som de absolut farligaste överfallen kommit undan med betydligt lindrigare straff. Det irriterar mig något enormt!
Om en spelare kastar en klubba på en zebra blir det säkert en j-a lång avstänging, men om samme spelare krossar en motspelares huvud blir det några veckors vila bara... så jävla fokuserade på zebrornas väl och ve kan vi inte vara och även om de SKA vara fridlysta är det horribelt att (ev. påstådda) påhopp på zebror ska bedömas av zebrornas kompisar, dvs andra zebror högre upp i hierarkin.
En ordning lika jävla usel som när ledningar i banker och investmentbolag blir fartblinda av alla pengar de hanterar och till varandra utdelar bonusar, som vanliga familjer skulle leva ett liv på, medan de inte tar ansvar när de schabblat bort miljarder utan i stället inhämtar ett "avgångsvederlag" i samma storleksordning - också det godkänt avb kompisar. Usch!